Obed-Edom hade söner: Semaja var den förstfödde, Josabad den andre, 

Joa den tredje, Sakar den fjärde, 5 Netanel den femte, Ammiel den sjätte, 

Isaskar den sjunde, Peulletaj den åttonde. Ty Gud hade välsignat honom. 

1 Krön.26:4-5

Vi läste om Obed-Edom (gissar att det är samma person det handlar om här)

och om hur han ställde sig till förfogande till Gud.

Tankarna kan gå åt olika håll här. Vi är värda att få fundera och tänka.

Var det för att O-E hade varit en så god människa som Gud välsignade 

honom? Varför hamnar människor utanför? Människor som ju vill stå

till förfogande. Varför.

Vi, eller i alla fall jag, kan kanske få börja med att vara tacksam för

det som ju ändå blev. 

En vän sa något av de allra vackraste orden till mig härom dagen   

”Hur visste du att jag behövde?” 

Nu när jag skriver kommer jag att tänka på att de där orden var nästan

som ett litet barn. Ja som något mycket mycket värdefullt.

Det var ord som Gud välsignade mig med. 

Tänker på dig, och önskar dig att få se alla de välsignelser som är runt

dig hela tiden. Jag tror att de finns där, vi behöver bara bli bättre på att

upptäcka dem.

Ser ni att funderingarna slutar med att se det som redan är. Vi ska inte,

får inte, fokusera på allt det där som vi tycker inte blev. Där vi kanske

känner oss glömda. 

Nej Gud, Jesus har mycket mer värdefullt för oss att se. Önskar oss att

upptäcka.