Jag har ju en liten farm på Facebook.
Där på datorn. Farmville heter spelet.

Jag vill helst inte att den ska växa och bli stor

så den tar för mycket tid. Nu är den mest bara

lite lek för mig. Kan ge nappflaskor till sina grannar

så man kan bygga en plats för föl eller kalvar att växa

upp på. Man kan ju också ge ”blanketter” (filtar).

Idag såg jag något tokigt. Jag hade sått tulpaner

på alla plättar utan en. Den stod där tom. Står nu också.

Jag tog kort på den för det kanske är så man känner ibland?

Bortglömd. Utanför. Ensam mitt ibland alla.

Vad jag önskar att ingen ska behöva känna så.

Inte jag. Inte du. Ingen.

Tyvärr kan det ändå bli så ibland att vi glömmer varandra.
Glömmer att ge av vår tid. Glömmer att ge bara ett ord.

Det som du säger, det kort du skickar, det leendet du ger,       

allt det där lilla, det goda du gör betyder så mycket för en medmänniska.

Vi kan glömma, men Gud glömmer aldrig bort.

Han tänker på dig. Han ser dig alltid. Och Gud söker dig.

Vill gärna ha tag på dig. Han söker överallt skrev jag om en gång.