Den som brukar då och då läsa här
vet att det är klockan tio det brukar
komma ett inlägg.

Idag kom inget. Mest beror det nog
på att jag glömde skrivstund igår.

En del kan det nog också bero på att
jag är trött. Börjar närma mig sjuk sexton
år. Ganska länge.

Trodde nog inte det skulle vara så idag.
Fortfarande sjuk. Jag är rädd att jag kommit
in i så mycket trötthet, så jag inte längre orkar
se fram.

Kanske så.

Inte van att skriva om mig, vill ju gärna uppmuntra
dig. Men det var det som blev.

I morgon hoppas jag lördagshälsningen kommer.

Gunnar - strid och krigare.

Gunder - strid och krigare.

Kvällskvisten... morgon för dig.

I det här kapitlet talas om att David

var nöjd och mätt på att leva.

Nu menar jag inte att vi ska sluta leva

för vi är mätta...

Nej nej, men tänk att få vara nöjd med

sitt liv och låta det få innehålla goda

smaker.

Det önskar jag dig och mig.

Jag önskar oss ett gott 2014. 

Det har ju precis bara börjat.

En vecka gammalt. Låt det 

gärna få betyda fint och nytt för dig.

Jag försöker också. :)

Det är måndag idag, men ändå röd dag och tema enligt kyrkoåret.

Känns ganska så skönt att sen gå in i vanliga vardagen.

Idag prövar vi att gå till kyrkan. Det var temat Guds hus igår.

Tänk att mer och mer få börja se med ögon på Guds hus, kyrkor,

där Guds härlighet är.

Kan se, men längtar mycket mycket mer. Önskar.

Beautiful Lord, Wonderful savior
I know for sure all of my days are held in your hands
Crafted into your perfect plans

You gently called me into your presence
Guiding me by Your Holy Spirit
Teach me dear Lord to live all of my life
Through your eyes

I'm captured by your holy calling
Set me apart. I know you're drawing me to yourself
lead me, Lord. I pray

Oh Take me, mold me, use me, fill me
I give my life to the potter's hand

Oh Call me, guide me, lead me, walk beside me
I give my life to the potter's hand

You gently call me into your presence
Guiding me by your holy spirit
Teach me dear lord to live all of my life through your eyes

I'm captured by your holy calling
Set me apart. I know you're drawing me to yourself
lead me, Lord. I pray

Oh Take me, mold me, use me, fill me
I give my life to the potter's hand

Oh Call me, guide me, lead me, walk beside me
I give my life to the potter's hand

Förberedelser för tempelbyggandet

Rubriken i kapitel 22 är om förberedelse.
Känns som om jag själv har varit ”i en tid av förberedelse”
under mycket lång tid. Hur ska man göra när man ju börjar
vara lite trött på den? Ja för jag kanske lite tänker att så här
skulle det väl inte va...

Eller är det kanske alldeles tillräckligt och värt det som jag
redan får vara med om. Tack Gammelsmurfen för sången
du gav mig. Tack vänner för uppmuntran. Nu ska vi se vad
som hände för David... :)

David skulle bygga ett tempel till Gud. Men han fick inte
vara med tills det var klart (dog han innan?).

David fick lämna över uppdraget till sin son Salomo. Han
samlade in allt slags virke till templet.

Tänk vad det kan få vara viktigt vad vi lämnar efter oss.

Du vet det som hände i Borås med den lille 12-årige pojken.
Inget fint att lämna efter till en yngre...Känner sorg när jag
tänker på det.

Micke och jag får ofta känna hjälp av de som vill låta oss
gå vidare. Inte att de ska lämna för att dö, men ändå viljan
att vilja hjälpa att växa.

Undra tro om inte Gud står där och plockar fram alla möjliga
förberedelser för oss för att Han önskar vi ska växa? Gud vet
att vi kan växa. Vi kan utvecklas och bygga vidare i våra liv.

Nu har det blivit så att när jag läser texten är det som att Davids
ord till Salomo kan vara som Guds ord till dig och mig. Vi är
ju Guds barn.

Må nu Herren vara med dig, min son. Må du ha framgång
och bygga HERRENS, din Guds, hus, som han har lovat dig.
1 Krön.22:11

Var stark och frimodig. Frukta inte och var inte modlös.
1 Krön.22:13

Jag tycker en hel del om orden ”trots mina svårigheter”
(nu ska du eller jag inte tänka att det är Gud som säger).
Livet är inte alltid så särskilt snällt mot oss. Men trots
svårigheter kan vi finna skatter.


Se, trots mina svårigheter har jag skaffat etthundratusen
talenter guld och en miljon talenter silver till HERRENS
hus och dessutom mer koppar och järn än som kan vägas,
så mycket är det. Trävirke och sten har jag också skaffat,
och mer får du själv skaffa fram.
1 Krön.22:14

Tycker också om orden ”mer får du själv skaffa fram”.

Om vi tänker på vår relation med Gud... Jag och Gud,
du och Gud, så är vi inga ”trasdockor” (eller såna där
som rörs med snören) utan vi har själva ansvar också.

Vi har ett ansvar att bygga ”tempel i våra liv” åt Gud.
Jag har ansvar.

Det är ett av sätten till förberedelse. Vi får hjälp,
men vi har också ett ansvar.

Som slut på denna text får vi läsa Davids ord till
Salomo. Låt oss gärna ta det till oss.

Stå upp och gå till verket, och må HERREN vara med dig!
1 Krön.22:16

Har så goda bilder av Svea. Hon är en trygg människa.
En människa jag har förtroende för.

Man tänker ibland Sverige när man tänker Svea kanske.
För det mesta kan man få känna trygghet, men då och
då blir vi påminda om så dumma dumma händelser.
12-åring (bara) i Borås. Vad är det vi lämnar efter oss?

Lämna gärna trygghet och förtroende!

Lite ovanligt livlig lördagshälsning (den andra, jag börjar nog

bli snurrig). Tänker att de barnen får goda minnen med sig in i

livet. Önskar du har goda minnen!