Lite av min vardag igen. Ska försöka bättre senare en dag.   

Jag... hmm... har sökt in till Svenska kyrkans grundkurs på distans i Vadstena.

De har tre prioriteringsgrupper när de antar.

1) Om man håller på att läsa till präst, diakon eller så.

2) Om man funderar på att läsa.

3) Om man är intresserad av Svenska kyrkans tro och vanor.

4 kanske jag tillhör? En som är ganska mycket trött.

En del vilsen om framtiden. Kommer jag överhuvudtaget att klara?

Mitt högra ben fungerar inte, fascineerad av att jag ändå kan gå.

Så tänker jag... finns det människor som kanske känner

som att man på sätt och vis hamnat utanför? Tänker

på texten jag skrev igår. Den är inte komplett,

kommer nog ändra och lägga till, men mina bloggvänner

på nätet ska väl läsa?! Den till skrivarcirkeln.

Jag tittade ut genom fönstret.
Jag såg träd. Flera träd.
Och jag såg knoppar. Flera knoppar.

Brukar bli glad och förväntansfull när jag ser knoppar.
Tänker på det goda och vackra som ska komma.

Jes.

Nu tänker jag på annat sätt. Annorlunda.
Kan det finnas knoppar som stannar vid knopp?
Vill så gärna att även de, att även jag, ska inse värdet.
Att de är vackra. Betyder så mycket. Bara genom att vara.
Att de kan glädja. Kan ge förhoppning. Bara är.

Höga visan