Alla inlägg under november 2014

Av Ulrika - 30 november 2014 09:00

Jag kommer i fortsättningen samla mina 

små texter på datorn. Så finns de där, till 

eventuell användning. Mina små klipp på

youtube hoppas jag kunna ha kvar. 

 

Idag är det i alla fall årgång ett. Man har 

börjat om. Tänk att få försiktigt ta en nystart.

 

Det unnar jag oss. 

Av Ulrika - 29 november 2014 09:00

Så då är det enligt kyrkoåret en slags nyårsafton.

I morgon börjar på nytt årgång ett. Lite tanke

"börja om...". Önskar dig och mig gott mod att

börja om en gång till.

Av Ulrika - 28 november 2014 09:00

Istället för att försöka lista ut ett helt kapitel

koncentrerar jag mig på en enda av verserna 

i Jakob 4. 


Närma er Gud så ska Han närma sig er. 

Gör era händer rena ni syndare, och rena 

rea hjärtan, ni tvehågsna.

Jakob 4:8


En av de första verserna jag lärde mig

var i Jak.4:8 Ja det var ett fint ord att

dela som hälsning. Men jag stannade 

vid det där om närma. 


Det har burit och varit viktigt för mig

att veta - att när jag försöker närma mig

Gud så närmar sig också Han mig. Han 

längtar. 


I vers fem står det till och med om 

att Han längtar avundsjukt.


Avundsjukt längtar den Ande som

Han har låtit bo i oss. 

Jak.4:5 


Jag märker att det blev en vers till…

Tänk att vår Herre, vår Gud, längtar

efter oss, ja till och med avundsjukt.


Det finns så mycket i vårt liv som 

tar värdefull tid för oss. Kanske kan 

det ibland även vara ”bra” saker som 

tar vår tid?


Det där sista kan vara något som ”pickar” 

på mig… Ja det här skrivandet som 

tar en del av tiden… Jag kanske behöver

låta mig vara mer tyst? Att skriva ger 

mig trots allt mycket. Men man, jag,

du behöver vara rädd om vår gräns. 


Tillbaka till vers åtta. När jag citerade 

stannade jag vid det där om närma, ja. 


Men versen innehåller en fortsättning.


Jag hade skrivit i min bibel om att vara 

tvehågsen är att leva med en delad vilja.


Känns inte som något att sträva efter. 

Att vara delad Jag tror jag någon gång

har skrivit om att få vara hel.


Jag önskar dig och mig få vara hela. 

Hela när vi närmar oss Gud. 


Det är en övning tänker jag, att vara 

hel. Det är lite pinsamt att jag när 

jag tittar på TV också sitter med 

”padden” framför mig.

Då är jag inte hel, men jag övar

att bli bättre.


Önskar oss gärna mod att öva på 

att vara hel. Det kan vara ett val,

att helt enkelt välja att stänga av.


Unna dig gärna tid att vara hel

och ta gärna med dig att när du

närmar dig Gud så närmar Han 

sig dig.


Av Ulrika - 26 november 2014 09:00

Så upphörde nu arbetet på Guds hus i Jerusalem. 

Esra.4:24

 

I förra kapitlet läste vi, jag, om hur arbetet upphörde.

Man lyssnade lite för mycket på ord som hindrade och

som gjorde bekymrad. 

 

Därför gillar jag så klart överskriften på kapitel fem.

 

Arbetet på templet börjar på nytt

 

Ja de började entusiastiskt. Det blev känt i riket

att det byggdes på ett tempel. Nu när jag klistrar 

in några av verserna ser de ut att hamna i lite fel

ordning. Det var bara ett sätt för mig att tänka på 

vad och hur det hände. 

 

De som byggde på templet var glada att få göra

uppgiften. Och det blev känt. 

 

Må det komma till konungens kännedom att vi kom 

till provinsen Judeen, till den store Gudens hus. 

Detta håller man nu på att bygga upp med stora stenar, 

och i väggarna lägger man in trävirke. Arbetet bedrivs 

med omsorg och går snabbt framåt under deras ledning.

Esra 5:8

 

Vid den här tiden började en slags brevskrivning. Ja,

de skickade brev emellan sig för att förstå och se vad

de ”olika lägren” gjorde. 

 

Undrar tro om vi ibland är för ivriga och snabba?

 

Tänker på det jag sa om att visa respekt för varandra. 

I breven visar de aktning för varandra, och det är bra,

men kanske skulle de ha börjat med frågan? Ha börjat

med brev?

 

Men jag gillar att vara ivrig också. Ganska säker på

att Gud gillar när vi ivrigt söker tjäna Honom. 

 

Kanske är det nog så att vi mer behöver anpassa oss

och handla efter hur situationen och människorna är?

Och nog kan man samtidigt vara ivrig? På ett mjukt

sätt. 

 

Då när vi är ivriga och nästan som på utsätter oss

för en slags fara, är vår Gud fortfarande där. 

Alldeles nära. Han vakar över oss. Tar hand om oss.  

 

Guds öga vakade över judarnas äldste, så att man 

inte kunde lägga något hinder i vägen för dem, 

innan saken hade kommit inför Darejaves och 

de hade fått brev tillbaka från honom om detta. 

Esra 5:5

 

Är sista versen i kapitlet ett tecken på mognad?

Då när judarna skriver till kungen om bygget 

och om bygget kan godkännas.

 

När jag läste kapitel fem idag kom jag mycket

att tänka på respekt. Att det är viktigt att vi 

möter varandra med respekt. 

