Man kan känna sig törstig. Du kan se på fredskallan.

Alldeles mörk och torr. Vi hällde vatten på den. 

Får se om den klarar sig. Kanske!

I alla fall... När jag ser den tänker jag på människor.

Kanske är det människor du möter som mår dåligt?

Vad jag önskar att vi skulle vårda oss om varandra. 

Jag är så glad och tacksam att jag har Gud.

Han finns alltid där. Varje stund. När du behöver.

Jag eller du kan inte bara tänka ”skönt Gud fixar jag behöver inte”.

Nej så menar jag inte. Vi behöver varandra!

Men Jag vet att Gud är hos dig också.

Alltid Hela tiden. Det är en trygghet tänker jag.

Och jag vill gärna dela den tryggheten med dig.

Önskar så att du skulle få vara med Gud.

Underbara du!

Ser du knoppen? På en alldeles tokig plats.

Hur ska den klara sig? Ska den kunna blomma?

Visst kan det kännas tokigt ibland.

Som att man bara är fel. Inte klarar.

Jag ska visa hur det gick sen.

Tänk att Gud kan använda dig just där du är.

Där du är kan du få blomma. Sprida väldoft.