Sista kapitlet. Jag kommer sedan fortsätta

i Esra. En del har det att göra med att jag

tycker slutet blev så konstigt.

De berättar om kungar som kom och ingen

av dem vände sig till Herren. 

Tycker om orden om att Herren gång på 

gång skickade budskap. Han ville inte 

ge upp. 

Också alla de ledande prästerna och folket gick allt längre 

i sin trolöshet mot Gud. De bedrev hednafolkens alla 

styggelser och orenade HERRENS hus, det som han 

hade helgat i Jerusalem. HERREN, deras fäders Gud, 

skickade sina budskap till dem gång på gång genom 

sina sändebud, ty han hade medlidande med sitt folk 

och sin boning. Men de gjorde narr av Guds sändebud, 

de föraktade hans ord och hånade hans profeter, till 

dess att HERRENS vrede över hans folk växte så att 

det inte mer fanns någon bot.

2 Krön.36:14-16

Jag tog med versen där det står om att det inte

mer fanns någon bot…

Dumma mig. Ja, för min bild av Gud är att

Han har tålamod. Så det känns konstigt att 

skrämma med ingen bot. Så länge du och jag

har en längtan att komma till Herren tänker 

jag att Han är där. 

Däremot… Vi behöver mer förstå att Gud

är Gud. Jag behöver tänka på och påminna.

Det är en tanke jag tar med mig.

Om och om igen visar Gud sin kärlek 

till oss. Och vi behöver mer förstå och 

tänka på att Gud är Gud. Han är Herre.