Alla inlägg under februari 2015
Jag har läst hela kapitlet. En mycket klok kvinna
uppmuntrade mig en gång till att välja ut en enda
vers och fokusera på den, fundera på den…
Gud som ger liv åt de döda och kallar på det som
inte är till som om det var till.
Rom.4:17
Vet du vad… Jag kan då och då få för mig att
jag är en av dem som inte är till.
Ja, det låter hemskt, men så kan man, kan jag,
känna lite som ibland.
Kom att tänka på när Micke och jag var i
affären för många år sen. Du vet hur försäljaren
snart brukar komma fram till kunden?
Men ingen kom. Vi, jag, kände oss osynliga.
Det kändes inte alls som en bra känsla. Känns
inte bra om någon skulle känna så.
Ibland.
Ja ibland kan man få för sig att helst av
allt vilja gömma sig lite. Ligga under täcket.
När de stunderna kommer kan jag aldrig
tänka det som att vår Gud drar oss fram
och tvingar oss göra något vi inte klarar.
Däremot.
Tror du inte att det kan vara så att Gud
lockar oss till att pröva? Lockar oss för
Han vet att det finns så mycket av liv
och goda egenskaper hos oss.
Det händer kl.18-20 och är på Radio Norrköping.
Bor du i Norrköping ska du kunna lyssna via 89.0 MgHz,
annars via länken ovan.
Det som kunde verka så lugnt och bra,
var inte helt och hållet bra.
Jag tyckte om att läsa att alla fick vara
med på arbetet. Även nära mitt över sitt
hus.
Kapitel fem verkar handla en hel del om
stridigheter. Då när man pekade och tyckte
”grannen” hade gjort fel.
Så står Nehemja där och får höra ”klaget”.
Jag blev mycket upprörd när jag hörde
vad de sade och hur de klagade.
Nehemja 5:6
Det var nog en jobbig period. Jag förstår
det som att det nästan på var bröderna, alltså
folket som hörde ihop, som bråkade.
Nehemja lämnade dem inte och lät saken
bara vara. Det står om att han överlade med
sig själv. Han funderade.
Jag sade: "Det ni gör är inte rätt.
Borde ni inte vandra i fruktan för vår Gud,
så att våra fiender, hednafolken, inte får orsak
att håna oss?
Nehemja 5:9
När jag först läste och skrev trodde jag inte
texten skulle bli särskilt lång. Men ändå.
Om vi går till vår egen tid. Tror ni inte
att det bara blir till en slags ”onytta” när
kristna bråkar med varandra, säger som
att ”min tro är bättre än din, så jag är här”.
Jag kommer vara, är en av dem som behöver
be om förlåtelse när jag gör skillnad på tro.
Å ena sidan gör jag ofta min egen tro för
liten och å andra sidan kanske jag tänker
för liten tro om andra. Dumma mig.
Jag tycker om att läsa om Nehemja, men
nu på slutet av kapitel fem blir han lite som
”självgod”. Ja, då som han berättar om allt
det bra han gjort.
Tänk, min Gud, på allt vad jag har gjort för
detta folk och räkna mig det till godo.
Nehemja 5:19
Eftersom jag kanske kommer träffa Nehemja
behöver jag ju skriva att jag tycker hans arbete
var fint och att jag lärt mig saker, men nu ville
jag helst bara skriva till dig som kanske råkat
träffa på ”självgoda kristna”.
De som sagt till dig att det bara är de som
gäller? Bara de duger? De har ju lagt ner
så mycket av sitt arbete.
Då önskar jag vara en av dem som kan få
lyfta dig. Få säga till dig att du är du. Älskad.
Älskad då. Älskad nu. Älskad för alltid.
Fjärran ifrån uppenbarade sig Herren för mig:
"Med evig kärlek har jag älskat dig, därför låter
jag min nåd förbliva över dig.
Jer.31:3
Kanske något när man känner prövningens stund?
Kommer du ihåg? Jag gör.
Ett tag, ganska lång tid höll det på,
var jag mycket noga med mina inlägg.
Förberedde.
Så blev det inte på det sätttet längre.
Jag förbereder för det mesta bibelläsningen.
Den känns viktig för mig.
Men det där andra. Verkar som jag för det
mesta är alldeles för trött.
I torsdags var jag hos läkaren. Han undrade
när det var jag slutade kunna knäppa knappar.
Han undrade när jag slutade kunna gå så långt.
Jag vet inte riktigt. Knapparna var länge sen.
Gränsen för gå prövade jag i torsdags efter
besöket.
250 m. Men då går jag inte riktigt. Släpar
liksom högra benet.
När jag skriver använder jag vänster pek.
Bara stor bokstav behöver jag höger också.
Det har sakta sakta blivit sämre. Men när jag
jämför med många andra tycker jag att jag mår
bra.
Rollatorn har jag inne. Skulle nog smartast
ta den hela tiden, men det gör jag inte. Dumt
av mig.
Jag kanske kommer kunna ha bloggen som
kom ihåg). 19/2 2015 var maxgång 250 meter.
