Jag har en kategori som heter skrivarcirkeln.

Tittade in där, men det fanns bara ett inlägg.

Undrar varför. Har ju varit där fler gånger.

Kanske bara är så att jag inte bestämt kategori.

Tänker på dig idag. Ska till skrivarcirkeln sen.

Du är värd att göra saker du tycker om (känner

igen orden). Värd göra saker du mår bra av.

Måla, skriva, fotografera, lyssna på musik,

be?

Den här texten är från en skrivarcirkel.

Ska dit idag igen. Vi ska ta något ur byrån.   

Undrar vad jag ska ta?

Tack

Tänker på tacksamhet för det lilla. Tacksamhet för vardagen.

För livet. Att det fungerar. Vi andas. Vi finns till. Vi är.

Ofta tänker vi kanske tack ihop med att något är gjort eller tack

för det stora. Ja det är viktigt, det håller jag med om, det är rätt,

men vi behöver nog också mer tack ihop med bara vara tänker jag.

Vi har liv i vardagen. Ja vi andas. Vi finns till. Vi är. Det behöver

jag lära mig. Behöver jag tänka mer på. Vara tacksam för.

Att jag är. Jag finns till. 

Du är. Du finns till. Du är viktig.

Dina tankar. Ditt skratt. Dina blickar. Ditt öra. Dina känslor. Det betyder.

Du betyder så mycket. Bara att du är.

Det behöver vi lära oss vara mer tacksamma för tänker jag. Att vi är. 

Johannes döper Jesus

En dag var Jesus med bland de många människor som Johannes döpte.
När han hade blivit döpt och stod där och bad öppnades himlen.
Den helige Ande sänkte sig synligt ner över honom i form av en duva.
Och en röst från himlen sa: Du är min älskade son, min utvalde.

Luk.3:21-22

Det här är översättningen i Levande Bibeln. Ikväll när det är radio

kommer jag troligen att prata lite om bekräftelse.

Ja för när jag läser texten tänker jag på hur Gud bekräftade

sin son Jesus.

Önskar dig mycket av bekräftelse. Att människor ska få tala

om för dig att du betyder. Och gärna att du också tar till dig det.

Det kan vara svårt tror jag, men sug åt dig varje ord.

Du är älskad. Du betyder. Du gör skillnad.

Klockan 18-20 har jag radio. Du kan lyssna på 89.0 MgH eller också

via länk på datorn på något finurligt sätt.

Frideborg har namnsdag idag. Fred och skydd.

Hör du nästan hur hon låter som en trygg människa.

En människa att känna trygghet hos. Jag önskar dig många

människor i din närhet som du får känna dig trygg med.

Fridolf då?   Fred och varg.

Visst kan det kanske vara så att människor ibland uppfattas

som ett hot. Som varg? Men jag vill ändå tro att det på något

sätt kan finnas fred hos även skrämmande. Det önskar jag.

Det blev av namnsdagen. Nu önskar jag dig gärna en god lördag.

En lördag när du får må bra.

Helst många "Frideborgar" i din närhet och gärna hjälp att möta

"Fridolfar" - det behöver jag.

En sång med Alf Lax. En gång för länge sen fick han och pappa

bära mig upp ur vattnet. Det var så att jag suttit på stranden vid

Löttorps camping. Jättevarmt.  Skulle svalka mig. Tror att Alf

och papa fick vara stöd båda hållen.

Här är i alla fall en sång med honom. En slags "Frideborg" kanske?

Vid flera tillfällen i skolan och arbetet där har jag blivit påmind

om livet med den Helige Ande. Vill mer. Längtar.

Tänker på att det nu var ganska länge sen

jag hörde en predikan om den Helige Ande.

Har vi glömt bort Honom? Börjat tycka att Han

inte är så viktig?

Bestämde mig för att läsa i Apostlagärningarna.

De arbetade tillsammans med den Helige Ande tänker jag.