 

Lite tänkte jag på att vara ivrig. Låt oss aldrig 

förlora känslan av att vilja vara ivrig. 

 

Om konungen finner för gott, må man göra 

efterforskningar i konungens skattkammare 

i Babel för att ta reda på om kung Koresh 

har givit befallning att bygga detta Guds hus 

i Jerusalem. Därefter må konungen meddela 

oss sin vilja om det.

Esra 5:17

Av Ulrika - 25 november 2014 09:00



  

Nu ska jag försöka använda tisdagarna till min eventuella bok.

Ibland kommer det en sång här, och ibland låter jag mig glömma. 


Av Ulrika - 23 november 2014 09:00

Kyrkoåret är indelat i tre årgångar. Idag är det sista 

söndagen innan vi börjar i en ny årgång, den första. 


Så på lördag är det som om det är kyrkoårets nyårsafton.

Kvällen innan man börjar på nytt år. Då när det är ett 

nådens år. Då när vi snart firar advent. 


Idag är en lite mer allvarlig dag. Domsöndagen. Då 

när vi kanske tänker efter hur våra liv har blivit och

hur de är. En dag för eftertanke. 


Men det är även en dag att på något sätt lyfta 

blicken och tänka på Kristi återkomst. Ja tänka 

på hoppet som vi har för framtiden. Hoppet 

om Jesus. 


Vi har under en tid innan tänkt på teman som 

den yttersta tiden samt vaksamhet och väntan. 


Jag började tänka på att låta ta tid. Frälsningen 

sker i ett ögonblick. När vi säger ja till Jesus 

är Han redan där. 


Samtidigt tänker jag på att låta ta tid till 

förberedelse, beslutande, bestämmande…


Idag skriver jag utifrån boken Hesekiel. 

Egentligen, om jag skulle få bestämma vilka 

texter eller hur långa skulle jag gärna läsa vers 

1-12 istället för 6-12 som man gör enligt schemat.


Hesekiel var förresten en profet som hade fina

upplevelser med Herren Gud som står nedskrivna 

i Bibeln. När jag skriver om ”han” är det vår Herre 

jag tänker på. Kan hända har jag missuppfattat texten,

men då får jag bli rättad.  


Tänk dig in i situationen, jag försöker, de står där

nästan som på hand i hand. Hesekiel och Herren.


Kanske är det du och Herren eller jag och Herren. 

Jag är en av dem som längtar. Som önskar våga. 


Sedan förde Han mig tillbaka till husets ingång, 

och där fick jag se vatten rinna fram 

Hes.47:1


Det var fint med vattnet… Nu är jag en av

dem som lite kan känna sorg när man känner 

sig nöjd för det vanliga… Som stannar vid 

att titta och beundra vattnet.


Nej det är inget fel med vanligt, och ibland 

kanske det ju är just det man orkar, men jag 

önskar. Jag önskar att vi skulle få mod att gå 

vidare. Jag önskar oss att vi beslutar oss och

bestämmer oss för att våga gå. Våga möta

Kristi återkomst. 


Våga gå där man på något sätt behöver 

våga att släppa taget. 


På sätt och vis kan det här vara en stund att 

fundera på om vi är en av dem som vågar gå ut 

i vattnet. Alltid i närhet av vår Herre. 


Sedan förde Han mig ut genom norra porten 

och ledde mig fram på en yttre väg till den yttre 

porten, den som vette åt öster. Där fick jag se 

vatten välla fram från den södra sidan.  Sedan 

gick mannen med ett mätsnöre i handen ett stycke 

mot öster och mätte upp tusen alnar och lät mig gå 

genom vattnet, och det räckte mig till vristen. Sedan 

mätte Han upp ytterligare tusen alnar och lät mig där 

gå genom vattnet, och det räckte mig till knäna. Ännu 

en gång mätte han upp tusen alnar och lät mig gå genom 

vattnet som då räckte mig till höfterna. Ytterligare en gång 

mätte Han upp tusen alnar, och nu var det en ström som jag 

inte kunde vada över. Vattnet gick så högt att man måste simma. 

Det var en ström som man inte kunde komma över. 

Hes.47:2-5


Nu börjar verserna man läser idag. Verser som

talar om liv. Som påminner mig om att närheten

till Kristus ger liv och läkedom.  


Då när vi börjar våga gå ut. Då som vi längtar

efter att möta livet med Kristus. Jag tar med 

några, men om du har en Bibel kan du, om du

vill läsa Hes.47:6-12



Vattnet som bröt fram rinner till havet, och vattnet blir då sunt. 

Överallt dit den dubbla strömmen kommer upplivas alla levande 

varelser som rör sig i stim, och fiskarna blir där mycket talrika, 

ty när detta vatten kommer dit blir vattnet sunt, och allt får liv 

där strömmen rinner ut. Och vid strömmens båda stränder skall 

alla slags fruktträd växa upp. Deras löv skall inte vissna och deras 

frukt skall inte ta slut. Varje månad skall träden bära ny frukt, ty 

deras vatten kommer från helgedomen. Deras frukter skall tjäna 

till föda och deras löv till läkedom."

Hes.47:8-9,12


Idag var det tema om Kristi återkomst. En del 

kom det att handla om att börja våga möta återkomsten, 

börja våga möta det som kan ge liv. 


Det handlade också en del om att låta beslut ta tid,

de är viktiga. Du är värd att fundera och ta ett genomtänkt

beslut. 


På ett ögonblick är Jesus hos dig, men Han väntar på 

beslut.

 

Presentation

Fråga mig

13 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17
18
19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
<<< November 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards