Alla inlägg under juli 2013

Av Ulrika - 26 juli 2013 18:12

Det tog en tid innan svaret på min fundering om armbandet kom.

Klocka sa jag...


Jag började med att läsa ett bibelord. Det var då jag kände det där med talet,

blev rädd, men börjar att komma över det nu.  :-)


Jag ber att Han (Gud vår Far) i sin härlighets rikedom skall ge kraft och styrka

åt er inre människa genom sin Ande, och att Kristus genom tron skall bo i era hjärtan

och ni skall bli rotade och grundade i kärleken. Ni skall då tillsammans med alla de heliga

kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek,

som går långt utöver vad någon kan förstå. Så skall ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet.

Han som förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt

verkar i oss

Ef.2:16-20


När jag har armbandet på mig kan det nästan se ut som att jag har en klocka på mig.


Nu till det där som kopplas i mitt huvud och som blev viktigt säga.


Kan det vara så tokigt ibland att den som är kristen sätter på sig olika speciella märken,

symboler, ritualer, men ändå inte är på riktigt?


Det ser så bra ut...


Nu hoppas jag att du förstår att jag skriver mycket mycket till mig själv.

Vill inte ha en ”låtsastro”. Gud är verklig. Jesus är verklig.


Jag fick nog även med, och det är jätteviktigt att vi tar med oss, att det ju inte är

vi själva som bygger upp tron, vi får inte heller. Det är Gud som ger kraft

åt vår inre människa. Gud bygger.




PS. Jag tror även jag fick med att när vi är starka i det inre, Gud gör,

är vi starka.

ANNONS
Av Ulrika - 23 juli 2013 18:07

Augusti har inte riktigt börjat än. Men helt och hållet har jag

inte kunnat hålla mig.


Skriver här lite om mina tankar utifrån i söndags och armbandet.

Armbandet som du sett. 

 

Kanske är det inte alls meningen att du ska behöva läsa detta,

jag har inte riktigt bestämt mig än, skriver så får jag se.


Tror åtminstone budskapet kan vara lite viktigt, i alla fall för mig själv.

Det kommer också handla lite om känslor från mig kanske. Jag blir

ganska ”naken” känns det som. Blir kanske lite ”dagbok”.


Jag skulle få ha glädjen att få läsa ett inledningsord hemma i Mölndal.

Det är nog en av de allra finaste sakerna jag vet. Att få dela med mig

och uppmuntra mig själv och andra till liv med Gud. Gärna liv med Jesus.


Satt hemma och skrev ner lite. Funderade. På nätterna om jag var vaken

memorerade jag hur jag skulle säga. Vad jag skulle säga.


Så kom stunden. Så här skrev jag igår på det där facebook. ”Det bidde bara

en tummetott, och det gör ont. Jobbigt när talet inte fungerar och inte så

mycket tanken.”


Hur kunde det hända? Hade ju förberett med skriven text. Och det där med

armbanden skulle jag ta på slutet.


Jag stod där framme. Läste bibelordet. Märkte hur munnen inte riktigt hängde med.

Det är svårt att förklara och kanske är det bara inbillning. Jag börjar prata och orden

hänger liksom inte med. Det har hänt i radion så jag brukar ha med vatten för säkerhets

skull, men inte i söndags. Vad skulle jag göra?


Det var nog därför jag direkt hoppade till armbanden. Eller var det ett litet dumt huvud

som tänkte att jag klarar mig utan papper och behöver inte ha med det andra? Jag kände

att budskapet var viktigt, i alla fall jag behövde höra, så jag snabbade på medan jag kunde

prata lite.


”Jag kastade mig ut men det blev magplask” Så skrev jag på facebook i ett andra inlägg.


Ja för nog var det så att jag på sätt och vis kastade mig ut. Du vet nog redan att jag har lite

underlig förmåga att se olika budskap i vardagliga händelser. 


Nu lämnar vi söndagen. Här kan jag skriva ner tankar istället. Det blir ett långt inlägg märker jag.

Funderar... Är det kanske bättre att det kommer senare? 


Ta i alla fall gärna med dig, jag ska försöka, att även om det ”bara blev en tummetott” är det ju värt.

Du gjorde det du kunde. Jag gjorde. 


Och visst är vi nog värda att ”kasta oss ut”. Värda att pröva så gott det går.


Senare kommer tanken om armbandet. Ledtråd klocka...   

ANNONS
Av Ulrika - 22 juli 2013 18:36

Det är på den här första bilden jag har armbandet på vänster arm...

Men bilden lurar. Du får se när jag har den på höger, men ser ut som vänster.   


 


 


I mitt huvud finns tankar om vad det här skulle kunna tala om.

Inte om det här med att bilden luras, men ska försöka förklara senare.   

Av Ulrika - 16 juli 2013 16:58

Lyssna gärna. Efter en timme börjar han prata. Här.

Flera gånger blev det fel. Hoppas nu. Rätt.

Av Ulrika - 10 juli 2013 10:00

Det här är sista kapitlet på boken. 

 

Helt och hållet känner jag inte att jag får veta hur det går.

Paulus har varit fånge och anklagad under lång tid. 

 

Det var nog tiden efter som han fick skriva brev. Något 

kanske han skrev under fängelsetid fick jag för mig nu. 

Väljer säkert ett brev sen att fundera över.

 

De två sista verserna i Apostlagärningarna ger en del hopp.

Han fick ta det ”lugnt” på det sätt som passade honom.

Han predikade frimodigt utan att bli hindrad.

 

I två hela år bodde Paulus i den bostad som han hade hyrt, 

och han tog emot alla som kom till honom. Han predikade 

Guds rike och undervisade med stor frimodighet om Herren 

Jesus Kristus utan att bli hindrad.

Apg.28:30-31

 

Vi vet att Paulus hade varit med om många svårigheter.

Händelsen kan tala mod till oss tänker jag. Vi behöver 

inte ge upp. Det finns en ny dag. En ny dag utan hinder.

En bra dag. 

 

Det önskar jag oss.

Presentation

Fråga mig

12 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2 3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ vattenslangen med Blogkeen
Följ vattenslangen med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se