Tema ”Tro och liv”. 

Vad skönt att orden står tillsammans. Ja tron som 

vi har hör ihop med livet. 

Låt gärna alltid ditt liv börja med din tro.Tron ger

liksom konsekvenser. 

Då kommer vi att börja handla utifrån vår tro.

Börja göra utifrån vår tro. 

Jag tänker att det behöver börja med oss själva.

När du och jag har med oss hur Gud ser på oss.

Hur Jesus ser. Hur Den Helige Ande ser.

När vi har med oss hur Gud ser på oss, ja då 

ger det konsekvenser i våra liv. Då kan vi se

med kärlek på andra människor för vi vet hur

Gud ser med kärlek på oss.  

Ja livet blir påverkat. Ditt och mitt liv. Då vill

vi inte längre bära masker ”och se fina och dugliga ut”.

Det är inget Gud längtar efter. (Jes.1:10-17)

Vi börjar längta efter att vara äkta. Det som vi hör 

kommer att påverka oss. Var gärna noga med vad 

det är du lyssnar till. 

Evangelietexten (Matt.23:1-12) hämtas från när Jesus

talar om att vara äkta, hur det fanns människor som 

inte riktigt var äkta utan mer önskade få hedersplatser

och goda ord från människor.

Ett sådant liv tror jag inte vi längtar efter, att vinna

utmärkelser via att inte vara äkta och istället på något

sätt lura sig till.

Då är det inget liv. Du och jag är värda att vara äkta.

Du och jag är värda att ha med oss tron på att vara 

sedda och älskade av Gud. Det kommer senare att

ge konsekvenser i våra liv. Vi vill ge vidare det 

som vi fått. 

Jag har för vana att mest på tisdagar tipsa om en sång.

Men idag blev det två ändå. Lyssna om du vill.

Då svarade folket: "Aldrig att vi skulle överge Herren
och tjäna andra gudar!  Ty Herren är vår Gud, Han själv
är den som har fört oss och våra fäder ut ur Egyptens land,
ur träldomshuset, och som har gjort dessa stora under inför
våra ögon och bevarat oss hela den väg vi har vandrat
Jos.24:16-17

Temat idag är nådens gåvor. En av texterna är från Josua.

Det är inte jättetydligt med temat tänker jag, men ville
ha med texten.

Tänk att vi får höra till Gud. Det är en nåd. En gåva.

Hela vägen går Gud med. Han vet allt.

De pratar om att de har valt att följa Herren. De lämnar
aldrig.

På samma sätt kan du och jag veta att Gud aldrig lämnar
oss. Han går med hela vägen. 

Jag erkänner... Det här är ett långt långt inlägg. Så blev det idag.

Goda förvaltare är temat för idag. Jag väljer att använda episteltexten.
Hämtar den från Svenska Folkbibeln och även en 
engelsk variant.



Det är 2 Tim.4:1-7, och det är Paulus som skriver
 till Timotheos.

En sista förmaning


Jag uppmanar dig allvarligt vid Gud och Kristus Jesus, 
som skall

döma levande och döda, och inför Hans uppenbarelse och Hans rike:

predika ordet, träd fram i tid och otid, 
bestraffa, tillrättavisa och

förmana, med allt tålamod och all 
undervisning. Ty det skall komma

en tid då människor inte 
längre skall stå ut med den sunda läran, utan

efter sina egna 
begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allt

eftersom det 
kliar dem i öronen. De vägrar att lyssna till sanningen

och vänder 
sig till myter. Men var du sund och förnuftig i allt, bär ditt

lidande, 
utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst.


Aposteln inför döden


Själv offras jag redan som ett drickoffer, och tiden för mitt uppbrott 
är inne.  

Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, 
jag har bevarat

tron.

Jag kan en del känna att man kan få någon slags
”kramp” över sig.

Som om man inte duger om 
man inte kämpar. Då vill jag gärna att
både du 
och jag har med det som jag skrev in i fredags.
 Att vi väl
först kan tänka att vi har ett ansvar 
att förvalta våra liv? Att vårt
tjänande börjar 
i att vi vet att vi är älskade. Vi är sedda av Jesus.

