Alla inlägg under januari 2015
När jag läste Romarbrevet 2 kunde jag känna mig
träffad.
Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är
som dömer. När du dömer en annan fördömer du dig
själv, eftersom du som dömer handlar på samma sätt.
Rom.2:1
Du kallar dig jude och har din trygghet i lagen och
din stolthet i Gud. Du känner hans vilja och kan
avgöra vad som är rätt, eftersom du är undervisad av
lagen. Du ser dig som en vägledare för blinda, ett ljus
för dem som vandrar i mörker, en uppfostrare för
oförnuftiga och en lärare för omogna, eftersom du
har kunskapen och sanningen formulerad i lagen.
Du som undervisar andra, du lär inte dig själv.
Du som predikar att man inte ska stjäla, du stjäl.
Du som säger att man inte ska begå äktenskapsbrott,
du begår äktenskapsbrott. Du som avskyr avgudarna,
du plundrar templen .
Rom.2:17-22
Det var främst en av meningarna jag tänkte på.
Du som undervisar andra, du lär inte dig själv.
Hänger meningen kanske lite ihop med tanken
på att inte döma?
Ja när jag ”skäller” och säger att vi inte ska
döma varandra, så kanske det störst felet är
att fortsätta döma sig själv?
Ja du är utan ursäkt när du dömer dig själv,
för du vet om Guds stora oändliga kärlek.
Önskar oss kunna vila i kärleken.
Paulus är ganska svår. Tar nya tag i kapitel tre.
Nehemja började be för sig och sitt folk. Om det
skulle bli så någon gång att du hör en människa
som på något sätt sätter sig över dig och gör sig
förmer och bättre känns det som något lurigt, något
inte så bra.
Jag har läst om hur Paulus (Rom 2) skrev om att
inte döma någon annan.
Kanske är det så att jag försöker döma denna henne
nu? Hon som sätter sig högre.
Då gör jag fel. Bara det att vi får va vaksamma och
förstå att vi behöver varandra.
Här är början på Nehemjas bön:
"O, Herre , himmelens Gud, du store och fruktansvärde
Gud, du som håller fast vid förbundet och ger nåd åt
dem som älskar dig och håller dina bud. Låt ditt öra
lyssna och dina ögon vara öppna så att du nu hör din
tjänares bön. Dag och natt ber jag till dig för Israels
barn, dina tjänare, och bekänner de synder som vi,
Israels barn, har begått mot dig. Också jag och min
faders hus har syndat. Vi har syndat mycket mot dig
och inte hållit fast vid de bud och stadgar och lagar
som du gav din tjänare Mose.
Neh.1:5-7
Gud, tack för att Du ser till Sverige. Du ser oss
och Du har gett mycket godhet. Du har bevarat
vårt land. Tack att vi får vara här. Det finns många
saker som på något sätt vänder oss bort från Dig.
Det vill vi be om förlåtelse för. Tack för Jesus som
har öppnat vägen till Dig. Tack Gud för Din kärlek.
Jag ber att Du ska se till oss även i fortsättningen.
I sin fortsatta bön påminner Nehemja Gud om
löften Han har gett och om vad Gud sagt att
Han ska göra.
Men tänk på det ord som du gav din tjänare Mose
vill jag, även om ni vore fördrivna till himlens ände,
samla er därifrån och föra er till den plats som jag
har utvalt för att mitt namn skall bo där.
Neh.1:8,9
Kanske är det så att man i sin bön kan få
påminna Gud om löften Han har gett?
Gud är inte glömsk, men ibland kanske
vi ska göra det tydligt vad det ju är vi
längtar efter?
Det var Nehemja 1. Om tacksamhet
och om bön för den plats man är i, men
också om att vi gärna får påminna Gud
om vad det är vi längtar efter.
Visst vore det alldeles naturligt och
bra om bara människor kunde förstå?
Undrar tro om det inte är så att de allra
flesta människor någon gång har suckat
eller bett till en gud som kanske kanske
skulle finnas?
Ända från världens skapelse syns och
uppfattas Hans osynliga egenskaper,
Hans eviga makt och gudomliga natur,
genom de verk Han har skapat.
Rom.1:20
Önskar dig och mig, gärna dig, att se
och upptäcka hur Gud är synlig för dig
på så många olika sätt.
Därför är de utan ursäkt.
Fortsätter Paulus.
