Jag känner mig ganska förvirrad. Trött.

Ett tag tänkte jag skriva en, men kanske inte.

Häromdagen lade min mobil av. Slut.

På affären sa de att den behövde uppgraderas.

På sätt och vis kände jag lite att jag kanske kunde
vänta med det, men det skulle göras på en gång.

Så vandrade tankarna iväg. Som de så ofta gör för mig.

Uppgradera mobilen... Uppgradera mig?

Tankarna tog flera olika vägar. Jag skriver om två här.

Dels det här med att jag ville vänta. Inte nu.
Kanske är jag så lite i mitt kristna liv också?

-Ja, Gud, jag behöver Dig, kanske ”uppgraderas”
men inte nu. Kan vi inte vänta lite?

Och dels tänkte jag på underbara människan.
Vi känner så lätt som om det skulle vara så att
vi inte duger. Då vill jag gärna påminna

dig och mig om: vi duger.

Så det blev två slags tankar. Lite som åt olika håll?

Jag tror att Gud väntar på dig och mig.
Han stressar inte fram något, eller pressar.
Vi är helt enkelt underbara. Du duger.

Här är texten till sången.