Koresh hade gett tillåtelse till Israels folk

att vända hem och återuppbygga Herrens hus.

Jag läste igenom kapitel tre flera gånger. Fick 

inte ihop det där med att några var mycket glada

medan några var ledsna. 

De sjöng lov och pris till HERREN: 

"Han är god, hans nåd mot Israel 

varar i evighet." Hela folket jublade 

högt och prisade HERREN för att 

grunden till HERRENS hus var lagd.  

Men många av prästerna och leviterna 

och huvudmännen för familjerna, de 

gamla som hade sett det förra huset, 

grät högt när de såg grunden läggas 

till detta hus. Många andra jublade 

och var så glada att de ropade med 

hög röst. Man kunde inte skilja mellan 

det högljudda, glada jubelropet och folkets 

högljudda gråt, ty folket ropade så högt 

att ljudet hördes vida omkring.

Esra 3:11-13

Kommer man senare få reda på varför

de var ledsna? 

Märker du att jag först undrar om de

ledsna? Jag märker. Jag måste snart 

läsa fortsättningen.

Jag funderar först… 

Jag börjar tänka på gamla fina kristna.

De som kanske skulle bli mycket ledsna

och sorgsna över hur det kristna livet 

ser ut idag. 

Att det är nästan som att man på något

sätt godkänner och tycker att allt ska vara

tillåtet? Att din egen tro gäller. Du bestämmer.

Då kan jag förstå gråten tror jag. När Jesus 

som centrum försvinner. 

Ser fram emot att läsa fortsättningen!

Samhällsansvar är temat för idag. Ett ansvar 

mot andra, men också ett ansvar mot sig själv.

Igår citerade jag ett bibelord om att inte sprida

falskt rykte. 

Du skall inte sprida ett falskt rykte.

2 Mos.23:1

Likaväl som vi har det ansvaret mot varandra,

likaväl har vi ansvar mot oss själva. Vi ska inte

låta oss höra eller ta till oss dåliga ord, ord som

skadar oss. 

Ja i Moseboken talas om att på alla sätt hjälpa

till och med sin fiende. 

Om du träffar på din fiendes oxe eller åsna, 

som har kommit vilse, skall du föra djuret tillbaka 

till honom. Och om du ser din oväns åsna ligga 

nertyngd under sin börda, skall du inte lämna 

mannen utan hjälp. Du måste på allt sätt 

hjälpa honom.

2 Mos.23:4-5

Men tillbaka till dig, till oss. Tillbaka till tanken

om att jag bestämt tror att vi har ansvar för våra

egna liv. Det som blev vårt. 

I Korinthierbrevet skriver Paulus något viktigt

tänker jag. Till församlingen då, men också 

till oss. 

Jag började tänka på att Paulus skriver om 

att fullfölja arbetet. Han börjar skriva om 

en grund att ha med sig. En grund att stå på.

Något stadigt. 

Vi kommer kunna leva i att ta ansvar för 

oss själva därför att med Jesus har vi möjlighet.

Jesus blev fattig för att du ska bli rik. Rik på

möjlighet. Rik på tro. Rik på liv. 

Jag lägger också märke till att här fanns människor

som tagit beslut och som påbörjat ett arbete. 

Paulus uppmuntrade dem till att fullfölja. 

Vad det säkert finns människor som har beslutat, 

kanske påbörjat, men inte fullföljt…

Det kan nog vara ett sätt att tänka om samhällsansvar

att jag har ansvar för mitt eget liv att fullfölja 

det jag börjat.

Du ska veta det att när jag skriver är det som 

att jag skriver orden till mig, även till mig.

Vågar jag tänker jag. Vad är det jag har ansvar

att fullfölja? Vad är det vi har rätt att fullfölja,

skulle må bra av att fullfölja?

Ni känner ju vår Herre Jesu Kristi nåd. Han var rik 

men blev fattig för er skull, för att ni genom Hans fattigdom 

skulle bli rika. Jag ger mitt råd i den här saken, 

därför att det är bäst för er, ni som redan i fjol var 

först både med att påbörja arbetet och att besluta 

om det. Fullfölj nu arbetet, så att ni som var villiga 

att besluta om det också genomför det efter de 

tillgångar ni har.  Finns den goda viljan, så är 

den välkommen med vad den kan ha och bedöms 

inte efter vad den inte har.

2 Kor.8:9-12

Det kan ganska lätt bli en massa krav på oss.

Välj. Fullfölj. Gör.

Därför är det skönt att också få läsa om den

goda viljan och att vi inte bedöms på det vi 

inte har. 

Finns den goda viljan, så är  den välkommen 

med vad den kan ha och bedöms inte efter 

vad den inte har.

2 Kor.8:12

Det blev en lång text. Vi har ansvar för 

oss själva. När vi står där och tror att vi 

inte alls orkar ett steg till kan vi påminna

oss om att Jesus blev fattig för att vi skulle 

bli rika. Han ger ny kraft.

Du och jag kan också tänka på att vi är 

värda, så som vi orkar, att fullfölja vår 

uppgift. Fullfölja det vi påbörjat. Det är

ett slags ansvar tänker jag.

Du skall inte sprida ett falskt rykte.

2 Mos.23:1

Ja temat i morgon är samhällsansvar.

Dels gäller det när vi visar mot varandra,

men vi har också ett ansvar mot oss själva

tänker jag.

Kanske kommer någon slags film om 

det. I alla fall... ta gärna ansvar om dig

själv, ta hand om och sprid inget falskt

rykte.

Nu satsar jag på ett helt kapitel.

På tal om att satsa förresten…

Jag gick Svenska Kyrkans grundkurs.

Satsade, men blev mer sjuk. 

Eftersom det gått så långt så jag skriver 

om det här, har det nog också påverkat. 

Jag har blivit lite rädd. 

Ändå… ändå vill jag aldrig vara utan 

erfarenheten. 

Du är värd att satsa och värd att få nya

erfarenheter.

Till kapitel två. Jakob skriver om att 

tron visar sig i gärningar. En av över-

skrifterna är följande:

Gärningarna visar att det finns tro

Ja, det du gör betyder och gör skillnad

och visar på din tro.

Du eller jag kan aldrig någonsin få för

oss att tro att det vi gör skulle rädda oss,

eller köpa oss till Gud. 

Däremot kommer man tydligt se hos 

dig, genom dina gärningar, vad det är 

du tror på. 

Jakob tar också upp det viktiga i att se

människans värde. Vi bör aldrig någonsin

göra skillnad på människor. 

Och inte heller tycka att vi själva är 

mindre värda. Vi behöver varandra.