Idag på morgonen hade vår amaryllis gett upp.
Den hade helt enkelt lagt sig ner. Kändes lite sorgligt.

Den var så vacker. Den hade fortfarande en del att ge.

Nu vet jag att blommor inte alltid kan hålla på att blomma.
Men tanke på människor kom.

Älskade, vackra, underbara människor. Människor som inte
är tänkta att ge upp.

Carola sjunger här om att inte ge upp. Att ingen finns förgäves.
Glöm aldrig, aldrig, aldrig att du är älskad av Gud.


Jubla, du dotter Sion,

höj glädjerop, du Israel.
Var glad och fröjda dig av allt hjärta,
du dotter Jerusalem.
Herren har tagit bort

straffdomarna från dig,
Han har röjt din fiende ur vägen.

Herren, som bor i dig,
är Israels konung,

du behöver ej mer frukta något ont.
På den tiden skall det sägas till Jerusalem:
”Frukta inte, Sion,

låt ej modet falla.

Herren, din Gud, bor i dig,

en hjälte som kan frälsa.
Han gläder sig över dig med lust,
Han tiger stilla i sin kärlek,
Han fröjdas över dig med jubel

Sef.3:14-17


Lite senare satte Mysing en hjälp på blomman. En pinne
som stöttar.

Tänk på dem som är runt dig. Du kanske kan få vara med
och stötta?!