Jag läser nu kapitel 15. Det handlar om Asa. Var det inte under
hans tid som landet en del fick leva i lugn?

Vet faktiskt inte riktigt om det här med Asarja hände före eller
efter lugn.

I alla fall…

Vilken jättefin uppgift Asarja fick. Han kom med uppmuntran.

Guds Ande kom över Asarja, Odeds son. Han gick ut mot Asa
och sade till honom: "Hör mig, du Asa, och ni hela Juda och
Benjamin. HERREN är med er när ni är med Honom, och om
ni söker Honom låter Han sig finnas av er.
2 Krön.15:1-2

Jag förstår det som om Asarja sedan i det han säger knyter an
till så som verkligheten var. Ja han såg att folket hade vänt sig
bort från Gud och man hade gjort avgudar. Han såg att de
kände sig vilse. Han såg att de behövde uppmuntran.

Men var nu starka och låt inte modet falla, ty ert arbete skall
få sin lön.
2 Krön.15:7

Jag tänker mig vara denne Asa. Han som får höra att vara
vid gott mod. Jag önskar mycket att även du skulle få ta
till dig att vara vid gott mod. Att du skulle få vara stark
och inte låta modet falla.

Jag läser fortsättningen och tänker på att låta det man hör
visa sig i gärning. Det var ganska så drastiska och stora
saker de gjorde här, tog bort avgudabilderna.

Kanhända kommer du på något som är en slags
”avgudabild” i ditt liv? Kanske tänker jag?

Eller börjar du längta efter att mer och mer få vara en
”Asarja”? En som kommer med uppmuntran men
också har sett hur det är och står till.

När Asa hörde dessa ord och denna profetia av profeten Oded,
tog han mod till sig och avlägsnade de eländiga avgudabilderna
ur Juda och Benjamins hela land och ur de städer som han hade
erövrat i Efraims bergsbygd. Han upprättade på nytt HERRENS
altare, det som stod framför HERRENS förhus. Och han samlade
hela Juda och Benjamin, liksom de främlingar från Efraim,
Manasse och Simeon som bodde ibland dem, ty många från
Israel hade slutit sig till honom, när de såg att HERREN,
hans Gud, var med honom.
2 Krön.15:8-9

I de sista orden kan jag läsa många prästers och pastorers
längtan. I alla fall min, att människor lockas till Herren
när de ser att Herren är med. Med mig och med kristna
och med kyrkor.

Min Micke har skrivit en dikt som heter Djup. Du har
väl inte missat att du kan beställa boken här på nätet?

Mickes bok.

Dikten handlar om hur en man står och hugger i en grop.
Han ska bygga något riktigt fint, men han ser det inte.
Han är ganska besviken där han står nere i gropen.
Ser ingen direkt mening med kämpandet.

Så får han se ritningen. På hur det ska bli.

Vi som är kristna och längtar efter att många
människor ska komma till Jesus. Men vi tycker
det inte verkar spela roll, det vi gör?

Fortsätt då att vara den där ”Asarja”. Han som ser
hur det är och som kan få vara med och uppmuntra  

Slutet på Mickes dikt:
När jag sett ritningen…
Hugger glatt och stolt.
Ivrig att se det jag redan sett.
Ivrig att fullborda det som är bestämt.

Det blev långt idag. Konstigt det är att sätta sig ner

för att skriva. Då kommer funderingar. Då blir jag

påmind om hur mitt liv och längtan är. Jag vill tro

på en god framtid för dig och mig.