I söndags "morse" ringde det på dörren.

Morse är det väl inte när klockan är 11,

men det var då vi skulle gå upp.

Då ringde det på dörren. Där stod pappa!   

Vilken överraskning!

Visserligen hade han skickat ett SMS på kvällen,

men det kom aldrig fram.

Ofta brukar jag tänka Gud ibland i samband med pappa.

Ja för jag tänker att min pappa ofta är en bild för mig hur

Gud är.

Gud överraskar. Och Han gör det på ett gott sätt,

ett kärleksfullt sätt. Visar omsorg.

Så tänkte jag på orden jag skrev... "kom aldrig fram".

Du kanske inte har fått det viktiga betydelsefulla

meddelandet från Gud, från Jesus, att Han vill träffa dig?

Vill ha en relation med dig? 

Jag ber gärna två böner. En för dig om överraskning

och en om att Jesus ska meddela till dig att Han finns för dig.

Gud, min Far, vad jag gärna vill be nu att Du kommer

med överraskningar. Goda överraskningar. För jag vet

att Du kan Gud. Älskar Dig.

Kanske finns det någon människa här Gud, som

inte vet om Din kärlek? Att Du ju älskar Jesus. 

Att Du aldrig sviker, alltid finns vid vår sida Jesus.

Jag ber att Du ska skicka många meddelanden

och berätta om Din kärlek.

Jag tackar Dig Gud att jag får be i Jesu namn.

Amen.

Bara en liten uppmaning till dig, försök.

Kom med ditt ingenting till Gud sa kvinnan

på Nyhem. Isik Abla.

Då kan det bli stort.

Det hände sig så...

Jag trillade. Slog i min baksida ganska mycket.

På kvällen gjorde det ont att sitta ner. Hade fått

blåmärke.

Tänkte... 

Ibland kanske det är saker i livet som har varit

svåra? Man har som slagit sig. Och fortfarande 

blir man påmind. Fastän man helst av allt bara 

vill få glömma, lägga bakom sig. 

Hur ska man göra då? 

I mitt fall med bakdelen, känns det bättre idag,

så tid. Kan jag säga så enkelt att låt det ta tid,

Men inte på ett nonchalant sätt vill jag mena.

Blåmärket känns mindre efter en natt, men ett blåmärke

i hjärtat tar mycket längre tid. Kommer det någonsin

Att försvinna? Ingen människa ska kunna kräva av dig 

att du är ”hel och ren nu”, och jag vet alldeles säkert att 

Gud inte kräver - Han är där med dig, där du är, där dina tankar är.
Där är Gud. Han känner dig och vet om dig. Älskar dig. Lämnar aldrig dig. 

Gud vet om ditt ”igår”. De blåmärken du fått. 

Tänker lite till...   

Hur skulle det sett ut igår om jag inte hade velat sätta mig
för märket var där? Ibland kanske man på något sätt ändå måste
utsätta sig för lite ont? Ett sätt att lära känna sig själv?

Jag kan säga av erfarenhet att jag ju inte hade orkat att stå hela tiden. 
Det hade rentav varit dumt.

Tur att jag har Gud. Tacksam att jag har Gud. Jag kan ju nu tänka och be
särskilt för dig som känner märken som känner ont, jag ber gärna att
Gud kommer med läkedom för din själ.  Att du fortsätter våga leva.

 

Svenska kyrkans tro och tradition av Christina Berglund

heter den första boken.

Vi ska läsa den innan starten.

Ser en del fram emot att vara elev.

Frukosten idag var "extra allt". Vi hade dukat upp en hel del.

Ägg, gröt, juice, smörgås, leverpastej, latte.

Kan du tänka?!   Ja morgonen och frukosten gav tanke om Gud.

Undrar tro om det kanske inte kan va så att vi kanske ska våga be Gud

mer om "extra allt"? 

När vi känner att vi är redo och orkar lägger jag till... Och vågar.

Ska prata om bön i radion imorgon. Kanske ska ha med "extra allt"?

Lite av min vardag igen. Ska försöka bättre senare en dag.   

Jag... hmm... har sökt in till Svenska kyrkans grundkurs på distans i Vadstena.

De har tre prioriteringsgrupper när de antar.

1) Om man håller på att läsa till präst, diakon eller så.

2) Om man funderar på att läsa.

3) Om man är intresserad av Svenska kyrkans tro och vanor.

4 kanske jag tillhör? En som är ganska mycket trött.

En del vilsen om framtiden. Kommer jag överhuvudtaget att klara?

Mitt högra ben fungerar inte, fascineerad av att jag ändå kan gå.

Så tänker jag... finns det människor som kanske känner

som att man på sätt och vis hamnat utanför? Tänker

på texten jag skrev igår. Den är inte komplett,

kommer nog ändra och lägga till, men mina bloggvänner

på nätet ska väl läsa?! Den till skrivarcirkeln.

Jag tittade ut genom fönstret.
Jag såg träd. Flera träd.
Och jag såg knoppar. Flera knoppar.

Brukar bli glad och förväntansfull när jag ser knoppar.
Tänker på det goda och vackra som ska komma.

Jes.

Nu tänker jag på annat sätt. Annorlunda.
Kan det finnas knoppar som stannar vid knopp?
Vill så gärna att även de, att även jag, ska inse värdet.
Att de är vackra. Betyder så mycket. Bara genom att vara.
Att de kan glädja. Kan ge förhoppning. Bara är.

Höga visan

Så var titeln på föredraget jag tänkte gå på. 

När livet vänder.

Men kom inte dit. Ibland får man ändra.

Vara glad för det ändå.

Nu kan jag tänka på vad jag tänker när jag hör orden.

Att jag ju tänkte positivt först när jag läste. Att livet

vänder till något gott!

Det vill jag gärna tro på för mig och framförallt

för dig. Gott för dig. Att du skulle få se och uppleva

att Gud finns där för dig. Att Gud är god mot dig.

Det handlar om färdtjänsten.

Jag är en av dem som har glädjen att få beställa

mina resor via internet.

Så idag skulle jag. Så funkade inte nätet för Norrköping.

Väntade. Har lärt mig att det ju brukar bli bra sen.

Ordna sig. Vi kanske förresten är i en tid av livet av väntan?

Våga vänta! Var inte rädd. Låt det ta tid.

Efter en liten stund gick det bra igen.

Jag kunde beställa! Men vilka tider...

De ville att jag skulle åka 17.56 för att va framme 19.20

Resan tar bara en tio minuter en kvart...

Därför hoppade jag av. Loggade ut.

Satt fortfarande kvar vid datorn. Skulle jag kanske pröva på annat sätt?

Säga vilken tid jag gärna ville åka?

Dags att logga in igen.   

Då gick det inte längre. Då var det ingen kontakt.

Jaha tänkte jag. En chans som jag inte tog och så missade jag.  

Säkert finns det situationer i livet som liksom

känns som den där enda chansen jag missade, så blev det inte.

Jag kan tänka på en Gudstjänst vi var på för sådär kanske tio år sen. 

Hade jag blivit frisk då om jag ställt mig upp? Kunnat springa.

Vad jag känner med den, med dig, som kanske kan känna igen

sig i det där "missandet". Att det var en chans, aldrig mer.

Gud som jag tror på är inte sådan att Han bara ger en chans,

och sen aldrig mer. Gud gör inte så. Gud står med öppna armar. 

Alltid. Jag säger det till dig och jag säger det till mig.

Gud lämnar inte. Gud ger inte upp med oss. Det finns

alltid en chans för oss. En möjlighet.