Frälsta genom Honom.

Att vara förvaltare.

Då står man, i alla fall jag, vid nästa steg.
Ja, 
jag vill fullgöra min tjänst kanske du som
jag 
känner och önskar. Vad händer nu?

Jag klipper ut några ord från den engelska 
översättningen (The Message).
Det är från 
samma bibelställe, men på engelska… 


Pröva gärna att då och då läsa ord på ett 
annat språk.
Det kan få en att se på ett
 annat sätt.  

Jag ser fram emot en dag då Jesus som
 det står om här ska bli synlig.

”Vida omkring” 
tänker jag.

Börjar tänka på att det är Jesus som är aktiv.
 Då när du och jag försöker
förvalta våra gåvor
är det Jesus som ska bli synlig och Han står inte

overksam i ett hörn och låter oss kämpa. Han 
visar sig. Jesus visar sig.

Vi kan välkomna
 Honom tänker jag att visa sig. Att bli tydlig
 i våra liv.

He is about to break into the open.



Om du vill kan du lyssna på en sång om att Jesus förmår allt.

Då när vi försöker ta steg är Jesus där.

När vi står där och välkomnar Jesus och längtar
 efter att förvalta våra gåvor,
våra liv, då kommer 
vi inom oss på något sätt ha en ”eld som aldrig falnar” 

för vi har ord bakom oss att aldrig ge upp. Aldrig sluta. För Jesus är med.

Han som förmår.

Ja det kan komma tider som känns hopplösa. Som 
känns nästan som utan

mening. Men vi vill inte ge 
upp, ska inte, behöver inte. Önskar jag kunde

dra 
dig och mig upp ur den där gropen som vi tycks ha
 hamnat i.
Vet att Gud drar oss upp när vi ber om 
det.

Don’t ever quit.

Paulus skriver också om att låta budskapet vara 
enkelt.

Just keep it simple.

Det är så många som får för sig att blanda i lite 
allt möjligt.

När det ju är Jesus som gäller, bara
 Jesus.

Jesus sade till honom: "Jag är vägen och sanningen 
och livet.

Ingen kommer till Fadern utom genom mig.
Joh.14:6

Jag märker att det här blir en lång söndagshälsning.


Och nästan på lite rörig. Kanske är det så att du plockar


ur någon liten del som du tycker var viktig för dig.

Jag skrev om att förvalta sitt liv. Börja med att förstå 
att

man är älskad av Gud. Du är. 

Det handlade om att låta

Jesus vara aktiv. Ja Han 
gör sig känd. Använder dig och

mig som redskap för att visa sig. 

Det handlade om att inte

ge upp. Fortsätt så 
mycket det går. Och lämna inte den

vägen som 
är den enkla men tydlig. Att Jesus gäller.

Jag tyckte om den engelska översättningen som
 uttryckte att man skulle

”accept”, menar de att 
man ska acceptera de bra dagarna med de dåliga?


Livet är så tänker jag. Fyllt av bra dagar och av
 mindre bra. Men genom

hela tiden får vi rikta 
blicken mot det vi gör och hålla budskapet 
levande.

Låta det vi tror vara levande för oss.

På tal om förvalta… Det är ett sätt kanske, att
 förvalta genom att hålla det

levande det man tror
 på.
 
But you—keep your eye on what you’re 
doing; accept the hard times

along with 
the good; keep the Message alive;

Det är stolta ord som Paulus skriver. Om att det 
lopp han talar om är

det enda som är värt att springa. 

Önskar att vi som är kristna skulle bli

mer stolta för
det vi tror på. Stolta och glada för Jesus.

På ett bra sätt. Ja att inte "slå sig för bröstet" och se ner på andra,

men att få känna tacksamhet att få vara med på vägen.

This is the only race worth running.



För en tid sen tipsade jag om en sång med Ulf
 Christiansson.
Det är ett ganska långt klipp, men 
på slutet sjunger han en sång
om att Gud vet att 
vi gjort vårt bästa och Han är stolt över oss. 


