Idag är temat frälsningen enligt kyrkoåret. Jag har valt att fundera lite

på texten från Nehemja. När jag läser den första delen tänker jag på

nära relation. Det behöver inte vara och ska nog inte heller vara så att

du eller jag ska behöva ropa ut det som Gud talat till oss personligt.

Det är något mycket värdefullt du har med Gud. Var rädd om det.

Vårda det. 

Jag kom till Jerusalem och var där i tre dagar. Sedan steg jag upp

om natten tillsammans med några få män, och jag hade inte talat

om för någon vad min Gud lagt på mitt hjärta att göra för Jerusalem.
Neh.2:11-12

Ibland däremot... Ja för ibland är det nog helt rätt att komma med ord

som ger mod. Tänker att vi nog behöver bli visare på att veta när ord

ska sägas och inte. Nehemja hade själv sett och varit i situationen med

förakt och nu började han vittna och berätta. Han ville försöka dela med

sig av nytt hopp.

Men nu sade jag till dem: "Ni ser den nöd vi är i. Jerusalem ligger öde

och portarna är nerbrända. Kom och låt oss bygga upp Jerusalems mur,

så att vi inte längre behöver utstå förakt." Jag talade om för dem hur min

Guds goda hand hade varit över mig och vad kungen hade lovat mig. Då

sade de: "Låt oss stå upp och bygga!", och de fattade mod för det goda

verket.
Neh.2:17-18

Temat frälsningen och den här texten... Hur kan det hänga ihop? Jag vill ha

med Jesus också. Han som har öppnat vägen för oss. Vi kanske skulle kunna

ta med oss att Jesus säger till oss att det ska gå väl för oss och kanske kan vi

börja våga bygga? 

Ja Jesus jag vill vara med! Tack att Du har gett möjlighet till att få bygga på Guds hus. 

Då svarade jag dem: "Himmelens Gud skall låta det gå oss väl, och vi

hans tjänare skall börja bygga.
Neh.2:20a

Så blev mina tankar utifrån Nehemja och utifrån frälsningen.

Glöm nu inte bara bilden jag visade från igår. Ingen ska behöva 

kräva mer än du orkar. Vi har en plats hos Jesus.