Alla inlägg under mars 2012

Av Ulrika - 12 mars 2012 19:21


Det är radiovecka för mig.   

Brukar börja med att jag tar ut musik på måndagar.

Bengt Johansson kommer vara med tror jag.

Inte just denna, om jag inte råkar hitta den på söndag.

Tänk att få be om skugga från Gud.   

Skydd och lugn. Gud ger vila.

Av Ulrika - 10 mars 2012 18:50

Ljud. Oj vad det råkar låta hos mig nu.

I lägenhet i närheten. Borrar.


Känns lite jobbigt. Avbruten i tankar.

Avbruten i livet typ.


Om att bli avbruten kanske det kan handla

om i boken.

Av Ulrika - 8 mars 2012 14:58

Det här med nya saker kanske kanske är nu för mig.  

Vet inte riktigt. I många år har jag tänkt att jag skulle

vilja skriva en bok. En liten enkelt bok. Tankebok. 


Kanske det jag gör redan nu? Ungefär. Tankeblogg.

I alla fall... ett konto finns på Solentro, och en liten variant av bok.

Är inte nöjd. Vill gärna göra mer. Låt det vara Gud i.   


Förstår att det låter som "storhets-vansinne", så det kanske stannar

vid kontot. Men det finns.   Inte så mycket,

undrar vad man är beredd att betala? 100 kr? 150?


Kontot finns. Nu dit tror jag. 

Av Ulrika - 3 mars 2012 13:05

Jag håller på att läsa i Job bland annat.

Kommer du ihåg att vännerna satt tysta med honom?

Man kan nästan tänka att det var just tid vännerna gav Job.

Bara satt med honom. Tvingade inte fram något.

Om jag blir diakon någon gång   vill jag lära mig av Jobs vänner.

Att låta ta tid. Bara vara. Det var kapitel tre. Ser fram emot att läsa

vad vännerna svarar när Job sen börjar prata och är olycklig över att han finns,

tycker det är meningslöst. Vad svarar de då?


En annan bok jag läser i ibland är predikaren.

Lägligt är det kapitel tre där också. Så lästte jag en vers,

och blev lite funderande, så då fortsatte jag inte, då skrev jag lite istället.


Kasta bort stenar har sin tid, och samla ihop stenar har sin tid. 
Pred.3:5


Så stod det i vers fem. De menar att det nog är Salomo som skriver.
Han skriver om att allting har sin tid.

Men stenar?    



När jag går med rollatorn kan jag säga att stenar är mest i vägen. 
Kanske kan vi känna ibland att saker känns som i vägen för oss?
Möter alla möjliga problem eller hinder.   

Kan det vara så att vi inte alls behöver känna oss som dåliga för hindren?
Du är inte en dålig människa eller mindre värd när du möter hinder.
Däremot så skulle vi nog kunna be Gud om att kasta bort stenarna,
hindren, eller i alla fall hjälpa oss över dem. 


Men det här med att samla ihop stenar? 
Jag kan i det här fallet tänka på sten som något stadigt. 
Förstår om du blir förvirrad, men Jesus är inget hinder eller problem jag
snubblar på. Jesus är klippan att stå på. Den stora stenen att vila på.


    Jag skulle gärna vilja uppmuntra dig och mig till att på
det sättet samla stenar. Att samla ord från Jesus som betyder för oss,

som vi kan stå stadigt på. 


Jag blev "avbruten" i min läsning, men det var det värt,

jag fick fundera lite på ordet.


Kasta bort stenar har sin tid, och samla ihop stenar har sin tid. 

Pred.3:5



Kanske har vi stenar i vårt liv som hindrar?

Om vi vågar så tror jag på att be Gud att kasta bort dem.

Det här med att samla in stenar, att det skulle ha sin tid,

ja alltid tycker jag   Alltid är det värt att samla in stenar

att stå på, samla in vad Gud har sagt. 

Av Ulrika - 1 mars 2012 15:14

När tre av Jobs vänner fick höra om alla de olyckor
som hade drabbat honom, 
kom de var och en från sin ort:
Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naama.
De enades om att de skulle gå till honom för att visa sitt deltagande
och trösta honom. 
Men när de på avstånd fick se honom och inte kunde
känna igen honom, brast de i gråt 
och rev sönder sina mantlar och kastade
stoft mot himlen, ner över sina huvuden.
Sedan satt de med honom på marken
i sju dagar och sju nätter utan att någon av dem 
sade ett ord till honom,
eftersom de såg att hans plåga var mycket stor.
Job 2:11-13
 

Ett ställe jag läser i nu är Job. Inte varje dag, men så ofta jag kan. 
Job drabbades av mycket olycka. Det här var andra prövningen.
Skulle han lämna Gud?

Försökte ta reda på hur långt vännerna färdades, men det gick inte så bra.
Däremot... lade du märke till slutet?


Sedan satt de med honom på marken i sju dagar
och sju nätter utan att någon av dem sade ett ord
till honom, eftersom de såg att hans plåga var mycket stor.


Så vackert. De satt tysta. De såg.

Vad dumt vi får för oss ibland kanske att vi måste ha svar på allting.

Säga kloka saker. Visst längtar jag efter att få göra det så klart.   

Men ändå... de satt tysta. De var med Job mitt i det där jobbiga.

Och jag tänker att det kanske betydde. Får se fortsättningen...


Till dig och mig kanske jag ändå kan få säga det lilla att det är 

viktigt att bara vara med människan, lyssna, lyssna och se.

Presentation

Fråga mig

13 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14 15 16
17
18
19
20 21 22 23 24 25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards