Jag funderade på att vara Guds barn när jag

hade radio i söndags. Tog reda på synonymer 

till telning.

Ett annat av orden som var synonym till telning var planta.

Du och jag kan få tänka att vi är plantor hos vår Gud. 

Jag tänker på något ganska litet när jag tänker på planta.

Något litet.

Vi kan ganska ofta känna oss små. I alla fall är jag en av dem. 

Kanske kan det också vara ganska bra och förståndigt att känna

sig som en liten planta. Inte känna sig färdig och kunna allt. Vi

håller på att växa. Du håller på att växa. 

Kan hända ser du inte det nu, kan hända ser inte jag. Däremot

var det för ett tag sen som jag av en slags händelse, det var mer

troligt Guds omsorg, kom att läsa ett bibelord som uppmuntrade

mycket. 

Det kan nog vara så att den som redan är en kristen kämpar på

och tycker sig inte se något resultat av arbete man lagt ned.

När jag läste i Jesaja lyftes jag upp och kände mig mer modig.

Ja så kan bibelordet få fungera för dig och mig - det kan få ge liv

och nytt mod.

Det kan få betyda påminnelse om att man är sedd av Gud,

älskad av Gud. Att det lilla man gör kan komma att få betyda

mer än man tror.

Men Sion säger: "HERREN har övergivit mig, Herren har glömt mig."

Kan då en mor glömma sitt barn, så att hon inte förbarmar sig över sin livsfrukt?

Och även om hon kunde glömma sitt barn, skall jag inte glömma dig.

Se, på mina händer har jag upptecknat dig. Dina murar står alltid inför mig.

Dina söner skyndar sig tillbaka, medan de som förstör och ödelägger dig drar bort

ifrån dig. Lyft upp dina ögon och se dig omkring, alla samlas de hos dig.

Så sant jag lever, säger HERREN, du skall få klä dig i dem alla som en skrud

och lik en brud fästa dem omkring dig. Ty om du tidigare låg i ruiner och var

ödelagd och ditt land var förött, skall det nu bli för trångt att bo där, och de

som fördärvar dig skall vara långt borta. Du skall få höra barnen säga, de som

föddes under din barnlöshet: "Platsen är för trång för mig, gör plats för mig, så

att jag kan bo här."

Jes.49:14-20