Igår var det min lilla film. Jag nämnde Andreas,

och att ha tro och se värdet i varandra.

Jag såg då en liten film om att förstå att det vi 

har räcker. Jag blev nyfiken att se.

Se om du vill!

Paulus skriver om att vara förenad med Kristus. 

Han skriver om att vi bara för att Jesus är nåd

för oss inte ska fortsätta leva i synd. Livet har

blivit nytt. Det har blivit helt.

Paulus är svår, men när jag kikade in på Svenska 

Kärnbibeln blev jag intresserad av en vers och ett

uttryck.

Först Folkbibeln:

För om vi är förenade med honom i en död som hans, 

ska vi också vara det i en uppståndelse som hans.

Rom.6:5

Sen Svenska Kärnbibeln:

För om vi har blivit permanent förenade (planterade tillsammans) 

med honom genom en död som liknar hans [när vi döps i vatten 

och begraver vårt gamla liv], då ska vi också dela hans uppståndelse.

Rom.6:5

Svenska Kärnbibeln, när du har möjlighet

att se, förklarar bra och ger på något sätt

tyngd i orden. 

Dels så står det om att vara permanent 

förenad, för alltid. 

Och dels så står det om att vara planterad

tillsammans.

Med Vem? Tänk på ditt liv.

Att plantera kan vara att ”få att leva”.

Synonymer.

Märker du hur mina små bibelreflektioner

nästan alltid uppmuntrar och lockar till

någon slags bön?

Tänk att få vara planterad med Jesus.

Permanent. För alltid. Tänk att få 

uppleva att Han får att leva.

Och Tobia sände brev för att skrämma mig.

Nehemja 6:19

Så var slutet i förra kapitlet. Det som jag

kallade för ”cliff-hanger”.

När jag sen läste i kapitel sju kunde jag 

inte alls finna det där om att de blev skrämda.

Istället kommer en lång uppteckning över dem

som hade klarat sig.

Kan hända kommer det där hotet längre fram,

men kan det inte vara skönt att bara få gå 

vidare och se det man ju har?

Någon kanske tycker det är alltför naivt 

(eller vad man ska kalla det) att sopa under

mattan?

Nej, vi ska inte sopa under mattan, men 

ganska ofta kan det nog vara gott för oss

att faktiskt få glädja oss över det som är

redan nu?

Det var en av de sakerna jag tänkte på 

när jag läste sjunde kapitlet.

Att glädjas åt det som är nu. 

Staden var vidsträckt och stor, men där fanns 

inte mycket folk och husen var inte uppbyggda. 

Min Gud ingav mig i hjärtat att samla de förnäma 

männen, föreståndarna och folket för att uppteckna

dem i släktregister. Då fann jag släktförteckningen 

över dem som först hade dragit upp,.

Neh.7:4-5

Verserna som jag tog med… Undrar vad du börjar

tänka på? 

En stor och vidsträckt stad, men inte så mycket folk. 

Jag börjar tänka på kristen tro. Jag börjar tänka på

Gud som väntar och önskar. Ja, Han vill gärna att 

alla människor ska bli frälsta. Ska finna sitt hem

i staden. 

Jag tänker lite på att det inte var uppbyggt.

Det är som att jag börjar önska att få vara 

med och bygga upp. 

Sen har jag ganska mycket svårt för uttrycket

”förnäma männen”.

Så är inte min Gudsbild, att Han skulle göra

skillnad på människor. Nej nej. 

Det var några tankar om Nehemja 7. 

Jag prövade att göra en film igår, den som skulle 

kommit kl nio idag. Men det gick inte.

Men ge inte upp. Pröva igen.

Här är den jag gjorde idag istället. 

Jag behöver tala tydligare, och jag är

inte trygg med glasögonen, och jag kanske

missar pedagogisk lite. Hoppas i alla fall att

du får med dig något som du kan bäras av. 

När vi nu har förklarats rättfärdiga av tro, 

har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. 

Genom honom har vi också tillträde till den nåd som 

vi nu står i.

Rom.5:1-2

Kan hända var det förra veckan som jag skrev

om detta att fokusera på en enda mening.

Det blev lite mer nu för Jesus skulle va med.