Därför är de utan ursäkt. Trots att de kände
till Gud prisade de Honom inte som Gud eller
tackade Honom, utan de förblindades av sina
falska föreställningar så att mörkret sänkte sig
över deras oförståndiga hjärtan. De påstod
att de var visa, men de blev dårar och bytte
ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder
av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur
och kräldjur.
Rom.1:20b-23
De bytte ut Guds sanning mot lögnen och
dyrkade och tjänade det skapade i stället
för Skaparen, Han som är välsignad i
evighet. Amen.
Rom.1:25
Paulus skriver sedan också om man man,
kvinna kvinna. Jag har verkligen svårt
med orden om att Gud utlämnade dem.
Å andra sidan… Det var människan
som först hade ett val, hon kunde se
spår från Gud, men valde bort Gud.
Kan man tänka så? Vi har ett val. Du
har ett och jag har ett.
Paulus skriver om att inte sätta värde
på. De satte inte värde på kunskapen
om Gud.
Därför blev det så tokigt.
Och eftersom de inte satte värde på
kunskapen om Gud, utlämnade Gud dem
åt ett ovärdigt sinnelag så att de gjorde
sådant som inte får göras. De har blivit
fyllda av all slags orättfärdighet, ondska,
girighet och elakhet, de är fulla av avund,
mordlust, stridslystnad, svek och illvilja.
De skvallrar och förtalar, de hatar Gud
och brukar våld. De skrävlar och skryter,
de är påhittiga i det onda och olydiga mot
sina föräldrar, vettlösa, trolösa, kärlekslösa
och hjärtlösa.
Rom.1:28-31
Jag har läst i Esra parallellt med Romarbrevet.
Jag läste om hur Esra kände sorg och
bad om Guds förbarmande för sig och
för folket.
Ja Gud står med kärlek till dig och mig,
men hela världen har hamnat så fel. Vi
har vänt oss bort.
Och jag börjar tänka på hur det kan
vara i mitt eget liv. Har jag nöd?
De känner mycket väl till Guds rättvisa dom,
att de som handlar så förtjänar döden. Ändå
gör de sådant, och de samtycker dessutom
till att andra gör det.
Rom.1:32
Idag blir det snudd på för deppigt.
Gillar inte och är inte stolt.
Ibland, då och då, känns det så
mycket dumt. Jag känner mig arg
och besviken.
Vid sådana tillfällen får man också be.
Kanske är det ju faktiskt bra när vi är
ärliga till Gud, och gärna till oss själva.
Jag väljer att göra det för mig själv.
Säg gärna du också till Gud hur du känner.
Var ärlig.
Prata med Jesus. Prata med Den Helige Ande.
Det är troligt att jag kommer läsa böckerna
i följd nu. Efter Esra kommer Nehemja.
Och via wikipedia läste jag pyttelite som
start. För visst kan det få vara bra för oss,
att så som vi klarar, ta reda på lite enkel
bakgrund innan vi börjar?
Tiden är 445 f.Kr
Det verkar som om Nehemja var munskänk
åt den persiske kungen Artaxerxes 1.
Nehemja fick tillåtelse att återvända till
Jerusalem. Jag förstår det som att Israels
folk från att ha varit fångar (babyloniska?)
fått börja återvända hem.
”Men folket tvingades länge leva i armod
och beroende av främmande furstars välvilja
i landet.”
Så var det så att de var hemma, men ändå
inte helt och hållet? Vilken jättejobbig känsla.
Jag önskar oss få känna oss hemma. Känna
oss trygga där vi är.
Nehemja i alla fall… Han kom med ett
uppdrag.
”Nehemja blir den ledare, som återvänder
till Jerusalem med uppdrag av Gud och en
klar vision att återuppbygga landet och
särskilt huvudstaden. Då stadens murar
blir färdiga trots både yttre och inre
motstånd, så läggs också grunden för
folket nya självkänsla.”
Jag ser fram emot att läsa om hur det
gick för Nehemja. Kanske kan man lära
sig något om hur man kan möta och bygga
upp människor? Låta känna sig hemma?
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 |
11 | |||
12 | 13 |
14 | 15 | 16 | 17 |
18 |
|||
19 | 20 |
21 | 22 | 23 | 24 |
25 |
|||
26 | 27 |
28 | 29 |
30 | 31 | ||||
|