Alla inlägg under december 2013
Nyårsafton. En afton, en kväll, som jag önskar får vara en god kväll
för oss. För dig och för mig.
Man kan få ha kvällen på olika sätt. I stora sällskap eller små.
Kanske själv.
Skönt när man väljer att vara själv. Inte roligt när man känner
sig ensam, men att välja att vara själv är gott tänker jag.
Jag kan inte göra det längre, men när jag gick gymnasiet
var det en av mina vänner som vid tolvslaget hoppade in
året.
Hon gick upp på en pall och "hoppade in", ner. Ett sätt att
ta nytt avstamp inför det som kommer kan jag tänka.
Fysiskt kan jag inte, men kanske i tanken.
Vi kan få tänka oss att vi hoppar in i det nya,
tar avstamp till det nya, tillsammans med Gud.
Glöm aldrig Gud. Låt Honom vara en del.
Jag klickade in på favoriterna jag har på youtube.
Hade jag inte stoppat hade det kunnat bli många,
många fler. Lyssna om du vill. På en eller flera.
Hoppas de kommer en och en.
Jag läser kapitel 21 och tänker på hur mänsklig David var.
Hur jag eller kanske du kan känna igen dig lite i det han gjorde?
Han var lite virrig ibland på något sätt.
Om jag inte tänker helt och hållet fel var det denne David
som var en man efter Guds hjärta. Som Gud älskade.
Men HERREN sade till Samuel: "Se inte på hans utseende och på
hans resliga gestalt, ty jag har förkastat honom. Ty det går inte efter
vad en människa ser. En människa ser det som är för ögonen, men
HERREN ser till hjärtat.”
1 Sam 16:7
Jag har funnit David, Isais son, en man efter mitt hjärta.
Apg.13:22
Den bakgrunden kan du och jag få ha med oss i tanken.
Älskade genom allt.
Det börjar redan i början av kapitel 21. David bestämmer
sig för att räkna sitt folk.
Det som sedan visade sig vara något som Gud inte tyckte
så särskilt mycket om.
Följer du med mig i texten kommer du att få läsa om några
funderingar. För nog kan vi få ställa oss frågor när vi läser?
Jag tror att vi växer av att våga och låta oss fråga.
Visste David om att det han gjorde inte skulle behaga Gud?
Kan det vara så ibland att vi gör saker i livet som vi vet redan
innan att det är en handling som inte är så särskilt rätt inför
Gud?
David gjorde, men han var älskad genom allt. Guds kärlek
tar inte slut. David visste att det var till Gud han skulle vända
sig. Du och jag kan alltid alltid komma till Gud.
Då sade David till Gud: "Jag har syndat svårt genom det
jag har gjort. Men förlåt nu din tjänares missgärning, för
jag har handlat mycket dåraktigt."
1 Krön.21:8
Sen kommer det där jag inte riktigt kan förstå. Gud kommer
med straff. Vi kan tänka på att det är Gamla Testamentet.
Jesus hade inte kommit än.
För oss är det betalt, de synder som är. Kanske kan det mer bli
tydligt för oss att vi har Jesus att tacka för så mycket. Han öppnade
vägen för oss. Gud älskar alltid, alltid, men det behövdes en väg.
David fick se hur folket blev straffat men han klarade sig. Han
kände nöd för folket. Och han började be.
Och David sade till Gud: "Var det inte jag som befallde att folket
skulle räknas? Det är jag som har syndat och gjort det som är ont.
Men dessa, min hjord, vad har de gjort? HERRE, min Gud, låt din
hand vända sig mot mig och min fars hus men inte mot ditt folk, så
att det blir plågat."
1 Krön.21:17
Tänk vad vi kan behöva känna mer nöd för människor. Jag behöver.
Ingen kan ”ta emot Jesus istället för någon annan eller för någon
annan” för det handlar om att personligt beslut.
Men en hel del tänker jag på att få nöd för människor. Inte tycka
synd om, men mer förstå behov. Ungefär så…
Sen kommer några verser av ”virrigt”. David bygger ett altare
för att offra till Gud.
Där byggde David ett altare åt HERREN och offrade brännoffer
och gemenskapsoffer. Han ropade till HERREN och han svarade
honom med eld från himlen på brännoffersaltaret.
1 Krön.1:26
Ser du vad David fick vara med om? Han ropade till Gud och
han fick eld från himlen som svar.
Jag önskar gärna dig och mig att få se ”eld”. Att få se att Gud
är verklig, att få se att Han kan.
Märker du också att Gud inte lämnat David? Trots det där
dumma som David hade gjort med folkräkningen så är Gud
kvar. Gud är vid Davids sida och lyssnar på honom.
Gud är vid din och min sida, även om det har varit tider med
tokiga handlingar stannar Gud kvar. Det vill jag tro på.
Den allra sista versen i kapitlet ger mig det där virriga.
David vågade dock inte komma inför Guds ansikte för att söka
honom. Så förfärad var han för HERRENS ängels svärd.
1 Krön.21:30
David som ju hade fått vara med om så mycket gott. Som
hade kommit att se hur Gud var med honom.
Det där svärdet hade han förresten också sett, men
ett svärd som stacks tillbaka i skidan.
Varför var David rädd för Gud? Det kan nog finnas
människor som är rädda för Gud? Men som ju inte
behöver.
Ibland kanske det på något sätt är tvärtom? Att man
helt slutat visa respekt och vördnad för Gud?
Jag ser fram emot att läsa fortsättningen. Kanske
läser du med mig. Jag får skriva i alla fall. Jag får
fundera.
I tider av jullov låtrer jag mig vila lite.
Bibelversen som jag vallde till dig är inte
via kyrkoåret, men nog kan den få höra till
temat?
Unna dig vila så mycket det går.
Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus.
Gal.3:26
Då och då går jag in och klickar för
att se vad jag skrivit tidigare. Och ibland,
som idag, låter jag det vara en länk.
Önskar du har haft en fin jul och kan känna
att du får ny ork.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 |
10 |
11 |
12 |
13 | 14 | 15 | |||
16 |
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 |
27 | 28 | 29 | |||
30 | 31 | ||||||||
|