Nu på slutet av Krönikerböckerna (ett kapitel kvar)

möter vi Josia när han firar påskhögtid. 

Det var han som på alla sätt försökte föra folket

tillbaka till att lyda Gud. Till att fira livet med Gud. 

Josia firade HERRENS påsk i Jerusalem. 

2 Krön.35:1

En påskhögtid som denna hade inte firats i Israel 

sedan profeten Samuels tid. Ingen av Israels kungar 

hade hållit en sådan påskhögtid som nu firades av 

Josia med prästerna och leviterna, hela Juda och 

dem av Israel som var närvarande samt Jerusalems 

invånare. 

2 Krön.35:18

Josia hade en stark längtan att få göra det han

tänkte var rätt. Och han vågade. 

Jag tar med vers två också så vi kan se vad

viktigt det är att vi har varandra. Jag kom i

alla fall att tänka på det. 

Ja, Josia var en ledare för prästerna (vi behöver

goda ledare som uppmuntrar till att försöka våga

gå vidare), men det är samtidigt tydligt, tänker

jag, att Josia var medveten om att han också 

behövde hjälp från andra. Vi hör ihop. 

Han fastställde prästernas åligganden och styrkte 

dem till tjänstgöringen i HERRENS hus. 

2 Krön.35:2

Slutet på kapitlet känns inte särskilt bra. Josia

drar ut i strid. 

Jag hade kunnat hoppa över och inte nämnt.

Är det en sak vi ibland gör? Visar upp sidan 

som är bra, men ”sopar undan och gömmer”

det som inte är så fint eller passande?

Slutfundering blev att mer försöka vara ärlig.

Mot sig själv. Mot andra. Mot Gud. Vi 

behöver och bör inte ”sopa undan”.

Temat lovsång. Jag börjar tänka på musik.

Jag börjar tänka på att man sjunger. Några

synonymer är hymn, psalm, och lovpsalm.

Jag tänker musik. 

Läser man vidare på synonymer för lovsång

kommer även ord som beröm och ära. Även

pris, ja att låta någon veta sitt värde kan jag

tänka. 

Behöver lovsång vara högljudd? Att man 

ropar högt sin ära och sitt pris. Sitt beröm.

Funderar på det när jag läser om Jesus och

lärjungarna. 

Då Han närmade sig sluttningen av Oljeberget, 

började hela skaran av lärjungar i sin glädje 

prisa Gud med hög röst för alla de kraftgärningar

 som de hade sett: "Välsignad är Han som kommer, 

konungen, i Herrens namn! Frid i himlen och ära 

i höjden!"  Några fariseer i folkmassan sade då 

till Honom: "Mästare, säg åt dina lärjungar att tiga!" 

Han svarade: "Jag säger er att om de tiger, 

kommer stenarna att ropa.”

Luk.19:37-40

I alla fall jag är inte alls den högljudda typen.

Jag kanske mer är typen av ”sten”. Ja, hon som

ger beröm på ett tyst sätt. Gärna med ord ändå,

men stilla. Och som kanske uppfattas tyst?

Jag kan höra det som om Jesus talar om stenarna

med stor kärlek. Med mycket omsorg.

Det vi inte trodde…

Ja Jesus har goda tankar om oss som är 

den tysta. Tyst, men som alltid finns kvar.

Jag vet vilka tankar jag har för er, säger HERREN, 

nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge 

er en framtid och ett hopp. 

Jer.29:11

Nu när jag läser min text, ja jag läser under

tiden jag skriver…

Då är det som att jag blir tacksam för 

att få vara en ”sten” och en önskan väcks

hos mig att alltid få vara kvar. 

Och kanske kan det få vara så att där ingen

trodde det var möjligt där finns det liv.

Där finns beröm.

Så blev min söndagsfundering om lovsång.

Låt Kristi ord rikligt bo hos er med all sin vishet.

Kol.3:16

Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan 

och kommer ner från ljusens Fader, hos vilken ingen 

förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker.

Jak.1:17

Jag önskar ta dig med att ha tanken i bakgrunden att

Gud aldrig förändras. Ljusens Fader. 

Jakob har tidigare skrivit om prövningar. Att vi till 

och med ska räkna det som glädje när de kommer.

”Räkna det som den största glädje, mina bröder, 

när ni råkar ut för alla slags prövningar. 

(Jak.1:2)”

Det är verkligen ett mycket svårt ord att försöka

ta till sig. Vara glad när allt verkar gå dåligt?

Då kanske vers 17 kan hjälpa oss att rikta blicken 

mot det som ändå är gott. Det som finns kvar.

Det som är stadigt. Gud som är stadig och som

alltid finns kvar. 

Och kanske ska vi också mer börja se gott som 

finns runt oss?! Gåvor som Gud gett och ger

och kommer att ge.

För att vi vet att Gud är med nu och alltid 

kommer vara med kan vi möta det som väntar 

i framtiden.  

En enda vers igen, men så blev det… 

Kanske annorlunda senare.

Jag hade "stora" tankar att pröva att be för dig. 

