Det tog en tid innan svaret på min fundering om armbandet kom.

Klocka sa jag...

Jag började med att läsa ett bibelord. Det var då jag kände det där med talet,

blev rädd, men börjar att komma över det nu.  :-)

Jag ber att Han (Gud vår Far) i sin härlighets rikedom skall ge kraft och styrka

åt er inre människa genom sin Ande, och att Kristus genom tron skall bo i era hjärtan

och ni skall bli rotade och grundade i kärleken. Ni skall då tillsammans med alla de heliga

kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek,

som går långt utöver vad någon kan förstå. Så skall ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet.

Han som förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt

verkar i oss

Ef.2:16-20

När jag har armbandet på mig kan det nästan se ut som att jag har en klocka på mig.

Nu till det där som kopplas i mitt huvud och som blev viktigt säga.

Kan det vara så tokigt ibland att den som är kristen sätter på sig olika speciella märken,

symboler, ritualer, men ändå inte är på riktigt?

Det ser så bra ut...

Nu hoppas jag att du förstår att jag skriver mycket mycket till mig själv.

Vill inte ha en ”låtsastro”. Gud är verklig. Jesus är verklig.

Jag fick nog även med, och det är jätteviktigt att vi tar med oss, att det ju inte är

vi själva som bygger upp tron, vi får inte heller. Det är Gud som ger kraft

åt vår inre människa. Gud bygger.

PS. Jag tror även jag fick med att när vi är starka i det inre, Gud gör,

är vi starka.