Jag trillade inne två gånger på fredag utan rollatorn.
När jag var på sjukgymnastik skulle jag hjälpa en
kvinna att hänga upp kappan - då tappade jag balansen
och ramlade pyttelite på henne.
Varför är det så tokigt att det oftast är handikappade
som hjälper andra handikappade?
Jag kommer inte att skriva all bravader här,
men idag blev det. Då vet ni att det en del är
så att jag brukar va för trött för att skriva, så
det inte blir som vanligt. Men jag tänker
fortfarande ganska ofta på er. Kanske handlar
det en hel del om att få bestämma sig?
Önskar du har en bra lördag!
Om jag förstår rätt är klippet så långt som 40 min.
När det har gått 2,49 kommer "Han vill ge dig styrka",
som ganska ofta är med när jag har radio. Lyssna på
skivan en gång om du vill. Jag lade den som favorit. :)
Nehemja. Han som skulle bygga upp muren.
Han som kände för situationen han var i. Han
som bad och som ville hjälpa. Och som såg att
alla kunde få vara med i arbetet.
Kanske kommer du ihåg uttrycket ”mitt emot
sitt eget hus”? Tänk att alldeles nära får vi vara
med och arbeta på ”muren”. Den som kan få
vara med och ge skydd och den som kan hjälpa
till att få känna sig hemma.
Men det är inte alltid lätt. Man kan uppleva hån.
”Ja, den där Jesus Han är väl inget. Den lilla
tro du har kommer lätt rivas ner…”
Svårigheter vid bygget
När Sanballat hörde att vi höll på att bygga upp muren,
blev han förbittrad och mycket rasande. Han hånade
judarna och sade till sina bröder och till Samariens
krigsfolk: "Vad är det dessa eländiga judar gör?
Skall de få hålla på så där? Skall de få offra?
Skall de en dag få arbetet färdigt? Skall de kunna
ge liv åt stenarna i grushögarna där de ligger förbrända?"
Ammoniten Tobia, som stod bredvid honom, sade:
"Låt dem bygga. Om det så bara är en räv som
hoppar upp på deras stenmur kommer han att
riva ner den.”
Neh.4:1-3
Men då säger jag, och jag önskar få säga dig.
Det kommer aldrig aldrig rivas.
Jag är numera 43 år. Jag är fortfarande en kristen.
Jag tror på att Jesus finns för dig och mig.
Ja, det är så att jag inte alltid förstår det
som händer i livet, men jag behöver inte
sluta tro. Jag kan inte sluta tro.
för Han ska befalla sina änglar
att bevara dig på alla dina vägar.
Ps.91:11
Bekymra er inte för något, utan låt
Gud få veta alla era önskningar genom
bön och åkallan med tacksägelse.
Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd,
bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.
Fil.4:6-7
Ingen ska låta dig tro att din tro inte betyder.
Den kan inte rivas ner.
Tillbaka till Nehemja. De började arbeta.
Det står om att de arbetade helhjärtat.
Ja, det är du och jag värda, att få arbeta
helhjärtat med att bygga upp. De byggde
upp muren. Jag får tänka på om det kanske
är något jag vill göra helhjärtat. Kanske är
det något du ska låta dig göra.
Jag tror på att Gud kommer bli glad när
Han hör att vi längtar arbeta helhjärtat.
Han lyssnar på en sådan bön. Han lägger
längtan i våra hjärtan. I vår vilja.
I Efesierbrevet står det om vår andliga
rustning. Kom att tänka på den när jag
läste Nehemja och om hur de var
beredda med svärd vid höften.
Från den dagen var hälften av mina
tjänare upptagna med arbetet, medan
andra hälften stod beväpnad med spjut,
sköldar, bågar och pansar. Och hövdingarna
stod bakom hela Juda hus. De som byggde
på muren och de som lastade på och bar bördor
gjorde sitt arbete med ena handen och i den andra
höll de vapnet. De som byggde hade var och
en svärdet bundet vid höften medan de arbetade.
Och bredvid mig stod en basunblåsare.
Neh.4:16-18
Nu handlar inte min lilla text om att vi
ska strida mot varandra, men
Ibland kan det nog vara så att vi strider
för någon människa. För någon situation.
Vi strider för att vi vill vara med och
bygga upp. Bygga upp skydd.
Jag lägger också märke till samarbete.
Fint!
Nehemja var noga med att låta människorna
som var i arbete också veta att det inte var han
som ledde, utan det var Gud.
Nehemja kände för situationen och han var
ödmjuk. Han visste att även det lilla betydde.
Jag sade till de förnäma männen, till föreståndarna
och till det övriga folket: "Arbetet är stort och vidsträckt,
och vi är spridda längs muren, långt ifrån varandra.
Var ni än hör basunen ljuda, dit skall ni samlas till oss.
Vår Gud skall strida för oss!"
Neh.4:19-20
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 | 3 |
4 | 5 | 6 | 7 |
8 |
|||
9 |
10 |
11 | 12 |
13 |
14 |
15 |
|||
16 | 17 |
18 | 19 |
20 |
21 | 22 |
|||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 |
||||
|