Fastän jag är 41 år och borde väl vara ganska klar?

Fastän det är så, så tänker jag ganska mycket på framtiden

Och undrar hur det ska bli.

Vi har kommit till kapitel 14. Det handlar om David. 

Han blev känd bland människor för människor visste att 

han hade med Gud att göra. De blev till och med rädda

för honom.

Nu är det inte just det jag önskar fokusera på, men mer relationen 

David hade till Gud. David rådfrågade Gud.

David frågade då Gud...

1 Krön.14:10

När David på nytt frågade Gud...

1 Krön14:14

Vi får komma om och om igen och fråga till Gud.

Jag får komma om och om igen. Du får.

När jag läste kapitel 14 tänkte jag även på att låta och 

våga ta tid att vänta... 

Så snart du hör ljudet av steg i bakaträdens toppar, 

då skall du dra ut till strid, ty då har Gud dragit ut f

ramför dig för att slå filisteernas här.

1 Krön.14:15

När du och jag läser i Gamla testamentet så får vi ganska ofta

läsa om strider av olika slag. 

Försök bortse från det nu. Kan du istället se orden om att

vänta på Guds signal? Vänta på ord från Gud? 

Det som du väntat på kanske händer i morgon eller kanske om många år. 

Vi får börja vara trygga i att vänta. Det är också värt. 

Kan du även se hur det står om att Gud är med hela tiden? 

Han går till och med framför och förbereder tänker jag.

Han lämnar inte dig och inte mig.

Visst står det någonstans om att få gå i ”förutberedda gärningar”?!

Där vill jag gärna gå. Kanske du också?!

Ty Hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, 

som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem.

Ef.2:10