Det här är skolans text om Den kämpande tron

När jag läser i Lukas 7:36-8:3 om när Jesus var hembjuden

till fariseen lägger jag mest märke till kvinnan. Hon som är synderska.

Hon visar mycket kärlek för hon har fått mycket förlåtet.

Då blir det lite av tokigt för mig. Kan känna mig torr på något sätt. Som en

sån där som ”tror sig stå stadigt” (1 Kor.10:12-13).  Som inte har förstått det

viktiga stora Jesus har gjort för mig.

Micke ska göra en keramikskulptur som på något sätt kan passa lite i min bild

av den kämpande tron.

Det är en gungbräda. På ena sidan sitter det en figur (kanske jag) och på andra

sidan ett stort klot.

Visst borde det vara så att figuren ”flyger upp” av klotet?  Tänker att vi som

kristna kanske mer skulle ”flyga upp” av allt det goda vi har och tror på.

Ändå sitter vi kvar här och kämpar. Verkar kanske aldrig ta slut med kämpandet.

Skulpturen är inte riktigt klar än, men det kommer troligen även vara ett snöre inblandat.

Ett snöre som figuren håller i. Är vi så dumma, är jag så dum, att vi på något sätt håller oss

kvar nere? Fast vi är värda att ”flyga upp”? Jag är värd. Du är värd.  

Jag prövade att lyssna på texterna. Lyssna.
Jag lade märke till ”annars orkar du inte hela vägen”.

Ja det kan vara, är, en kamp med tron, men vi har mycket av mat och näring i Guds ord

tänker jag. Det är en hjälp för oss i kampen att läsa där. Att bjuda in Jesus till vårt hem.

Orden ger oss nytt mod så vi orkar kämpa lite till. Kanske så vi vågar släppa det där snöret

på gungbrädan?

Jag längtar tills skulpturen är klar. :)