I tisdags gjorde jag min MR. Man åker in i ett rör.

Så tar de massa kort på hjärnan.

Senaste gången jag gjorde var väl ca 97/98.

Då när jag fick diagnosen. Kanske var det på

tiden nu?

Undrar vad de såg i min hjärna?

När jag skulle resa mig från britsen

var de oroliga om jag skulle klara rörelsen.

Jag kanske går lite på mer än jag egentligen

klarar?

Fast det var inte det jag tänkte på. Det var mer min reaktion.

Glad att jag inte har nån slags klastrofobi (eller vad det heter)

för trångt var det. Och mycket oljud.

Så lite konstigt var det att reagera "skönt".

Ja det var lite av skönt att vara bortkopplad.

Önskar många att känna sig bortkopplad.

I en mer positiv situation ändå. Att få känna att man

har rätt att bara vara. Bara vila där man är.

Det önskar jag att jag skulle bli bättre på.