Igår gick vi en kvällspromenad. Jag gick hela varvet!

Alldeles utanför ingången såg jag en blomma som jag inte kunde låta bli att fånga på bild. Eller ja, det var Micke som tog!

Ser du att den växer där i asfalten?! Så vacker.

Jag ser den och tänker på människor. Människor som kanske har det hårt runt sig, nästan som asfalt.

På något sätt fungerar det i alla fall. Kanske man inte ser det, men åh så vacker, så dyrbar. 

Lyssna gärna på sången. Den handlar om att vara buren. Du är buren. Även när det känns hårt och jobbigt är Gud där. Det vill jag tro på. Han är där helt enkelt!