Alla inlägg under maj 2013
31augusti kommer det vara fem år sen jag skrev mitt första inlägg här på bloggplatsen. Tänk vad tiden går.
Mitt år med skolan är slut. Nu har jag studieuppehåll.
Kanske försöker skriva lite. Försöker få njuta av solen.
Bloggen fortsätter.
Tack Ulrika!
Så bra det blev och så fina samtal du fick vara med om.
Jag gillar den här raden: "Jag börjar, håller på att, lära mig
vilan i det bestämda... " För mig handlar det om hela livet i tro,
att vi börjar, håller på, lär oss vila.
Nu är du klar!
Grattis!
/Anna-Karin
Vera betyder vackrast.
Veronika betyder den segerbringande.
Jag är medveten om att det nog kan finnas
fler tolkoningar, men de här blev det idag.
Kände inte till sången, även om den ju är från
Segertoner. Den får va med idag när det handlar
om seger.
I kapitlet får vi än en gång läsa om händelsen som
gjorde att livet för Paulus bytte lite riktning (det är
även i kapitel 9 vi kan läsa om det).
Paulus hade tidigare förföljt de kristna, de som följde
”den vägen”. Han hade satt dem i fängelse.
Nu mötte han Jesus och Paulus blev kallad att vittna.
Kallad att gå. Kallad att berätta om Jesus.
Paulus som förut hade varit en förföljare. Hur skulle
människor kunna lita på honom?
Nej vi förstår inte alltid Guds vägar. Kanske aldrig?
Ska jag byta riktning? Varför? Hur ska det gå till?
Jag lärde mig en bön av heliga Birgitta när jag gick
skolan. Den kan vi få ta med oss.
Visa mig, Herre, din väg, och gör mig villig att gå den.
Det kan ju inte vara så att Gud kräver av oss att
vi ska förstå allt, men Han kan ändå önska förtröstan tänker jag.
Att vi litar på att Gud vet och lämnar till Honom att leda oss.
Igår läste vi om hur Gud kallade Mose på uppdrag.
Och jag önskade dig och mig uppdrag. Så mycket
vi klarar kan jag gärna lägga till.
Och en annan mycket viktig sak: att när Gud kallar
dig och mig är Han med. Han skickar inte bara iväg.
Så kan jag inte tänka. Han är med.
Jag är med dig
2 Mos.3:12
Gud sen store som har skapat dig och mig och som
har allting i sin hand.
Gud - Fader, Son och Ande
Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud
och Jakobs Gud.
2 Mos.3:6
Ser du hur stort är att ju Gud känner till och var med i gårdagen?
Då när Abraham levde. Då fanns Gud.
Jag har hållit på att blogga ett tag. Tycker mycket om tanken och
vetskapen om att Gud känner och vet vad vi varit med om. Han vet om dig.
Men inte nog med det. Gud vet också om NU.
HERREN sade: "Jag har sett hur mitt folk förtrycks i Egypten,
och jag har hört hur de ropar över sina plågare. Jag känner till deras lidande.
2 Mos. 3:7
Gud ser. Gud hör. Och Gud känner.
Jag tänker att Gud väntar på vårt svar. För visst kan det nog vara så
att när vi vet och har förstått att Gud ser, hör och känner vill vi nog
svara på något sätt också?
Därför har jag stigit ner för att rädda dem undan egyptierna och föra
dem från det landet upp till ett gott och rymligt land, ett land som flödar
av mjölk och honung,
2 Mos.3:8
Jag vill tro på en Gud som handlar. Visst kan det finnas saker vi inte alls förstår.
Sjukdom som kommer. Sorg som kommer. Men det gör inte Gud mindre för mig.
Det är bara stunden innan. Stunden innan kan även den få komma att betyda.
Kanske få betyda tid till att lära känna denne Gud? Det blir en värdefull tid.
Och se, ropet från Israels barn har kommit upp till mig, och jag har också
sett hur egyptierna förtrycker dem. Gå nu! Jag skall sända dig till farao,
och du skall föra mitt folk, Israels barn, ut ur Egypten."
2 Mos.3:9-10
Det sista bibelordet du får läsa här handlar om när Gud talar till Mose.
Det påminner mig om hur viktiga vi är som medmänniskor. Hur vi kan
visa varandra på vem Gud är. Vad Han gjort och vad det är Han vill och kan göra.
Tänk att ju Gud använder dig och mig. Han skulle kunna själv, men kan det nog inte
vara så att Gud vill låta oss växa genom att gå på Hans uppdrag?
Jag önskar dig stark vetskap i ditt hjärta att Gud ser, hör och känner dig.
Och jag önskar dig goda uppdrag från Gud.
Mitt liv går lite som i "slow motion" nu.
Fast häromkvällen var jag ändå på husgrupp.
Ja när vi samlas tillsammans några och samtalar, fikar
och ber. Under våren har jag missat alldeles för många
gånger.
På något sätt tänker jag att vi nog är värda att försöka
tänja på gränserna ibland ändå? Vi mår trots allt bra av
det kanske. Sen smög jag tillbaka.
Man kanske ska börja i det lilla. Det räcker.
Idag ska jag nog försöka att göra min sista kompletteringsuppgift.
Som handlar om försoningen.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||||
|