Någon väntar på just dig

Så slutar "morgonens sång".  

Nu i radiotider kanske det blir för mäktigt
för mig att skriva två om dagen.

Och för mäktigt läsa. Man hinner inte. 

Men på samma gång... svårt låta bli.

Älskade du. Någon väntar på just dig 
Jesus väntar på dig. 

Vi kanske ses!

Håll ut lilla vän, trots att du haft det svårt och så trist
Allt blir nog bra för dig då till sist 
Någon väntar på dig 
Håll ut lilla vän, du ska få le åt den sorg du har haft
Du får din del av kärlekens kraft 
Någon väntar på dig

Om du har en liten bön i beredskap ska du se allt lysa klart 
Då blir det skratt och lycko rop och din lilla värld ljusnar snart

Mer mod lilla vän, du får trygghet och tilltro av mig
Du ska försöka att tro lilla vän 
Någon väntar på just dig

På söndag ska jag få vara i radio!

Vet inte riktigt än vad som ska hända, 
men jag vet veckans rubrik   Ja då
när man ser till kyrkoåret. Jesus skapar tro. 

Tänk vad ofta vi får för oss att kämpa fram tron själva.
Liksom kräver det av oss. Tror vi inte duger annars.

Jesus skapar tro. Jesus.   

Inte du och inte jag heller (jag kan bara försöka uppmuntra dig).

En liten pojke var sjuk. Pappan kom till Jesus och bad om hjälp.
Han ville tro, men på något sätt verkar det som om han inte helt
litade på att hans tro räckte. 

Genast ropade barnets far: "Jag tror. Hjälp min otro!"
Mark.9:24 

Tänk att en sån bön lyssnar Jesus på.
Pojken blev frisk.

Jesus lyssnar på din bön. 

Livets källa är rubriken idag när man går efter kyrkoårets texter.

Livets källa. Då tänker jag på Jesus. Han är vår källa. Din källa när du vill.

Mysingen konstaterade igår när vi skulle åka med bilen, med Tiny,
att trots att han är liten dricker han mycket bensin. Inte bensinsnål. 

I alla fall...    Du och jag må tycka att vi är små och betydelselösa   
Men vi har lika mycket rätt ändå. Du har rätt. Jag har rätt.
Vi har rätt att vara de människor vi är. Rätt att komma till Jesus och
be om kraft att orka.

Hungrig kommer till dig för jag vet du mättar mig
mmm
torr och törstig men din kärleksström, den sinar ej

Så jag öppnar mig, väntar här på dig
Jag faller ner på knä, inför dig som jag är
Jesus, du är mitt hjärtas levebröd

Åhåhåååh

Nu beskyndar till dig för du är en öppen famn
Mitt i oron rör du mig som ingen annan kan

Så jag öppnar mig, väntar här på dig
Jag faller ner på knä, inför dig som jag är
Jesus, du är mitt hjärtas levebröd

Ikväll börjar radion också! Perti är där. Lyssna på radio Norrköping

18.00-21 om du har tillfälle.

Jag läste Nehemja 3. Där det talas om bygge.
Många olika namn på platser nämns. Det talas om 

Källporten. Om mönstringsporten och om Vattenporten.

Dyngporten sattes i stånd 
Neh.3:14

Jag kan komma att tänka på flera saker när jag läser meningen.
Inte så trevligt namn med dyngporten. Ibland kan det vara som
att man känner sig som skräp. Som dynga på något sätt.

Då är det nyttigt att skriva av sig. Som jag får göra nu.

När jag kom hem från sjukgymnastiken igår kände jag
känsla av skam och skuld. Jag är ”min egen psykolog”.   

Vad jag känner för dig som någonsin har känt liknande. 

Du vet... Jesus... Han som gör under... Varför är jag fortfarande sjuk då?
Jag skämdes. Och jag skämdes för att jag var så trött. För att jag gråter.
När jag ju har så mycket att vara tacksam för. 

Om du någonsin har känt på liknande sätt önskar jag att du och jag
skulle få förstå, få känna Jesu kärlek. Att Jesus inte tycker illa. 

Lärde mig att Dyngporten leder till Klagomuren.
Då när vi bara känner som skräp eller dynga är det
till Gud vi ska komma. Till Jesus och berätta hur vi känner. 
Låt inte skam för dig bort från Gud. Ska försöka tänka på det själv också.

Jesus bryr sig om. Jesus känner för oss.
Men så står det ”sattes i stånd”. Började tänker jag. Gjordes i ordning. Gjordes. 
 

Inte så mycket att man själv ska börja göra en massa. Gör gör! 

Nej, jag tänker att Gud gör. Det som är det enda lilla kravet är att vi är tillgängliga.
Tillgängliga för Gud. För att Han ska kunna locka oss igång. Tillsammans med Gud.

Jag kan inte låta bli att dela en liten liten vers till.
 

Ovanför Hästporten arbetade var och en av prästerna mitt emot sitt eget hus.

Neh.3:28

”mitt emot sitt eget hus” De arbetade nära. Du och jag kan få börja där vi är. Med det vi har. 
 Det tyckte jag kändes skönt.