I skolan har vi haft en uppgift. Eftersom

jag har förtroende för dig klistrar jag in texten

jag skrev här. Läs om du vill!

Jag har funderat. Hur ska jag försöka göra denna uppgift på

ett bra sätt? Det är en av trosartiklarna som både väcker motstånd/utmaning

hos mig samt tilltalar mig mycket, kanske mest. Så lite olydigt har jag delat upp

min text på ett lite annorlunda sätt. Förlåt. Hoppas ok.

Vi tror på Gud Fader allsmäktig

Jag börjar med att tala om att trosartikeln på något sätt väcker motstånd hos mig.

Eller kanske mer rätt uttryckt utmanar orden mig. För de kan absolut väcka tankar,

och jag vill gärna skriva att du och jag får ställa frågor till Gud. Vi får boxa på Honom.

Vadå allsmäktig? Vadå kan allt? Det var främst när jag läste i ”Levande teologi” som jag

kom att tänka på att det ju kanske kan vara ett problem att säga att Gud är allsmäktig samtidigt

som det finns så mycket lidande av olika slag. Glad att en av frågorna var hur trosartikeln angår

ditt (mitt) liv. Ja för orden gäller ganska mycket i mitt liv tänker jag. Nu när många vet att jag har MS.

Kanske inte så många vet om löftet jag fick för ungefär fjorton år sen att jag skulle bli frisk (från min MS?).

Men nu vet ni. Hur ställer jag mig till orden i trosbekännelsen då? Om att Gud är allsmäktig och att jag

fortfarande är sjuk. Hur kan det hänga ihop? Eller är jag egentligen sjuk tänkte jag på

(därför frågetecknet vid MS)?

Gud har nog på alla sätt och vis visat sin allmakt i mitt liv redan. Jag är kvar. Och jag har livsglädje.

Det är väl ett stort allmaktsunder tänkte jag på. Om man skulle ta bort ordet ”allsmäktig”, skulle jag tilltalas

mer av den då? Då har jag ju inte längre ett ansvar att bli frisk för Gud kan inte. Hör du hur dumt det låter? 

Jag har inte ansvaret för att bli frisk. För att Guds ska kunna visa sin makt. Däremot kanske det handlar lite

om att våga ge Gud plats i sitt liv? Jag skulle inte börja gilla den mer om ”allsmäktig” togs bort,

jag skulle tycka det saknades något.

Nu kommer jag till andra delen. Fortfarande Gud Fader allsmäktig.

Jag tror det slutar med att orden mest tilltalar mig, trots utmanande innan.

Kanske kan det höra ihop? En slags ”hatkärlek”? Vetskapen om att Gud är

allsmäktig ger mig trygghet. Särskilt när jag även tänker på att Gud ju aldrig

skulle våldföra sig på eller tvinga för att visa sin makt. Det ger mig trygghet.

Tänk att vi får tillhöra Gud Fader. Han som har all makt. Gud som bryr sig om.

Gud som vårdar sig om oss, om dig. Det står inte i trosartikeln att Gud vårdar sig om oss,

men det gör Han. Gud vårdar sig om oss, och det är Honom vi får tillhöra. Det är ord som

passar in i min tro. Att Gud är allsmäktig och att Gud är som en Far till oss. En Far som älskar

och som vill det bästa. Det ger mig trygghet. Så tror jag och vill lära mig tro mer. Blev också

uppmuntrad av texten om Gud Fader allsmäktig i ”Lilla katekesen”. Om Gud som Far.

Jag har lärt mig att när jag berättar om Gud som vår Far, att det inte alltid låter positivt.

Jag blir ledsen när jag förstår att det är så ibland. Att det finns några pappor som inte är

pappor på ett bra sätt. Därför behöver vi vara visa när vi möter människor. Berätta att Gud

vill vara den allra bästa mamman eller vännen om det skulle passa bättre för människan.

För mig däremot vill jag helst ha kvar beskrivningen att Gud är som vår Far.

Trosartikeln skulle förlora värde om ”Far” försvann.