Därför, mina älskade, liksom ni alltid har varit lydiga, så arbeta med fruktan och bävan på er frälsning.

Fil.2:12

Blev nyfiken på ”därför”. Varför var det vi skulle arbeta med fruktan och bävan på vår frälsning? Tittade lite på det som står alldeles innan. Det är förresten Paulus som skriver.

Om ni nu har tröst hos Kristus, uppmuntran av Hans kärlek och gemenskap i Anden, om medkänsla och barmhärtighet betyder något, gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kärlek och genom att vara ett i själ och sinne. Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras. 

Var så till sinnes som Kristus Jesus var. Fastän Han var till i Gudsgestalt, räknade Han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då Han blev människa. Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden - döden på korset. 

Därför har också Gud upphöjt Honom över allting och gett Honom namnet över alla namn,

för att i Jesu namn alla knän skall böja sig, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära,att Jesus Kristus är Herren.

Fil.2:1-11

Känns som om vi ska arbeta på vår frälsning för vi vet vem vi tillhör. Det handlar inte om att vi ska försöka vara stora och starka och därför måste göra frälsningen klar. Nej, det är en möjlighet tänker jag att få vara i ett slags team med Gud. Arbeta med Honom. Utvecklas med Honom.

Och jag vill gärna avsluta med vers 13. Vi får veta och förstå att det är tillsammans med Gud vi arbetar på frälsningen. Arbetar med vårt liv.

Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att Hans goda vilja skall ske.