Petrus botar en lam man
Petrus och Johannes var på väg upp till templet vid tiden för bönen

man ber vid nionde timmen. Då bar man dit en man som hade varit

lam från födelsen. Varje dag satte man honom vid den tempelport som

kallas Sköna porten, för att han skulle be dem som var på väg in i templet

om en gåva. När han nu såg att Petrus och Johannes skulle gå in i templet,

bad han om en gåva. De fäste blicken på honom, och Petrus sade: "Se på oss!"

Mannen såg uppmärksamt på dem och väntade sig att få något.

Men Petrus sade: "Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig:

I Jesu Kristi, nasaréns, namn: stig upp och gå!" Och han tog honom i högra handen

och reste honom upp. Genast fick mannen styrka i fötter och vrister. Han hoppade upp,

stod upprätt och började gå och följde med dem in i templet, han gick och hoppade och

prisade Gud. Allt folket såg honom gå omkring och prisa Gud. Och de kände igen honom

och såg att det var mannen som brukade sitta och tigga vid Sköna porten, och de fylldes av

förskräckelse och förundran över det som hade hänt med honom.

Apg.3:1-10

Lade du märke till att undret skedde mitt i vardagen?

Mitt i det vanliga.

Önskar oss många stunder av under i den vanliga vardagen.

I måndags satt jag och pysslade lite med inlägg. Tycker om det.

Då i måndags var örat knäppt. Spolade ju där torsdag 3 januari.

Det var nog bättre på kvällen kanske? Men så kom det tillbaka.

Det vänstra som var irriterat och fick behandling är bra tror jag,

men det högra känns alldeles tjockt och dant.

Hur kunde det bli så.   Det såg ju så fint ut sa sköterskan.

Inget roligt alls.

Det finns så många saker eller händelser som är mycket värre.

Och som känns så jobbiga när de inte verkar ta slut.

Tänkte en kort stund på "vänja sig". Ja jag vänjer mig väl vid örat.

Får stå ut.

Stopp! Och nu tänker jag på saker som kan vara mycket värre.

Det kan väl inte vara meningen att man ska vänja sig och stå ut.

Samtidigt... Ja jag är ju själv i situationen av sjukdom och för mig

kan det, kanske låter jättekonstigt, kännas som ett slags jobbigt krav

när man säger "du kan inte fortsätta vara sjuk"

Jättesnurrigt. Känner att jag gärna vill ha med tisdagens sång igen.

Tror på att det finns vila och kärlek hos Jesus. Så avslutar jag detta

snurriga inlägg med en sång. Du och jag vi är värda att gå vidare

i den takt vi orkar och klarar. Ingen kan kräva något mer.

Tisdagens sång

På söndag ska jag få vara med i radio igen.

Vanligt, men ändå en hel del ovanligt -

tänk att få vara med.

Kl.18-20 är det. Länken är ju radio Norrköping.

Påminner säkert på söndag.

Ja var gärna glad för det där vanliga.

Tänker att du är värd att känna igen dig.

Sen vet jag, och kanske har jag sagt det också,

att vi ju mår bra av att se att vi även klarar det

ovanliga. Det som går lite utanför vad vi tror vi klarar.

Vi är värda det vanliga likaväl som vi är värda att

pröva lite mer.

Så tänker jag.

Kom tilll mig

På tisdagar brukar jag försöka ha med en sång.

Känner mer och mer att det är skönt med rutiner.

I och för sig kommer sång vid andra tillfällen också,

men alltid tisdag ungefär.

Den här var en sång jag lyssnade mycket på för

några år sen. Glad att jag fann den igen.

Jag skrev om mobilen. Hur jag fick ett meddelande

som bara var tomt. Jag sa att vi ju kan försöka lyssna

och se igen.

Tänk nu åt andra hållet.   

Ja som att det är Gud som sitter och väntar på

meddelande från oss.

Tror inte Han ger upp och struntar i oss.

Han vill lyssna när vi talar.