Vår skrivare mår inte så bra. En gång när jag skulle skriva ut

fick den som spader. Bara hakade upp sig.

Tur att Micke var hemma då. Han kunde nå upp till skrivaren

och ordna avstängning.

En senare gång var jag tvungen att skriva ut. Micke var inte hemma.

Skulle jag våga?

Det kom sig så att jag tryckte på ”print”. I vanliga fall för att känna mig

lite mer säker tar jag bara en åt gången.

Men den här gången... Utan att veta om att det var tre jag

tryckte iväg så var det tre.

Som tur var gick det bra. Puh!

Lite har jag funderat på händelsen. Är det så ibland att man gör bra

i att göra utan att riktigt tänka efter först? Tar klivet?

Å andra sidan tror jag Jesus pratade om att tänka igenom sina beslut innan.

Kan det ibland få vara så att man börjar göra innan man blir alldeles rädd?

Att det kan vara bra?

Om jag säger innan jag tar klivet att jag vill göra det med Jesus känns det ok tänker jag.  

Det här blev ett litet ”frågeinlägg”. Jag tror jag själv ”håller mest med om slutet”.

Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig.

Jesus sade till honom: "Jag är vägen och sanningen och livet.

Ingen kommer till Fadern utom genom mig.

Joh.14:1,6

När jag skrev min bibelreflektion till skolan tänkte jag

lite på mål. Ja hur tänker jag om mitt liv, vad har jag för

mål. Vad har du för mål med ditt liv?

Jesus pratar om att Han är vägen. Bara Han.

Den första versen i kapitlet ville jag också gärna

ha med. Att vi inte behöver oroa oss. Jag behöver 

inte. Du behöver inte. Men låt grunden alltid vara 

Jesus.   

Ett annat bibelställe för idag är från när Paulus skriver

om att inte ge upp. I sjukdomstider och allt skulle jag

läsa.

Det var samtidigt de orden som lite fick mig att fundera

på mål. Tänker att det är viktigt vad man bestämt sig för

och vad man har som mål.

Därför ger jag inte upp. Även om min yttre människa bryts ner

förnyas min inre människa dag för dag. Mina kortvariga lidanden

väger ju oändligt lätt mot den överväldigande, eviga härlighet de

bereder åt mig, som inte riktar blicken mot det synliga utan mot det

osynliga. Det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt.
2 Kor.4:16-18

Det har varit en mer än vanligt lång period

som jag har varit sjuk mer än vanligt.

22 mars säger jag är början. Jag har gjort

några dumma "utbrytarförsök", men börjar

mer och mer förstå att kroppen behöver 

hämta sig.

Be gärna en liten bön för mig att UVI 

inte kommer tillbaka.   

Tiden har påmint mig om värdet att 

vara rädd om sig. Var rädd om dig!

Jag tror på en Gud som är rädd om oss.

You don’t say a word, but I know you’re so afraid

Trying hard to take a step of faithYou’re so confused

and you’re so aloneStanding face to face with the unknown
Every need you have God already knows about it Still He

longs to hear from youI believe, if you put your trust in Him

That is where the road of faith begins

If His eye is on the sparrow, when it comes to me and you

There is no place He won’t go and nothing He won’t do 

Like a mother cradles a child, His grace covers us somehow

So whatever you go through, God will take care of you, you, you

Change is never easy, but it’s just part of livingThere’s so much

more that we can seeA higher place so far above it allIs ours when

we’re faithful to His call

'Cause if His eye is on the sparrow, when it comes to me and you

There is no place He won’t go and nothing He won’t do Like a mother cradles a

child, His grace covers us somehow So whatever you go through, God will take care of you

We don’t knowWe don’t have to understand The how’s, the why’s, the when’s

So give it all to Him 'Cause if His eye is on the sparrow, when it comes to me and

youThere is no place He won’t go and nothing He won’t do Like a mother cradles

a child, His grace covers us somehow So whatever you go through, God will take care of you

Eye is on the sparrow, when it comes to me and youThere is no place He won’t go

and nothing He won’t doLike a mother cradles a child, His grace covers us somehow

So whatever you go through, God will take care of you

Så här säger Jesus:

Jag är dörren. Den som går in genom mig skall bli frälst,

och han skall gå in och gå ut och finna bete. Tjuven kommer

bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de

skall ha liv, ja, liv i överflöd.

Joh.10:9-10

Ovanligt mig att inte redan på söndagen dela tre bilder på temat.

Först tänkte jag på tanken "skylta med", men jag ska istället visa

mer riktigt (?) tre olika skyltar.

Fototriss.

