För länge sen länkade jag till en tänkvärd artikel/video på aftonbladet.

Idag kunde jag fortfarande se den. Här.

Titta gärna. Tänker mycket på just det de säger i slutet. "Hur sörjer man det som inte blev?" Så många drömmar.

Vill tro att Gud är med i situationen. Att Han alltid är med -

som jag ju skrev igår - Gud var med i vår historia och Han är med nu.

Vi kan väl hjälpas åt att tacka för att Gud är med nu och att vi får förstå det?!