Det vi har hört om får vi nu se.

Ps.48:9a

Vilken härlig liten mening. Läste den nu i Psaltaren.

Kunde inte låta bli att bara få citera den.

Vad jag önskar att du skulle få se att det är sant som

jag försöker prata om och flera andra.

Gud är. Han är hos dig. Gud lyssnar när du ber.

Han bryr sig om just dig. Du kan alltid fly till Gud.

Det var roligt att åka till sjukhuset idag. Tiden innan -

ja jag väntade lite, men försökte använda tiden till något bra.

Så kom jag till sjukhuset. Tror på att man kan få gå lite på uppdrag av Gud.

Så nu ser jag som mer spännande när jag ska åka nästa gång.

I alla fall... När jag kom fram var där en kvinna (hade träffat henne innan)

som hade gjort undersökning med ögonen så hon såg nästan ingenting.

Så fick jag hjälpa henne att hitta vägen!

Nu låter det kanske som att jag vill tala som om jag alltid lyckas göra bra saker. Nej! Visst är det så att jag också misslyckas flera gånger. Missar att ringa när jag skulle kunna göra. Missar att skicka kort. Annat.

Men! Tänk att vi får gå på uppdrag. Vara en medmänniska. En människa som bryr sig. Det känns spännande. Jag vill gärna få lov att bry mig om dig. Läs det där om Gud igen. Gud är. Han är hos dig. Gud lyssnar när du ber. Han bryr sig om just dig. Du kan alltid fly till Gud.

Gud söker dig

Jag väntar på färdtjänsten ganska mycket. 

De vill att jag ska vara där tio minuter innan resa 

och dessutom kan det hända att de är tio minuter sena. 

Så där är tjugo minuter. Så gör jag kanske tre eller fyra 

resor i veckan. Betyder alltså sex till åtta resor när jag åker

fram och tillbaka. Om jag då säger att jag väntar ca en timme

i veckan har jag inte överdrivit. 

Sen vill jag inte räkna mer...

Jag sa till Mysing idag att jag kanske ska börja sticka? 

Undrar hur lång halsduken skulle bli? 

Fast jag kan inte sticka, så det blev inte något alternativ.

Men tanken om att göra något bra under tiden väcktes. 

Visst har det hänt att jag har pratat med Gud under tiden, 

men idag bestämde jag... Jag tog ett aktivt beslut att den här 

timmen inte bara får gå till spillo (prat med goda människor 

räknar jag dock som något gott!). Jag vill börja använda tiden till bön. 

Kanske det ibland handlar om ett medvetet aktivt beslut?

Ett beslut som du och jag tar. Det här vill jag Gud. Det här längtar jag efter. 

Då tror jag på att Gud är där. Jesus är där. Han lyssnar till dig. Jesus följer dig i ett beslut att vilja umgås och prata/be. Du är välkommen! Jag är välkommen!

Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. 

Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.

Matt.7:7-8

Känns så skönt att komma bara komma som jag är. Bara sitta ner en stund och vara där du är 
Och jag känner mig sliten och trött, det har varit ganska jobbigt och tungt 
Sista tiden har varit jäktig och svår, jag har inte kunnat ta det lugnt

Jag behöver Dej Jesus! 
Jag behöver Dej Jesus!

Ofta som jag missar, att ta tid för Dej en liten stund. Ofta som jag gör Dej till en springpojk eller till en hund 
Men Jesus säg mej är det inte något fel när jag knappast har nån tid för Dej 
Jag har bundit upp min tid allt för hårt, allting kretsar bara runt kring mej

Jag behöver Dej Jesus! 
Jag behöver Dej Jesus!

Men när jag har kommit, har jag kommit till en skön oas. Efter att ha vandrat ut i öknen kanske flera dar 
Alla krafter jag förlorat på min väg kommer åter när jag lyssnar till Dej 
Jag förstår att jag har lärt mig något nytt, och jag reser mig och vandrar igen. 
  
 

När gudsmannens tjänare tidigt på morgonen steg upp och gick ut, se, då hade en här med hästar och vagnar omringat staden. Tjänaren sade till gudsmannen: "O, min herre, vad skall vi ta oss till?" Han svarade: "Frukta inte! De som är med oss är fler än de som är med dem." Och Elisa bad: "HERRE, öppna hans ögon, så att han ser." Då öppnade HERREN tjänarens ögon, och han fick se att berget var fullt av hästar och vagnar av eld runt omkring Elisa. 

2 Kung.6:15-17

Elisa var först medhjälpare till Elia. Sen arbetade han själv. Som här. 

Vilka härliga berättelser. Har börjat att läsa i Kungaboken den andra nu.

Kanske får hoppa tillbaka och läsa första sedan? 

Känner att jag har saknat att läsa de här händelserna. De ger mig tro.

De ger uppmuntran. Läs först gärna något av evangelierna, men sen kanske något i gamla testamentet - mycket spännande väntar.

Vad jag önskar att du och jag mer kunde se Gud. Se vad Han gör.

Att Han är verksam. Även när vi kanske känner det som om ingenting händer arbetar Gud. Och vi får vara arbetskamrater med Honom. Härligt! Tack!

Omsorgen

Idag tittade jag in på sidan ovan.

Har den själv som bokmärke nu.

Jag är ju också lite så att jag kan få tankar,

mitt då när jag sköter en blomma.

Så jag ska försöka att läsa här lite då och då. 

Hemma har vi lampor som blinkar när det ringer. 

På dörren eller i telefon. För väckning blinkar det 

och kudden vibrerar.

Nu hände så att vi skulle få lite nytt och de skulle installera.

De gjorde det idag via ”fjärrstyrning”. Stockholm satt de i tror jag.

Jag var hemma idag när de prövade. Först gjorde de i ordning.

Sen blinkade de hos oss. Det var bara blink. Hade ju underlättat 

om de ringde också. På texttelefonen.

Förstår att det här kan låta långsökt för dig, 

Men jag är liksom sån att små händelser i vardagen kan tala 

till mig på något sätt. Tala och påminna om hur Gud är. Vad 

Han gör. Vad vi gör. Så här har tankarna gått för mig idag.

Tänk att här där signalen kom var Gud (idag var det bara vi). 

De som sände signalen (troligtvis från Stockholm) kan vi tänka 

är du och jag. Då när vi ber till Gud.

Vi såg när signalen kom. Jag är övertygad om att Gud ser och hör

när vi ber. När vi skickar våra signaler till Honom.

Men sen ringde de där ”provarna” inte upp oss. De var liksom

inte tillgängliga. Så att de kunde få veta att vi sett.

Hänger du med?   

Jag tänker att det kanske ofta är så att vi pratar pratar pratar.

Skickar signaler till Gud. Ber om hjälp. Ropar. Viskar.

Men sen... Vi är inte tillgängliga. Förväntar oss inte att Gud ska

svara på bönerna. Att Han vill umgås. Vill lära känna oss.

Jag tror inte på att Gud alltid brukar sättet att överrumpla eller

tvinga sig på oss (visst kan det kanske vara så ibland ändå att Gud överraskar,

men då på ett bra sätt). 

Jag tror däremot på att Gud väntar på oss. Väntar på tillgänglighet.

Väntar på att vi ska tala om för Honom att vi längtar efter Honom.

Så fortsätt gärna skicka signaler till Gud. Gärna. Gud ser dig. Gud hör dig.

Men du... Och mycket jag... Tänk om vi kunde komma och vara tillgängliga?

Vara beredda på att Gud ser och hör. Förväntansfulla. Det känns spännande.