Att få frid genom Jesus. 

Tänk inte så mycket att det ”är samma”. Jag är 

en av dem som ännu mer behöver göra det tydligt

att det är Jesus vi behöver. Genom Honom har 

vi frid med Gud (kan ana att det blir snurrigt i 

tanken, det blir det för mig).

Och samtidigt ja, är Gud Fader, Gud Sonen

och Gud Den Helige Ande en.

Kan det inte få vara så att man försöker lära

känna även det, den, som känns ny för en?

Det var ett uttryck jag tänkte på när jag läste,

att stå i nåden. Vi står i nåden genom Jesus. 

Stå… Synonymer?

Just till ordet fick jag inte tips om synonym.

Däremot kommer jag ändå dela några av 

orden som de (Synonymsidan) tyckte 

hängde ihop. Den jag använde länkas till

ovan. Därifrån kom tankar.

Att våga. Att vara varaktig. Att sitta samman av.

Att genomlida. Att visa motstånd.

Det var de orden jag valde. Var och ett skulle 

nästan på kunna bli en blogg…

Ja att stå i nåden kan nog handla en hel del

om att våga. Att våga vara i behov av nåden.

Att stå i nåden är också något som är

varaktigt. Det som Jesus gjorde gällde

igår, gäller nu och kommer att gälla 

imorgon. Nåden är varaktig. Vi kan 

alltid få stå i nåden. 

Bestå - att sitta samman av. Ja, jag sitter

samman av att Jesu nåd finns och jag får

stå på den. Jag blir hel.

Att stå kan också vara att genomlida. Att 

utstå allt möjligt dumt. När det där dumma

händer önskar jag oss hela tiden stå kvar 

i nåden. Stå kvar i Jesus. Han som är 

varaktig. Han som inte försvinner.

Motstånd, ovilja, var ett ord. Ja, jag hoppas

att jag alltid på något sätt kan se klart,

så jag ser när det är något som inte är

rätt. Och göra motstånd mot det som inte

har med Jesus att göra. Jag vill stå i Hans

nåd.

Det blev ord om att stå i nåden. Att våga

ställa sig där. Att lita på att nåden finns

för oss hela tiden. Att få bli hel i nåden.

När svårigheter kommer önskar jag oss 

orka stå kvar. Ge aldrig upp nåden. 

Det sista jag skrev handlade om att

visa motstånd. Vi gör det inte själva,

men när vi står i nåden kanske vi får

ögon att se klart med?

Tack att du läste!

Sanballat och Tobia, araben Gesem och våra andra fiender 

fick höra att jag hade byggt upp muren och att det inte längre 

fanns någon spricka i den

Nehemja 6:1

Allt verkade vara så bra. 

Men det finns människor som liksom inte kan glädjas

med att det går bra för någon.

Så verkade det vara då, och så kan det vara nu. Och de 

gör det listigt. De smyger in.

Då sände Sanballat och Gesem bud till mig och lät säga: 

"Kom, låt oss träffas i Kefirim i Onos dal." De tänkte 

göra mig något ont.

Nehemja 6:2

Önskar dig och mig mod att stå emot det som inte

är bra för oss. Det som kanske lockar och låter

så fint. 

Men jag skickade bud till dem och lät säga: 

"Jag håller på med ett stort arbete och kan inte komma. 

Varför skulle arbetet få stanna av? Det blir ju fallet om 

jag lämnar det och kommer ner till er.”

Nehemja 6:3

De kom flera gånger och försökte på något sätt lura

Nehemja.

Jag låter dig nu läsa verserna som talar om att de såg

att det blev klart. De såg vittne. Ja, tänk att få vara 

ett vittne av Guds verk. Ett bevis. 

Muren blev färdig på tjugofemte dagen i månaden Elul, 

efter femtiotvå dagar. När alla våra fiender hörde detta 

och alla folken runt omkring oss såg det, kände de sig 

helt vanmäktiga. De förstod att detta arbete var vår 

Guds verk. 

Nehemja 6:15-16

Sista versen ger mig nästan en liten ”cliff-hanger”-känsla.

Skulle det inte bara få vara bra. Varför skräms de?

Och Tobia sände brev för att skrämma mig.

Nehemja 6:19