Temat i Fototriss den här veckan är ”Närgånget”.
Ska du inte passa på att slänga in några bilder
sa KajsaLisa. :)

Så funderade jag och blev sugen. Det kommer
bli en extra bild för den passar lite med tankarna.

Ja, jag är mest funderare, inte så mycket fotograf
(det gjorde ont att lära sig att handen inte kan ta
kort längre).

Om du vill får du se korten och läsa funderingar.
Märker att jag nog själv inte riktigt vet var någonstans
i bilder/tanke jag är.

Den första bilden försöker visa dimma. Nog kan vi
vara lite rädda ibland att visa oss för mycket, så vi
gömmer oss i ”dimman”? Vill inte bli för nära?

 

Nu till tanken som jag nog inte vet alls var jag är.
Jag bjuder ju i och för sig med bilder på mig, men
stor/liten…

Ibland är vår ”kostym” alldeles för liten. Det är kanske
när man blir närgången i sitt liv, och ser på, som man
upptäcker?

 

I mina små funderingar kommer jag att tänka på ett
bibelord…

Utvidga platsen för din boning, spänn ut tältdukarna
som du bor inunder och spar inte.  Förläng dina tältlinor
och gör dina tältpluggar starka.
Jes.54:2

Ja nog är vi värda att tro mer om oss själva, det är
inte tanken att vi ska för ”trång kostym”.

Jag hade en annan bild med tanke på närgånget
och ”kostym”. Kan det inte vara så ibland att vi
har råkat få alldeles för stor? Eller kanske tagit oss?

 

Jag har inget bibelord som jag tänker på, men kanske
kan vi få tänka att samtidigt som vi är värda att utöka
platsen, för att Gud är med, samtidigt kan vi få vara
värda att sakta ned. Att bara få njuta av det som är NU.

Nej, jag är inte klar, men kommer fortsätta hävda att
vi ju inte krävs på färdiga mallar. Vi får fundera,
du och jag.

Triss var det, men jag hade en fjärde. Ville ha en
som på något sätt påminner oss om att vi är värda
att komma ut i solen. Behöver inte gömma oss i
dimman.

 

Vad solen är för dig vet du bäst. Jag tänker på
att jag, att du, är värd att visa närgånget för Gud.
För Jesus.

Livet är inte alltid så lätt. Visst kan det ibland
också kännas som stora moln som skymmer solen.
Skymmer Gud.

Men som avslutning, oj det blev långt, tänker
jag att du och jag är värda att visa närgånget
till Gud. Vi har rätt till det. Genom livets alla
stunder. Genom för stort och genom för smått.