Alla inlägg under november 2012
Jag får även va med på en skrivarcirkel.
Idag är jag ju i skolan, men i "förberedelsens tider"
kan du få en liten bonustext därifrån.
Vi får ett tema eller en mening att utgå
ifrån. Här är ett bidrag från mig:
Jag går till mötet med fjärilar i magen.
Tänker att det på något sätt finns två slags
fjärilar i magen? Positiva och negativa.
Positiva fjärilar i magen vill jag gärna ha.
Ja, de kan jag tänka mig att ha. De positiva
fjärilarna. De är bra. De är roliga.
Kommer ihåg en gång för länge sen. Jag skulle
få predika hemma i Mölndal. Vad var det om nu igen?
Var det kanske om paraplyer? Att det inte finns paraply
över någon människa när Gud öser sin kärlek över oss.
Då hade jag fjärilar i magen. Jag gick till mötet med fjärilar
i magen. Många. Positiva fjärilar. Sådana vill jag faktiskt gärna ha.
Just den dagen förresten, då när jag skulle predika om
regn och inga paraplyer, regnade det mycket.
Blev glad av regnet.
Och det skall ske därefter att jag skall utgjuta min Ande över allt kött
Joel.2:28
Först Tänk gärna på mig att det ska gå bra.
Lite rädd att jag blir så trött. En del orolig för
resan. Glad att jag har er som kan hjälpa mig
i bön.
Förresten... våga be om saker kanske jag skulle
säga?
Boendet där på skolan har en fin ramp när man
ska gå ut. Man kan trycka på en knapp när man
är inne så öppnas dörren (ganska pålitligt).
Men är man utomhus kan man inte komma in.
Då behöver man ta sig in genom den andra dörren,
trappa, för att komma åt knappen. Man måste alltså
gå in för att kunna komma in på rampen. Trycka knapp.
Nu har jag pratat med dem så jag får en speciell nyckel
(gående får gå in och trycka på knappen?). Vi försöker
i alla fall lösa.
Kanske du är i en situation där du helt enkelt ska bara
ställa en fråga? Göra det tydligt vad det skulle kunna
vara som du behöver hjälp med?
Gud är inget spöke,
ingen mystisk hemlighet.
Gud är inte tecken som ska tydas.
Gud är liv, och möte,
Gud är rot och verklighet.
Gud är inte regler som ska lydas.
Gud är ingen fusklapp,
ingen lyckogaranti.
Men Gud är en hand att hålla i.
Gud är mål och resa,
Gud är inget färdigt svar,
ingen plats att gömma sig för livet.
Gud är öppna frågor,
Gud är längtan som du har.
Gud är kärlek du får ta för givet.
Gud kan inte skydda dig
från sorg och tragedi.
Men Gud har en hand att hålla i.
Gud är ingen byggnad,
ingen tankekonstruktion,
saker du ska känna eller veta.
Gud är inte bilder,
Gud är inte religion.
Gud är närmast när du slutar leta.
Livets svarta stunder
kan du inte gå förbi.
Men du har en hand att hålla i.
COPYRIGHT: Jimmy Ginsby
Jag fick ett SMS på mobilen. Det plingade till.
Spännande...
Så tittade jag på mobilen. Tryckte för att bli
visad allt. Kunde ju bara se en liten del av texten.
Då kopplades jag till ett meddelande från juni 2011.
Alltså helt fel. Inte alls vidare. Gick inte.
Händelsen berörde mig. Ganska mycket.
Det kanske på något sätt kan kännas liknande
i livet? Kommer inte vidare.
Jag lägger in en mycket ovanlig sång för mig.
Hittade den på youtube nära jag sökte på "låt
Gud leda dig". Jag kan tänka mig, jag tror att
det är en väg att gå. Att låta Gud leda. Med varsam
hand.
En låt om hur man kan må när Gud känns avlägsen, trots att man vet att han alltid
finns där: oavsett om går i "dödsskuggans dal".
Beat: Royye - Can you hear me
Tack Antonio för mixningstipsen!
[Text]
Can you hear me? Is someone there
Am I losing my mind, am I losing my mind?
Am I all alone, wont you rescue me?
Talking to myself, staring at the sea.
Gud, kan du höra mig? Ropar ut i mörkret:
Tittar genom fönstret och iaktar det mönster.
Som regnat bildar: medans det rinner ned för rutan.
Ned mot marken: Inget tyder på att det ska sluta.
Säg mig: finns det någon annan där ute, som är som mig.
Som tänker, drömmer och ständigt ber till dig.
Men som ändå ibland: känner sig ensam.
För man, kan vara glad ena dan, sedan efter ett tag
glömmer man bort varför man va nöjd.
Spelar ingen roll om ena dagen är en fröjd.
Gud svarar på mina böner och alltingen är fett.
Livet är som jag vill ha det: Alldeles perfekt.
Men sen när den dåliga dagen slår undan mina fötter.
Glömmer jag genast bort min grund, mina rötter.
Så nu blickar jag mot dagen: då jag kommer sakna dig.
För Herre, jag vet, att du alltid vakar över mig.
Can you hear me? Is someone there
Am I losing my mind, am I losing my mind?
Am I all alone, wont you rescue me?
Talking to myself, staring at the sea
När man är i en svacka, är det lättast att bli tacklad.
Upprörd och förvirrade, varför jag tacka?!
Jag backar, och tänker att kanske är det jag som haft fel?
Och saker som förut lät skevt, har nu sin fördel,
i det faktum att jag inte riktigt vet vad som är rätt.
