Och HERREN har hållit det löfte Han gav.

1 Kung.8:20

Slänger ut en fråga.   Kanske någon svarar.

Kommer det att bli? Lever nog lite under press?

Eller har löftet redan varit och visat sig? Gud har

bevarat. Beskyddat. 

Jag känner mig trygg, men mycket trött.

Betydelse fredsfurste.   

Det ska handla om Efesierbrevet 4. Du kanske tittade in på bloggen

då som jag skrev om att jag läst och att det fanns mycket där. Vet inte

riktigt hur jag ska lägga upp det här. Skulle nästan kunna ta en vers åt

gången. Men då kommer vi aldrig vidare... Ta ändå gärna tid att läsa

kapitlet, kanske om och om igen. Säkert upptäcker och lägger du märke

till nya saker om och om igen. 

Jag uppmanar er därför, jag som är en fånge i Herren, att leva

värdigt den kallelse ni har fått. 

Ef.4:1

Paulus börjar med att uppmana till att leva värdigt sin kallelse.

Vad skönt förresten med tanken ”sin kallelse”, ”din kallelse”.

Så klart kan vi nog få ta till oss att vi har en kallelse. Gud har alltid

och kommer alltid vara intresserad av våra liv. Är intresserad. 

Vi får utgå ifrån att en kallelse finns då, en tanke och ett syfte med våra,

med ditt, liv. Hur ska vi leva värdigt den? För ja, det är vi nog många som

svarar ja till. 

Paulus fortsätter med uppmaning till ödmjukhet, mildhet, tålamod,

att ha fördrag med varandra i kärlek, och att vara ivriga att bevara Andens enhet. 

De här sakerna som jag skrev på rad nu kanske är ett sätt att leva värdigt sin kallelse?

Känner lite hur det nästan kan börja kännas att ”det är väl inte nog...”.

Men jo, kan inte det vara en början? Eller kanske allt?

Om vi tanker en pastor ”som den stora kallelsen”. Det han eller hon gör skulle

väl inte vara så speciellt mycket värt om inte ödmjukhet, mildhet, tålamod... fanns.

När vi börjar att vårda det kanske det kan få vara ett sätt att vårda kallelsen? 

Det var bara vers 1-6 som jag hämtade från nu. Förlåt om det blir alldeles för långsamt

med att komma igenom kapitel 4, men en hel del, ja en hel del utgår jag från hur jag

läser själv. Inte för långa stycken i bloggen.

Nästa vecka kanske det blir fortsättning på kapitel 4, tror jag.

På tisdagar brukar jag ordna så att det är en sång till dig.
Inte idag, en man är där och talar uppmuntran till dig och mig.
Titta om du vill. Jag skulle inte våga det där, men jag kan dela.

Temat för veckan är "Döden och livet" (om man tänker att temat fortsätter
efter söndagen).

Det känns bra att få tänka på att döden är inte slutet. Det fortsätter med livet.
Vad vi än har råkat gå igenom för jobbigt är inte slutet död, det finns en fortsättning.

Hörde en predikan för många år sen. "Kungen har ett drag till". Det handlade
om schack. Mannen som predikade talade om vår kung Jesus. Han har ett drag till.

Även när det ser alldeles mörkt och slut ut är det ändå inte "kört". Kungen har ett

drag till.

Om jag inte fattat helt fel kommer jag att få ha radio på söndag!

Helgmålsringning 14 september 2013

Ibland kommer jag ihåg att titta på lördagskvällen.

Om du inte tittade är detta väl värt att se tänker jag.

Temat "Döden och livet" vill jag också skriva lite om.

Jesus uppväcker en änkas son
Därefter begav sig Jesus till en stad som heter Nain,

och Hans lärjungar och mycket folk följde med Honom.

Just som Han närmade sig stadsporten, se, då bar man ut

en död. Han var sin mors ende son, och hon var änka.

Mycket folk från staden gick med henne. När Herren

fick se henne, förbarmade Han sig över henne och sade

till henne: "Gråt inte." Sedan gick Han fram och rörde

vid båren. Bärarna stannade och Han sade: "Unge man,

jag säger dig: Stå upp!" Då satte sig den döde upp och

började tala, och Jesus gav honom åt hans mor. De greps

alla av fruktan och prisade Gud och sade: "En stor profet

har trätt fram ibland oss", och: "Gud har besökt sitt folk."

Och detta tal om Honom gick ut i hela Judeen och trakten

däromkring.


Luk.7:11-17

Det här är Evangelietexten. Du kunde läsa alla verserna.

Jag kan tänka på Jesu omsorg. Han förbarmade sig står det.

I Bibel 2000 översätts det med att Jesus fylls av medlidande

med kvinnan. Jag kan känna omsorgen. Jesus går inte bara

förbi och struntar i, nej Jesus tar sig tid och stannar upp.

Han tar sig tid för dig och mig.

Då satte sig den döde upp.


Luk.7:15

En enda vers. Ganska så omöjlig. En död kan ju inte sätta sig upp.

Kan kanske orden få ge hopp? Att där det ser alldeles omöjligt dött ut

i situationen kan man på ett sätt få resa sig igen och sitta upp? Han talade

till och med.

Min egen situation nu är mycket trött. Osäker på om jag ens orkar

”sätta mig upp” ibland. Då tar jag orden om medlidande med mig,

ord om att Jesus känner mig, och känner dig, med mig. De kan få bära.

Så reser vi oss upp så gott det går.

Igår fick du läsa om min moppe. 

Moppen heter Sixten nu. 

På sätt och vis kan jag tycka om den.

Tycker om det här (som kan vara påfrestande också)

att Sixten bestämmer sig för att bara vila ibland.

Stanna upp.

Det önskar jag dig och mig. Att få stanna upp 

när vi behöver.

Elmoppen kommer kanske som skulptur senare?!