Det skulle vara konkret. Så att man sedan kan

se hur Gud har verkat. 

Så blev jag trött och rädd. Vågade inte. Du kan

om du vill se min första del. Det där med mer

konkret är bra tänker jag.

Du vet Gud, Du vet Jesus att jag nu känner mig

mycket trött. Så därför skriver jag istället.

Ord som Du läser.

Tack att Du Jesus ser människan som läser.

Du ser henne och honom.

Funderar mycket på att få hålla i Din hand. 

Låta Dig hålla vår hand. Låta Dig rädda oss. 

Jag ber om att Du Jesus ska vara med och 

tydligt visa och leda henne och honom på 

vägen. Tack att Du leder till möjligheter.

Jag ber Jesus om mycket av god ork och

mod så att vi orkar vidare. 

Gör oss gärna modiga Gud. Modiga att

gå på vägen med Dig.

I Jesu namn amen.

Jag tycker så jättemycket om er! Därför kan jag inte

låta bli att också visa två bilder. Skulpturer som Micke

gjort och som beskriver livet lite kanske? Mitt liv....

  KK       

Kan det vara så ibland att det är som att gå in i en vägg?

Då när tröttheten blir alldeles för mycket.

Man skulle också kunna tänka att det känns spännande.

Vi vet inte vad det är som väntar henne.

Den andra bilden påminner mig om att vi har hjälp.

Då kan vi försöka våga.

Slut för mig. :)

Josia var åtta år när han blev kung, och han regerade 

trettioett år i Jerusalem. Han gjorde det som var rätt i 

HERRENS ögon och vandrade på sin fader Davids 

vägar och vek inte av vare sig till höger eller till vänster.

2 Krön.34:1-2

Vi hade läst pyttekort om Amon, som var pappa

till Josia. Amon hade bettet sig tokigt och gjort 

sådant som inte alls var bra. Jag reagerar mot att

”hans tjänare sammansvor sig mot honom och 

dödade honom hemma i hans hus” (2 Krön.33:24). 

Det är aldrig en väg att gå att utföra mord. 

Sen bestämde folket att Josia skulle vara kung.

Kan du tänka dig in lite i Josias förutsättningar?

Ja, jag tänker att de inte kan ha varit de allra bästa.

De var inte så bra.

Jag börjar tänka på att det betyder så mycket hur 

vi möter varandra. 

Vi möts, när vi ser på nyheterna, av mycket 

skrämmande bilder. Vi ser och hör hur illa

människor blir behandlade. 

Vi kan inte utgå ifrån att ”vi ju vet hur det är”.

Vi behöver bli bättre på att möta människor,

jag behöver. Inte döma så fort på det vi ser. 

Det finns drömmar, tankar, förhoppningar, 

sorger, skratt, gråt… 

Tillbaka till Josia. Trots att han hade ganska 

så jobbiga förutsättningar så klarade han. 

Önskar dig och mig att klara våra liv.

I kapitlet kan vi läsa om att Josia gjorde 

allt han kunde för att komma rätt. Han tog

också hjälp av flera andra människor för 

han längtade mycket efter att leva rätt.

Ja gör gärna allt du kan för det du längtar

efter.

Josia ville verkligen ha med alla. Du vet 

väl att Gud vill att alla ska bli frälsta? 

Tänk när statsministern kallar oss 

samman att följa Gud.   

Och kungen gick upp i HERRENS hus med alla Juda män 

och Jerusalems invånare, med prästerna och leviterna, 

ja, med allt folket från den störste till den minste. Han 

läste upp för dem allt som stod i förbundsboken som man 

hade funnit i HERRENS hus. Och kungen trädde fram på 

sin plats och slöt inför HERRENS ansikte det förbundet att 

de skulle följa HERREN och hålla fast vid hans bud, hans 

vittnesbörd och stadgar av hela sitt hjärta och av hela sin 

själ och göra efter förbundets ord, som var skrivna i denna 

bok. Han lät alla som fanns i Jerusalem och Benjamin träda 

in i förbundet. Och Jerusalems invånare handlade efter Guds, 

sina fäders Guds, förbund. Josia avlägsnade alla avgudar 

i de länder som tillhörde Israel och befallde alla som fanns 

i Israel att tjäna HERREN, sin Gud. Och så länge han levde 

vek de inte av från HERREN, sina fäders Gud.

2 Krön.34:30-33

Ordet om att Gud vill att alla ska bli frälsta:

Först av allt uppmanar jag till bön och åkallan, förbön 

och tacksägelse för alla människor, för kungar och alla 

i ledande ställning, så att vi kan föra ett lugnt och stilla 

liv på allt sätt gudfruktigt och värdigt. Sådant är rätt 

och behagar Gud, vår Frälsare, som vill att alla människor

 skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen. 

1 Tim.2:1-4

Slut på funderingen... 

Varje människa du möter har en historia, 

som vi behöver ta hänsyn till när vi möter.

Försök göra så mycket du kan för att komma

nära det du längtar efter.

Och ta gärna hjälp av andra människor.