Alla inlägg under december 2014
Igår skickade jag en julhälsning åt alla möjliga håll.
Jättefin. Typ. Med önskan om framtidstro. Och det
var bra.
Idag kan jag på sätt och vis känna stress från orden.
Det var inte meningen om du kände så.
Jag kan bli ganska mycket trött av att försöka kämpa
fram någon slags tro. Så jag vill lägga till vila också.
Att få slappna av. Jag behöver.
Vaknar ofta med en slags rädsla för hur dagen ska bli.
Då är inte så lätt att hurtigt säga att ”tro på framtiden”.
Med åren har jag blivit lugnare tror jag.
Ja, jag önskar dig och mig att vi ska våga hoppas på
framtiden, så som vi orkar.
Jag råkade säga en gång eller två eller fler att jag
längtar till efter jul… Och jag som trodde att det
mest var vårdepression. Ska det börja redan nu?
Önskar oss vila och att få slappna av.
Nu har vi kommit fram till de allra sista
verserna i Jakobs brev. Dem som jag
nästan har bävat för att skriva om.
Vet inte riktigt varför, men jag antar
att det är för att i en del av texten nämns
den sjuke.
Ser nu att det är flera saker att skriva om.
Hade nästan kunnat skriva om vers för
vers, och kommit till vers femton i januari.
Någon gång ska jag ju ändå. Jag tror att
när jag skriver nu kommer jag på något
sätt känna mig ”naken”.
Jag skrev om att den sjuke nämndes…
Jag är så mycket trött på att vara ”den
sjuke”. Det gör ont i mig. Jag har, tro
det eller ej, nog ganska svårt att bara
låta mig vara. Sätter så stor skuld på
mig.
Jag kopierar in texten och eventuellt
kommer du att fortsätta läsa, men jag
lovar inte så mycket av uppmuntran
kanske. Kommer själv få se under
tiden. Om jag skriver långt, lite med
vilje, kanske det blir som min dagbok.
Du behöver inte läsa.
Trons bön
Framför allt, mina bröder: svär ingen ed,
varken vid himlen eller vid jorden eller
vid något annat. Låt ert ja vara ja och
ert nej vara nej, så drabbas ni inte av domen.
Får någon av er lida, ska han be. Är någon glad,
ska han sjunga lovsång. Är någon bland er sjuk,
ska han kalla på församlingens äldste, och de
ska be över honom och smörja honom med olja
i Herrens namn. Trons bön ska bota den sjuke,
och Herren ska resa upp honom. Och har han
begått synder, ska han få förlåtelse för dem.
Bekänn därför era synder för varandra och
be för varandra så att ni blir helade. Den rättfärdiges
bön har stor kraft och verkan. Elia var en människa
med samma natur som vi . Han bad en bön att det
inte skulle regna, och då regnade det inte över landet
under tre år och sex månader. Sedan bad han igen,
och då gav himlen regn och jorden bar sin gröda.
Mina bröder, om någon bland er kommer bort från
sanningen och någon återför honom, så ska han
veta att den som återför en syndare från hans
villoväg räddar hans själ från döden och
överskyler många synder.
Jak.5:12-20
Nu ser jag ju att texten inte alls handlar
om bara den sjuke…
Det är även om hur du och jag ska leva.
Att låta ett ja vara ett ja och ett nej ett nej.
Det handlar om hur vi med tro kan få
be och tro på och se under.
Det handlar om att bekänna synder,
bekänna det som har blivit fel.
När jag läste texten tänkte jag mest
på den sjuke som skulle bli frisk.
Och så fick jag för mig att verserna
handlade om det. Och jag blev rädd.
Jag gjorde tidigare en film om att
jag kunde känna rädsla för de där
undren…
Visst låter det jätte konstigt. Det
borde vara en sak att bara längta
till.
Jag tyckte om orden om att ”resa upp”.
Då behöver jag inte vara rädd. Då
försvinner jag inte.
Jag har tänkt ganska mycket på ansvar
de senaste dagarna om. Ja, att jag skulle
ha ett ansvar att bli frisk.
Nu när jag är en kristen. Vi sjunger
om att Gud helar oss när vi tar
nattvarden. Det gjorde ganska
ont i mig när jag firade nattvard
senast och inte blev frisk. Inte
då heller.
Är kanske något fel på mig då.
Önskar det hade blivit något
uppmuntrande i orden. De var
bara ett slags ”armarna upp” och
”förstår inte” och ”ledsen”.
Men… hur det än kommer gå
i fortsättningen kan vi väl hålla
fast vid att vi fortsätter be.
Får någon av er lida, ska han be.
Jak.5:13
God är Herren , en tillflykt på nödens dag,
Han känner dem som flyr till Honom.
Nahum1:7
I kapitel åtta får man följa med i vad som hände.
Namn räknas upp. Antal nämner man och olika
dyrbarheter.
