Tempelbygget förbereds

Så är rubriken på kapitel 2. Det handlar om när Salomo
skulle bygga templet (han tog över efter David).

Jag tror att jag redan skrivit något om förberedelse,
och även om att lämna över/ta över.

Salomo planerade står det. 

Jag är nog själv en ”planerare”. Tycker inte så mycket
om att inte veta vad eller hur man ska göra. Ni vet ju
att jag skriver ”manus” till radion.

Samtidigt kan jag ibland få för mig att tro att det tycks
”fult” att planera för mycket.

”Gå på känsla”…

Då känner jag att det kan vara ganska skönt för mig
att få läsa om Salomos planerande. Han räknade arbetarna,
och gav dem uppgifter. Han såg till att material fanns. Han såg
till att det fanns folk som håll uppsikt. Salomo ville ha koll.
För han visste han skulle göra fint.

Tänk om vi mer skulle se att det vi gör ju är något mycket
viktigt som vi behöver ta ansvar för att det blir bra gjort också.

Då kommer ”planerar-Ulle” att passa ganska bra.

Men… kan det kanske vara så ibland att vi behöver ta steg
där vi inte riktigt vet hur det ska gå eller sluta? Vi kan gå
för vi vet Vem vi går med. Vi kan våga.

Precis… ett bibelord extra…

Sedan Jesus hade sagt detta gick Han framför dem upp till Jerusalem.
Då Han närmade sig Betfage och Betania vid det berg som kallas Oljeberget,
sände Han i väg två av sina lärjungar och sade: "Gå till byn rakt framför er.
När ni kommer in i den skall ni finna ett åsneföl, som står där bundet och
som ännu ingen har suttit på. Lös det och led hit det. Och om någon frågar
er varför ni löser det, skall ni svara: Herren behöver det." De som var utsända
begav sig i väg och fann att det var som Han hade sagt dem.
Luk.19:28-32