På min färd genom Bibeln har jag kommit till 1 Krönikeboken.
En mening i kapitel 13 fångade mitt intresse. Vers 14.

Och Guds ark blev kvar i Obed-Edoms hus,
hos hans familj, i tre månader. Och HERREN
välsignade Obed-Edoms hus och allt han ägde.
1 Krön.13.14

Vem var den här Obed-Edom? Är det något jag kan lära mig?

Jag är inte den som vill tro på saker. Att just den där mattan är magisk.
Eller... Jo jag tror på bönedukar.

Eller inte själva duken, men tanken med den.
Att man ger den till en som man bett för. Läs om Emanuel.

Och vi ber ju till Gud. Han som kan. Han som hör. Han som ser.
Till Honom ber vi.

Så då kanske man kan säga att Obed-Edom hade en stor böneduk i sitt hus?

Jag tänker att han sa sitt ja till att ha arken där.
Vi får säga ja och välkomna Guds närvaro i våra liv.

Och han måste ha varit medveten om arken tänker jag.
Vi behöver nog mer och mer bli medvetna om Gud.
Att Gud vill vara en del i våra liv. En stor del. Allt.

Gud, Du har sagt att vi kan be
till Dig och Du vill svara oss
Så vänd Ditt öra till vår bön
Du, Gud som råder över allt

Gud, vi ber på våra knän
Ja, vi ber för våra vänner och för alla dom vi känner
Vill Du öppna deras ögon så dom ser

Gud, Du har sagt det i Ditt ord
Du vill att alla skall bli frälsta
Så Herre, vi vill be Dig nu
Kom, vänd Ditt öra till vår bön

Gud, vi ber på våra knän
Ja, vi ber för våra vänner och för alla dom vi känner
Vill Du öppna deras ögon så dom ser
Att Du är Gud, att Du är till
Du som är på tronen
Kom, berör nationen
Bara Du kan vända hopplöshet till hopp