Vi brukar för det mesta läsa en psalm på kvällen.

Igår var det nummer 13. En liten favorit, sa jag.

Inte för att den är positiv egentligen. Men

den visar lite, sätter ord på, hur man kan känna.

Sen avslutar David så gott. Hur det än är,

eller hur det än känns, är Gud där. 

Gud är alltid densamme. Hos Honom är vi trygga.

En bön om hjälp

1 För sångmästaren. En psalm av David.
2 Hur länge, HERRE, skall du alldeles glömma mig? 
Hur länge skall du dölja ditt ansikte för mig? 
3 Hur länge skall jag oroas i min själ och ängslas i mitt hjärta dagligen? 
Hur länge skall min fiende triumfera över mig?

4 Se till mig och svara mig, HERRE, min Gud! 
Upplys mina ögon, så att jag ej somnar in i döden. 
5 Låt inte min fiende säga: "Jag blev honom för stark" 
och mina ovänner glädja sig när jag vacklar. 
6 Jag förtröstar på din nåd, mitt hjärta jublar över din frälsning. 
Jag vill sjunga till HERRENS ära, ty han är god mot mig.