Under flera dagar ringde inte telefonen.

Vi tänkte inte så mycket på det. Tänkte inte någon försökte.

Idag fick vi reda på att linjen hela tiden tutade upptaget.

Det gick inte att nå oss.

Tanken väcktes... Och faktiskt nu när jag skriver också.

Tänkte inte någon försökte. Är det så vi behandlar Gud?

Tänker att Gud är inte intresserad av mig. Han vill inte tala till mig. Lilla jag.

Numera försöker vi hålla koll på att linjen är fri.

Mysing har visat mig hur jag ska göra för att starta om telefonen.

Märker när jag skriver att det trillar ner tankar i huvudet.   

Starta om? Ja ibland kanske vi behöver starta om oss själva?

Säga till Gud att här är jag. Det är du välkommen att göra.

När vi säger ja då tror jag att Gud är där.

Ja just så. Gud är intresserad av dig.

Gud vill tala med dig. Var gärna öppen för det.

Och du?! Då när linjen var upptagen. 

Då ringde kvinnan på mobilen istället.

För hon ville gärna ha tag på oss. 

Så kan det kanske va med Gud också? Han vill så gärna ha tag på oss. 

Ibland kanske Han använder en helt annan linje bara för att få tag? Någon händelse? Någon människa vi träffar? Något vi läser eller hör?

Ja Gud vill ha kontakt med oss. Så gärna. Gud längtar efter att tala med dig.

Jag är så tacksam för stunderna jag får blogga. Det jag får skriva uppmuntrar mig. Tack!