Augusti har inte riktigt börjat än. Men helt och hållet har jag

inte kunnat hålla mig.

Skriver här lite om mina tankar utifrån i söndags och armbandet.

Armbandet som du sett. 

Kanske är det inte alls meningen att du ska behöva läsa detta,

jag har inte riktigt bestämt mig än, skriver så får jag se.

Tror åtminstone budskapet kan vara lite viktigt, i alla fall för mig själv.

Det kommer också handla lite om känslor från mig kanske. Jag blir

ganska ”naken” känns det som. Blir kanske lite ”dagbok”.

Jag skulle få ha glädjen att få läsa ett inledningsord hemma i Mölndal.

Det är nog en av de allra finaste sakerna jag vet. Att få dela med mig

och uppmuntra mig själv och andra till liv med Gud. Gärna liv med Jesus.

Satt hemma och skrev ner lite. Funderade. På nätterna om jag var vaken

memorerade jag hur jag skulle säga. Vad jag skulle säga.

Så kom stunden. Så här skrev jag igår på det där facebook. ”Det bidde bara

en tummetott, och det gör ont. Jobbigt när talet inte fungerar och inte så

mycket tanken.”

Hur kunde det hända? Hade ju förberett med skriven text. Och det där med

armbanden skulle jag ta på slutet.

Jag stod där framme. Läste bibelordet. Märkte hur munnen inte riktigt hängde med.

Det är svårt att förklara och kanske är det bara inbillning. Jag börjar prata och orden

hänger liksom inte med. Det har hänt i radion så jag brukar ha med vatten för säkerhets

skull, men inte i söndags. Vad skulle jag göra?

Det var nog därför jag direkt hoppade till armbanden. Eller var det ett litet dumt huvud

som tänkte att jag klarar mig utan papper och behöver inte ha med det andra? Jag kände

att budskapet var viktigt, i alla fall jag behövde höra, så jag snabbade på medan jag kunde

prata lite.

”Jag kastade mig ut men det blev magplask” Så skrev jag på facebook i ett andra inlägg.

Ja för nog var det så att jag på sätt och vis kastade mig ut. Du vet nog redan att jag har lite

underlig förmåga att se olika budskap i vardagliga händelser. 

Nu lämnar vi söndagen. Här kan jag skriva ner tankar istället. Det blir ett långt inlägg märker jag.

Funderar... Är det kanske bättre att det kommer senare? 

Ta i alla fall gärna med dig, jag ska försöka, att även om det ”bara blev en tummetott” är det ju värt.

Du gjorde det du kunde. Jag gjorde. 

Och visst är vi nog värda att ”kasta oss ut”. Värda att pröva så gott det går.

Senare kommer tanken om armbandet. Ledtråd klocka...