A här är sången jag skrev i kommentar.

Lägger in en bild på en sten som
min älskade mamma hittade på Öland
för några år sedan. Den är delad i tre delar.
Det var i början av min och Mysings relation,
och vet du vad?! - jag ville så gärna hitta just
en sådan. Och så gjorde mamma det! Den är liksom
en bild för mig på att jag, Mysing och Gud hör ihop.
Så det vill jag gärna uppmuntra dig som är kristen
och lever i en relation – glöm inte Gud.

Blev förresten inspirerad att visa min sten
när jag såg Messans inlägg idag.

Det var det första. Lev tillsammans med Gud!

Ibland är man ju så trött bara.
Hur ska man göra då?
Här är en tanke att ta med sig

Tack Gud,
att det inte är vi
som håller i Dig
utan Du som håller i oss.

Du märker nog att jag är virrig nu.

Vad ska sägas? *ler* Vi behöver varandra.

Och Gud bär oss hela tiden.

En barnsång:

Jag behöver dig och du behöver mig

vi behöver alla varandra

Alla har nånting att komma med ibland

att räcka fram en hjälpande hand.

Vi är lika värdefulla du och jag

Herren har ju gjort oss till de vi ska va

Jag skriver: Det är en fortsättning tror jag.

Kommer inte på den just nu.