Ibland kanske man är "dumsnäll". Godkänner kommentar som

man, som jag, inte riktigt fattar varför den kom. Så nu ligger den där

för att jag var "dumsnäll" kanske.

Ett är viktigt skrev jag i rubriken. Måste bli bättre på att skala av.

Se det värdefulla jag har och ta vara på det. Bara det, inte massa annat.

Se det värdefulla du har och ta vara på det.

Vad ska vi satsa på? Vad är viktigt och betyder?

Har precis läst om hur bra 2011 var. Man var sommarpratare,

har ett annat radioprogram, varit med i TV, fått barn, fått kontrakt på bok...

Jag har Hallå medmänniska, jag har bloggen.

Tänker på att vi behöver bli bättre på att se det vi verkligen har också.

Se värdet i det.

Så jag fortsätter...

För jag har mer. Du har mer. Viktiga saker. Vi har varandra. Vi har Gud.

Jag har bostad. Jag har mat.

Vi har sett två delar av programmet Nordstan (gammal "göteborgare"),

och det är ett program kvar, den sista delen. Då fylls jag av tacksamhet på något sätt.

Samtidigt en beundran för människor. Som klarar. Som är fantastiska.

Som inte ger upp. Då vill jag fortsätta.

Det är helt sant... Gud ger kraft.

Det var samma för V sa hon.

Innan jag åkte till radion kände jag mig mycket trött.

Så var jag där. Orkade. Kände glädje.

Däremot lärde jag mig en sak om mig själv

och koncentrationen. Tror att MS tröttar ut den lite.

Prövade nämligen att vara tekniker lite.

Nästan hela tiden gick det. Nästan en timma!

Men sen skulle det blivit tyst om inte V varit där.

Sa till Mysingen att nästa gång kan jag jag kanske göra själv

om jag har bara en eller ett par skivor.    

15 januari tror jag schemat drar igång. Härliga V!

Bultar nästan lite i hjärtat. Nog lite nervös.

Känner mig ganska trött, men det brukar gå över.

I studion händer något. 

Herren är en evig Gud
han har skapat hela jorden
Vem ser djupet av hans vishet?
Han blir inte trött
han vacklar inte
Han ger den trötte kraft
den svage får ny styrka

Unga män kan bli trötta och matta
ynglingar kan falla
Men de som litar till Herren får ny kraft
de får vingar som örnen
De som litar till Herren får ny kraft

Så nu lyssnar vi på en ”slutet-sång” i början. Vem säger förresten

att den måste va i slutet? Vem säger att du måste va på ett särskilt sätt?

Göra på ett särskilt sätt.

Jag brukar ju skriva ner texten att läsa på radion innan.

Då har jag lite stöd. Behöver det. Det här är bara några få

meningar som kanske kommer med.

Jag, och kanske vi, är bra på att själva bestämma vad

som är "rätt". Så då blir det en liten påminnelse.

Påminnelse om att vi duger. Vårat sätt är ok.

Måste inte passa in i en speciell mall.

Du är helt enkelt. Det räcker.

I morgon söndag kl 19.30-21 är jag där. Programmet börjar redan 18.00

Om man inte bor i Norrköping och lyssnar på 89.0 mHz, kan man lyssna via internet om man vill. Tyvärr inte i efterhand. Då får jag lägga ut mina utkast på nätet.   

Radio Norrköping.

Ta hand om dig!

På söndag är det radio för mig.

Allt liv som blir till måste älskas
och älskas för att det är till
och ändå så svårt låta livet få rum,
få rum för att bli vad det vill.

Så är en del av texten. Värd att älskas.

Du är värd att älskas. Se att du är värd.

Du är bra helt enkelt. 

Låta livet få rum, att bli vad det vill.

Tänker inte att det handlar om nonchanlans eller likgiltighet. Att man bara "flyter med" och inte bryr sig.

Nej, jag tänker på tacksamhet. Att vara glad för det som blev. 

Tror den här melodin kommer med på söndag. Ditt liv är värt. Du betyder. Där finns så mycket värde.

Lägg filten så mjukt över barnet
känn lugnet som smyger sig på
vi fick inget rum hos de andra
det fanns ingen plats för oss två
Allt liv som blir till måste älskas
och älskas för att det är till
och ändå så svårt låta livet få rum,
få rum för att bli vad det vill

Han kom som ett ljus från Guds himmel,
en ängel kom till mig med bud
Och jag tog emot honom öppet
och kallelsen kom ifrån Gud
mitt liv skulle vara en åker,
där liv väcks till liv ur sig själv
så lät jag mysteriet sakta ta form
i barnet jag födde i kväll

Vi fann inget husrum du lille,
det fanns inga platser att se
till sist blev du lagd i en krubba
nu fyller du mörkret med fred
och värmen från husdjuren blandas
med doft av din nyfödda hud,
så starkt och så nära ditt ansikte är
du evige, sårbare Gud

Lägg sjalen så mjukt över barnet
känn lugnet som smyger sig på
de andra de har ju så bråttom
det fanns ingen plats för oss två
och liv som blir till måste älskas
och älskas för att det är till
så enkelt det är låta livet få rum
få rum för att bli vad det vill

Radio för mig, men inte förrän 11 december.

Bara det att jag så smått tänker på det redan.

Vet att jag behöver skriva ner det jag vill säga,

hjärna och prat fungerar liksom inte så bra ihop.

Så då är det bra om det står vad jag ska säga.

När jag skriver blir jag så uppmuntrad själv.

Kanske något att göra? Skriva gott? Det berör.

Nästa söndag är rubriken "Bana väg för Herren".

Tycker mycket om, men ta gärna med veckans tema

när du banar väg... Ja att vi bygger på att nådens år.

Gud finns med nåd till dig.

Så tiden går...

Det är inte så att bloggen inte finns, 

kanske inte ens länge sen jag skrev,

men nu sitter jag här i alla fall.

Tänker mycket på er. Så har jag tänkt

skriva i flera dagar, men det har inte blivit av.

Jag kanske inte har så bra tidsuppfattning nu?

Om man går upp vid tiotiden och är helt slut vid ca 12?

Ja då känns det ju som om nåt inte är som det ska.

Ta god hand om er i alla fall! Ni är - det räcker.

Behöver stava på de orden själv. 

Som när jag ramlade i trapphuset här utanför dörren

(åkte hiss), så var det som att jag skulle bli godkänd...

Ja, jag är nog lite sjuk. När jag ramlar för ingenting.

Om en liten stund kommer en diakon och pratar med mig.

Idag på morgonen fick jag dumma tanken att inte vara värd 

hennes tid. Gå till någon annan.

Nu har jag öst ur mig lite - tack att ni finns!