Herre, låt mig förstå att mitt liv har ett slut,
att det finns en gräns för mina dagar,
så att jag inser hur förgänglig jag är.

Som en handsbredd har du gjort mina dagar,
min livslängd är som ett intet inför dig.
Endast en vindfläkt är människorna,
hur säkra de än står. Sela.

Som en skugga vandrar en man omkring,
han oroar sig till ingen nytta

och samlar på hög utan att veta vem

som skall få det. Men vad hoppas jag på, Herre?

Till dig står mitt hopp.

Ps.39:5-8

När man går in på sidan för att se kyrkoårets text kan 

Man även se text från Psaltaren.

De verserna tar jag med idag. 

Jag kan en hel del tycka om och tänka på de första verserna.

De kan påminna mig om att ta vara på det jag har.

Ta vara på människorna jag har runt mig. 

Inte ta allt så ”för givet”. Ja visst kan vi nog få planera 

In hur våra dagar ska vara en del (vi ska ha utställning

januari 2014 :)). Men kanske mer glädje och tacksamhet

för det som är? 

Sen tycker jag mycket om sista meningen.

Att ha hoppet hos Herren. Utan att Han är med

Är vi ingenting. 

Ja så tänker jag. Vi behöver, jag behöver, att Gud är nära hela tiden.