Svårt o tro när det är hårt, enkelt när det är lätt.
Det som förut var korrekt, ifrågasätts nu.
Släpper ut, de tankar som förut satts i bur.
Jag tänker: Hur ska jag kunna ta mig igenom det här?
Hur: när allting jag ser är runt omkring är besvär.
Hur: Gjort allt jag kan, ska jag retirera?
Jag kan inte prestera, leverera någo' mera.
Nej, faktum är att jag behöver hjälp,
och jag går till den Gud som jag alltid känt.
Jag vet att du finns, har upplevt dig och vet hur du är.
Och en sak vet jag: att du alltid finns där!
Psaltaren 23:4
Herren är min herde, mig skall intet fattas.
Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro.
Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull.
Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont,
ty du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig.
What will morning bring?
Will I hear that old sea bird sing?
Will her colors fill my eyes?
As she sails through clear blue sky
Kan inte låta bli. Tittar igen på fototriss. Veckans tema är
portar/dörrar. Kommer troligen vara en mängd fina bilder
på sidan. Titta gärna!
När jag gärna ville ge mitt lilla bidrag gick jag inte ut.
Jag stannae här i huset. Hissens dörr tog Micke kort på.
Ser du att det finns en liten knapp där bredvid?
Den har jag till hjälp för att när jag trycker på
den öppnas dörren. Då kan man gå in med rollator
eller rullstol. Barnvagn också för den delen.
En dag fungerade inte knappen. Har skrivit tidigare om
att jag ju tänkte att då kunde jag enkelt ringa företaget
och säga att det var fel, men nej. Jag var tvungen att först
meddela kommunen så skulle de meddela företaget.
Tyckte då och tycker fortfarande att det lät
och låter mycket krångligt. Tur att det inte är
så för mig och Gud, för dig och Gud, vi har en
öppen väg att gå. Tack!
Nu när jag satt och skrev tänkte jag på den
halvöppna dörren. På hur det kanske på något
sätt kan kännas "halvöppet" i livet?
Vill gärna uppmuntra dig att tro på att Gud
är alldeles nära dig och vill ge liv. Gud lämnar
aldrig dig eller mig när vi sagt vårat ja. Jesus
är nära.
Din dag tänker jag. En dag när du får
ta hand om dig. Vara rädd om dig.
Texten här är från igår, men jag vill
så gärna att du ska få bära med dig om
"betesmark på kala höjder".
Där det inte verkar finnas liv, där finns.
Vet och förstår att orden på något sätt
nästan kan ge kamp eller stress. Upplever
det så ganska ofta själv.
Kan man på något sätt ändå känna vila och en
slags förväntan i orden? Jag hoppas.
Så säger Herren: Jag bönhör dig när nådens tid är inne,
jag hjälper dig på räddningens dag. Jag skyddar dig, och
genom dig ingår jag ett förbund med mitt folk. Landet skall bli
upprättat och de övergivna jordlotterna utskiftas. Till de fångna
säger jag: ”Gå ut!” och till dem som sitter i mörkret: ”Kom fram!”
De skall finna bete längs vägarna, alla kala höjder skall bli betesmark.
De skall inte hungra eller törsta, ökenvind och sol skall inte bränna dem
Han som förbarmar sig över dem skall leda dem och föra dem till flödande
källor. Jes.49:8-10
Det är lördag jag vet, men helgdag. En av texterna man
kan läsa vill jag gärna dela med dig. Den ger mig hopp.
Jag har hämtat från Bibel 2000 års översättning.
Så säger Herren: Jag bönhör dig när nådens tid är inne,
jag hjälper dig på räddningens dag. Jag skyddar dig, och
genom dig ingår jag ett förbund med mitt folk. Landet skall bli
upprättat och de övergivna jordlotterna utskiftas. Till de fångna
säger jag: ”Gå ut!” och till dem som sitter i mörkret: ”Kom fram!”
De skall finna bete längs vägarna, alla kala höjder skall bli betesmark.
De skall inte hungra eller törsta, ökenvind och sol skall inte bränna dem
Han som förbarmar sig över dem skall leda dem och föra dem till flödande
källor. Jes.49:8-10
Det kan vara flera som har gått till gravar idag.
Så mycket som man inte förstår. Varför?
Hur kan du säga Ulle att texten ger hopp?
Den pratar ju bara om ett land, inte om mig.
Till de fångna säger jag: ”Gå ut!” och till dem som sitter i mörkret:
”Kom fram!” De skall finna bete längs vägarna, alla kala höjder skall
bli betesmark.
Det står om skydd och flödande källor. Att Gud alltid är med.
Det ger mig tröst.
Tycker särskilt om uttrycket att kala höjder ska bli betesmark.
Där man inte alls trodde att det fanns hopp och liv, där du inte
trodde, där du är, där finns det ett hopp tänker jag.
Jag önskar dig hopp.
Ja på min lilla bok. Den finns hemma hos mig
om sådär 14 dagar.
"Så fint, så bra, du kan göra så många saker samtidigt,
du är effektiv."
Tanken kom när jag såg mannen. Jobbigt det där
att känna att man ska va så effektiv.
Jag kunde i alla fall känna en slags stress när jag
såg händelsen.
Då kanske man kan ana att jag tyckte det var "skönt"
att åka in i röret. Då när jag gjorde undersökningen.
Kan vi inte unna oss, försöka så mycket det går
att göra en sak i taget? Ha koncentrationen på det.
Det tror jag du vinner på själv. Och om det är en
stund du möter en människa vinner även hon på
det.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 |
9 |
10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||||
|