Jag kunde känna någon slags glädje när jag läste
att även de som kom senare räknades upp.
av Adonikams söner några som kom senare,
vilka hette Elifelet, Jegiel och Semaja, och
med dem 60 män.
Esra.8:13
Jag har ingen aning om varför de kom senare.
Men de var viktiga att nämna att de var med.
Det tyckte jag om.
Visst kan man, jag, nog ganska ofta känna
mig som den där senare.
Ibland får vi för oss att tänka att de inte räknas,
men det gör de. Det gör du. Det gör jag.
En annan tanke jag fick när jag läste kapitlet
var tacksamheten som fanns för människor som
kom i Esras närhet.
Eftersom vår Guds goda hand var över oss,
sände de till oss en förståndig man, en ättling
till Maheli,
Esra.8:18
Tänk när vi börjar se alla de goda människor
som finns runt oss. Tänk när vi börjar tänka
på att tacka. De som är gåvor till oss. Du som
är en gåva till andra.
Två av verserna får mig till en ytterligare tanke.
Det handlade om att be om hjälp. Nu tycker
ju jag att Gud är den stora hjälpen att försöka
lita på, men tänk när vi mer börjar förstå och
se att vi kan hjälpa varandra. Vara ett stöd för
varandra.
Men sluta aldrig att be Gud om hjälp. Det
tänker jag. Bort med stolthet åt alla håll.
Ty jag skämdes för att be kungen om soldater
och ryttare till vårt beskydd mot fiender på vägen.
Vi hade ju sagt till kungen: "Vår Guds hand är
över alla dem som söker honom, så att det går
dem väl, men hans makt och hans vrede är
emot alla som överger honom." Därför fastade
vi och sökte hjälp av vår Gud, och han bönhörde
oss.
Esra 8:22-23
Det var här jag avslutade, men var jag klar?
Troligen inte, men ibland kan man nog få
låta sig släppa tanken?
Det har handlat om att även den som känner
sig halka efter och komma senare är betydelsefull,
värd att nämna.
Det handlade om att se värdet i varandra. Vi är
gåvor.
Var inte heller rädd att be om hjälp. Om hjälp
från Gud och om hjälp från andra människor.
Igår skrev jag om hur jag önskade oss trygghet.
Idag är temat att bana väg för Herren. Tror det
mycket hjälper dig och mig att ha vår trygghet
i vår Herre när vi försöker bana...
Som det är nu kommer ingen längre text
på söndagar. Kanske kommer det en andaktsbok
om några år, men först "Den nya boken". Några
kapitel finns där. Väntar på fler. Kanske julklapp
2015?! :)
Salig är den som har Jakobs Gud till sin hjälpare.
Han sätter sitt hopp till Herren, sin Gud,
till honom som har gjort himmel och jord
och hav och allt som finns i dem,
till honom som är trofast för evigt,
Ps.146:6-7
Du skall vara trygg, ty det finns hopp
Job 11:18
Jakobs brev har fem kapitel. Nu är det
alltså det sista, men inte de sista verserna.
Jakob skriver om Herrens ankomst. Att
den är nära, men innan den kommer ska
vi vänta med tålamod.
Vänta med tålamod.
Det känns som om deras, och vårt,
väntande innebär ett slags handlande?
Vi väntar tåligt på något dyrbart. Något
mycket dyrbart. Tänker att det kan vara
en god betydelse och styrka för oss att
vi vet vad det är vi väntar på. Vem det
är.
Vi ska styrka våra hjärtan. Ja påminna
oss.
Vi ska inte klaga på varandra. Det står
om att styrka sitt hjärta. Kanske också
gärna varandras. Då hör klagan inte till.
När jag läser om Job och att Jakob
nämner honom tänker jag på att Job
var en man som förlorade mycket,
men fick dubbelt igen.
Och Herren gjorde slut på Jobs
olycka när denne bad för sina vänner.
Herren gav Job dubbelt upp mot vad
han förut hade haft
Job.42:10
Så när vi väntar ska vi vänta tåligt,
för vi vet Vem det är vi väntar på.
Och jag tänker att vi har gott att
se fram emot. När vi förlorat är
Gud där och reser oss upp på nytt.
Gud ger dubbelt tillbaka.
I väntan på Herrens ankomst
Ha därför tålamod, bröder, tills
Herren kommer. Se hur bonden tåligt
väntar på jordens dyrbara skörd tills
den fått höstregn och vårregn. Ha också
ni tålamod och styrk era hjärtan, för
Herrens ankomst är nära. Klaga inte på
varandra, bröder, så blir ni inte dömda.
Domaren står för dörren.
Bröder, ta profeterna som talade i Herrens
namn till föredömen i att lida och vara tåliga.
Vi kallar dem saliga som håller ut. Ni har hört
om Jobs uthållighet och sett hur Herren till slut
gjorde med honom. Herren är rik på kärlek och
barmhärtighet.
Jak.5:7-11
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 |
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 |
19 | 20 | 21 |
|||
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
|||
29 |
30 |
31 |
|||||||
|