Gå gärna in på fototriss och se mer.

Först... Måste jag ju ladda upp.    Har varit lite mer än lovligt trött.

Det syns tydligt och klart vad som väntas där.

Men en handskriven, visst är det på något sätt

lika mycket värt? Enklare, men man ser vad som

ska göras.

Till slut. En skylt i en skulptur som en del skyltar med

vad jag tror på.  Mannen har en stor boja runt foten.

Han ser en skylt som visar sax. Men ska han tro på den?

Ska han kliva upp?

Inser att den ju inte är lika enkel och självklar, men skulle 

önska att vi mer skulle våga ta tillfället.

Det blev tre olika små skyltar.

Som jag förstår det har båda namnen samma betydelse:

världens herre eller prisad för sin makt.

Volmar kan ha en ytterligare betydelse: Volmar kommer av namnet

Volkmar (folk + berömmelse).

När jag hör världens herre och prisad för sin makt tänker jag på...

Jesus.

Nu vet jag vad Valdemar och Volmar betyder. Håller ju på varje

torsdag, men riktigt lätt är det inte att komma ihåg. Men lite roligt.

Det har dröjt innan jag skrev om kapitlet, men det kommer enligt schema.

Ja, jag blev förvirrad. Först står det om Paulus och Timoteus och senare om

Paulus och Silas. Kanske inte riktigt har betydelse ändå för tankar jag får?

Läkaren Lukas skrev så att jag inte riktigt förstår. Det gör inte att jag tror

mindre på händelserna. Något vill jag dela med dig.

Under Andens ledning

Sedan tog de vägen genom Frygien och Galatien, eftersom de av den helige Ande

hindrades från att predika ordet i Asien. Och när de nådde Mysien försökte de bege

sig till Bitynien, men det tillät inte Jesu Ande. Då for de genom Mysien ner till Troas.

På natten såg Paulus en syn. En man från Makedonien stod där och bad honom:

"Kom över till Makedonien och hjälp oss!" När han hade sett denna syn, försökte

vi genast ta oss till Makedonien, eftersom vi förstod att Gud hade kallat oss att predika

evangeliet för dem.

Apg.16:6-10

Visst kan man känna lite av känslan av spännande liv? De visste inte vad som skulle

komma eller hända. 

Jag tänker mycket på den nära relation de hade med Gud och med Den helige Ande.

Och de litade på ord och drömmar de fick.

Samtidigt... Kan nog känna mig lite trött. Hur skulle man orka, hur skulle jag orka,

leva under en sån slags press? Jag klarar ju inte så bra att gå kurs på distans...   

Kan det nog inte vara så att Gud ändå ger den press eller stress som Han vet att vi klarar?

Gud utsätter inte för fara. Det kan jag inte tänka.

”Var inte rädd, han vakar över oss.
Var vid gott mod, trots bördorna du bär.
Lämna till Gud att sörja och förse oss.
Trots livets kamp han evigt trogen är.
Var inte rädd, han lämnar aldrig oss.
Från död till liv han leder sina får.”

Texten är hämtad från skiva med Erik Tilling, I Din hand ligger mina dagar.

När vi kanske börjar längta efter mer ”Paulus-liv” så är Jesus där och stöttar tänker jag.

De fick många rapp och kastades i fängelse, och fångvaktaren fick befallning att noga bevaka dem.

När han hade fått en sådan befallning, satte han dem i det innersta fängelserummet och spände fast

deras fötter i stocken.

Vid midnatt var Paulus och Silas i bön och sjöng lovsånger till Gud, och de andra fångarna lyssnade

på dem. Plötsligt kom ett kraftigt jordskalv, så att fängelset skakades i sina grundvalar. I samma

ögonblick öppnades alla dörrar, och allas bojor lossnade och föll av. 

Apg.16:23-26

Nu handlade det om Paulus och Silas. En berättelse du kanske hört i söndagsskolan.

Hur kunde det komma sig att de började sjunga lovsånger mitt i det svåra?

Det kanske, var nog säkert, en styrka för dem. Att se bortom det som tycktes så svårt.

De kan vara ett föredöme för mig. 

Försök gärna se det som är gott i det som kanske är svårt.

Ingen har en sådan makt, ingen kan förstå oss sån, vilka prövningar

som vi än hamnar i. Om vi jämför med vår Gud når vår tanke inte långt.

Vi förstår en liten del av vad Han är.

Det är några som har sagt att det inte finns någon Gud, och man har

försökt att lägga fram bevis. Men den Gud som vi tror på, 
Han har visat vem Han är genom allt det som Han gjort och som Han gör.