För övrigt, bliven allt starkare i Herren och i hans väldiga kraft.
Ikläden eder hela Guds vapenrustning, så att I kunnen hålla stånd

emot djävulens listiga angrepp. Ty den kamp vi hava att utkämpa

är en kamp icke mot kött och blod, utan mot furstar och väldigheter

och världshärskare, som råda här i mörkret, mot ondskans andemakter

i himlarymderna.

Tagen alltså på eder hela Guds vapenrustning, så att I kunnen stå emot

på den onda dagen och, sedan I haven fullgjort allt, behålla fältet.
Stån därför omgjordade kring edra länder med sanningen, och

"varen iklädda rättfärdighetens pansar", och haven såsom skor

på edra fötter den beredvillighet som fridens evangelium giver.

Och tagen alltid trons sköld, varmed I skolen kunna utsläcka

den ondes alla brinnande pilar. Och låten giva eder "frälsningens hjälm"

och Andens svärd, som är Guds ord.

Gören detta under ständig åkallan och bön, så att I alltjämt bedjen

i Anden och fördenskull vaken, under ständig uthållighet och ständig

bön för alla de heliga.

Ef.6:10-18 (1917 års översättning)

Det är sista kapitlet på Efesierbrevet. Jag valde att låta dig läsa 1917

års översättning (kanske har du gjort!) för att du skulle få läsa om att

låta sig givas. 

Tycker mycket om tanken. Det är aldrig så att Gud skulle tvinga oss

att ha frälsningens hjälm på oss. Det skulle inte vara kärleksfullt.

Gud kommer alltid vänta på ditt och mitt val. Jesus väntar på vår känsla.

Väntar på att vi känner att vi vill säga ja och ”låta oss givas”.

Hjälm förresten... Vet så väl att mycket sitter i våra tankar. ”Kan inte,

vill inte, törs inte, nej det är ingen ide...” Visst behöver vi ett skydd där?

Jag behöver. 

Har inte bestämt var jag ska läsa nu. Är lite sugen på en bok i Gamla testamentet.