Hiskia sände ut bud till hela Israel och Juda och skrev
också brev till Efraim och Manasse att de skulle komma
till HERRENS hus i Jerusalem för att fira HERRENS,
Israels Guds, påsk. 

2 Krön.30:1

Du kan inte se det, men det var ett tag sen jag fick göra

en bibelfundering. Så då kan det bli osammanhängande.

Var Hiskia som till Ahab? 

Han försökte på alla sätt i alla fall ställa tillrätta. Försökte

ta tillbaka. 

Ja nog kan det nog behövas att ”ta tillbaka”. Det som varit

rätt och riktigt. Önskar oss mod att ta tillbaka. Ibland kan det

nog också handla en hel del om att ha ork att ta tillbaka.

Får mig att fundera på vad till exempel jag har rätt att 

ta tillbaka… Vi kanske är flera som behöver ta tillbaka 

vår framtidstro? 

Jag tycker om att det står om ilbud. Känns som om det

ju var något som var viktigt att ta tillbaka. Det är viktigt 

att vi får må bra och ha framtidstro.

Ilbuden begav sig av med breven från kungen och hans furstar, 

och de drog genom hela Israel och Juda enligt kungens befallning. 

2 Krön.30:6

Vi kommer över till att också se sanningen på något sätt.

Det är inte överallt som vårt ”ta tillbaka” kommer att ses

med goda ögon. Ibland kanske vi blir hånfullt bemötta.

Kanske är du en ungdom som så gärna önskar och längtar

efter ”ta tillbaka”, eller är du kanske en pensionär? 

Jag kanske är? De här bibelstunderna betyder mycket för 

mig. Det är nästan som att jag får läsa under tiden jag skriver.

Ilbuden for från stad till stad i Efraims och Manasses 

land och ända till Sebulon. Men man skrattade åt dem 

och hånade dem. 

2 Krön.30:10

Jag kommer fortsätta tänka på vad jag anser viktigt

för mig. Kanske är det i mitt personliga liv? Och det 

är så viktigt så det är värt att skicka ilbud. 

Också i Juda verkade Guds hand, så att Han gav dem 

alla ett endräktigt hjärta till att göra vad kungen och furstarna 

hade befallt i kraft av HERRENS ord.  Mycket folk, en stor församling, 

kom samman i Jerusalem  för att fira det osyrade brödets högtid i 

andra månaden. 

2 Krön.30:12-13

Det här stycket blev också med. Tänk att Guds hand verkade.

Vi har ingen ting utan Gud. Och Han är där och hjälper.

Det är aldrig aldrig så att Gud tvingar sig på någon, 

men nog kan det vara så att Gud gör hjärtan mjuka?

Du ska få läsa en av de sista verserna också. Tänk att 

vi kan få ha tro på det som inte hänt på lång tid. 

De hade bestämt sig för att ta tillbaka. De hade 

förstått att det var viktigt. Gud hade varit med 

och hjälpt.  

Glädjen var stor i Jerusalem, ty alltsedan Israels 

kung Salomos, Davids sons, tid hade inte något 

sådant som detta skett i Jerusalem. 

2 Krön.30:26

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag läste jag en text i Femte Mosebok. Där fick vi läsa om att  Mose inte fick se det utlovade landet. Han fick inte se det som han så länge kämpat för.   Visst känns det ganska sorgligt att läsa texten, men på samma gång beskriver den lite ...

Ja, jag vet att jag inte skriver här så ofta. Dels beror det ju på  arbetet med boken Lite godis en andaktsbok från mig till dig.    Den har funnits ett tag nu. När april är slut kan den inte köpas via nätet längre. Om du skulle köpa den bör...

Hej ni bästa!   Sist jag var här berättade jag om att texten fanns, men nu började arbetet med att sätta ihop.   Recito hjälpte mig i arbetet och den färdiga boken har funnits ett tag. Nu vill jag gärna visa för er. Kanske finns det någon ...

    Ja den bilden kunde jag ta igår. Den visar på hur många ord jag skrivit.   Nu börjar arbetet med att sätta ihop dem till en bok.   Spännande. Roligt. Nervöst. ...

Hej du fina och bästa!   Vi börjar med kategorin känslor och tanken överväldigad...   Ja en del känner jag mig så. Skriver typ aldrig här längre, det vet du.    Ändå kommer besökare. Fina bästa.   Vet du?! Jag önskar dig gärna sådan...