Igår läste jag i en andaktsbok som jag
har fått av älskade pappa. Den heter
Kaffestunder och är skriven av
Max Lucado. Jag kan verkligen
rekommendera dig att försöka få tag på den.
Jag har skrivit in just den texten jag läste igår.
Där finns mycket sorg och kamp,
men där finns också tröst. Läs gärna!

Pappan som strävar framåt

"För en del av er har det varit en lång resa.

Väldigt lång och stormig. Vissa av er har

fått axla bördor som få av oss skulle klara av.

Du har sagt farväl till en livskamrat. Du har

blivit snuvad på dina drömmar.

Du har fått en kropp som inte kan hålla uppe

humöret. Du har en livskamrat som inte kan

tolerera din tro. Du har räkningar som är

högre än lönebeskeden och utmaningar som

är tyngre än din styrka.
Och du är trött.
Det är jobbigt för dig att se

affärsvärldens alla stormar.

Önskan att stanna och stiga av lockar dig.

Du vill fortsätta men vissa dagar känns vägen så lång.
Kan jag få uppmuntra dig? Gud sa aldrig att resan skulle

bli lätt men Han sa faktiskt att ankomsten skulle göra det

värt besväret.

Kom ihåg det här: Gud kanske inte gör det som du vill,

men Han kommer att göra det som är rätt... och bäst.

Det är Han som är framåtsträvandets far. Lita på Honom.

Han kommer att ta med dig hem. Och prövningarna under

vägen kommer att försvinna i festyran."

Åh om du och jag kunde förstå att Gud finns där för oss.
Han finns där i vår situation och Han bär oss.

Om du orkar får du gärna läsa en text som jag skrivit

som handlar om att Herren är vår Herde. Den finns här.