Tänk när vi får möta Gud och Han välkomnar 
oss. Han vet vad vi

varit med om. Han vet att
vi försökt förvalta. Han är glad över oss.

All that’s left now is the shouting
—God’s applause!

Ja det blev långt. Tack att du läste. Önskar dig dagar där du

får känna att du förvaltar.

Andlig klarsyn. Det är temat. 

Insiktsfull är en synonym. Man kan även
säga vis. 

Tre begrepp… At ha andlig klarsyn, att vara
insiktsfull. Att vara vis.

I Romarbrevet läser vi om att drivas av
Guds Ande. Att inte behöva fortsätta vara rädd.

Veta var man tillhör. Det är att ha andlig klarsyn,

vara insiktsfull och vis.

Det kan mycket ofta innebära att vi behöver
påminna varandra om vårt hopp. Påminna oss
själva.  

Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner.
Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt
skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande,
i vilken vi ropar: "Abba! Fader!" Anden själv vittnar
med vår ande att vi är Guds barn.  Men är vi barn är vi
också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar,
lika visst som vi lider med honom, för att också bli
förhärligade med honom.
Rom.8:14-17

Evangelitexten som läses för idag är från när Jesus
talar om de två vägarna. Vi har ett val. Det är inte
alltid lätt att försöka vara andligt klarsynt, men den
vägen leder till livet.

Jag tänker på beslut när jag läser texten. Kanske inte
alltid lätt, men rätt med tanke på livet.

De två vägarna
Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid,
och den väg är bred som leder till fördärvet, och det
är många som går fram på den. Och den port är trång,
och den väg är smal som leder till livet, och det är få
som finner den.
Matt.7:13-14

Och då när vi går på vägen… Då behöver vi ofta gå
tillbaka och påminna oss om orden om att vara Kristi
medarvingar. Det kan få göra oss insiktsfulla och visa. 

Men åt alla som tog emot Honom (Jesus) gav Han rätt
att bli Guds barn, åt dem som tror på Hans namn.
Joh.1:12

Jesus tog med sig Petrus, Johannes och Jakob
och gick upp på berget för att be.
Luk.9:28

Kan du lite känna känsla av att också vilja
vara med? 

Som det var på den tiden vid den händelsen
tror jag att det är även idag.

Blir påmind om att Jesus kallar oss till sig.
Han vill vara med oss och be.

Vill bjuda oss till en plats där vi får se
Honom. Där vi får lära känna Jesus.

Jag vill vara en av dem som är med. 

Om du vill kan du få höra fin sång om
denne Jesus.

Temat för den här söndagen är ”Sänd mig”.

I texterna vi läser kan man få känsla av att
”Gud hoppar på och skickar iväg”. Kanske
tvingar… 

Därför känner jag mig glad att rubriken för
idag på något sätt börjar med dig och mig.
”Sänd mig”.

Jag kan inte tänka att min och din Gud skulle
”hoppa på oss” och tvinga oss till något vi inte
vill.

Det börjar med vår längtan. Och jag vet en sak…

Gud kan på något sätt locka oss att börja längta.
Och Han kan utmana. Så som Han gjorde med
Jeremia.  

Jeremias kallelse: Herrens ord kom till mig. Han sade:
"Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig,
och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig.
Jag satte dig till en profet för folken." Men jag svarade:
"O, Herre, Herre! Jag förstår inte att tala, ty jag är för ung."
Då sade Herren till mig: "Säg inte: Jag är för ung, utan gå vart
jag än sänder dig och tala vad jag än befaller dig. Frukta inte
för dem, ty jag är med dig för att rädda dig, säger Herren."
Och Herren räckte ut sin hand, rörde vid min mun och sade
till mig: "Se, jag lägger mina ord i din mun.
Jer.1:4-9

Jag skrev igår om att vara sedd redan i moderlivet. Det var
det här bibelordet jag tänkte på. En gång till påminner jag
dig och mig om att vi är kända och sedda av Herren.

En Gud som tror oss om att klara. Som vet att vi kan.

När vi får för oss att vi inte duger och kan påminner Gud
oss på nytt att vi kan. Att vi får.

Önskar oss mod att be bönen om att få vara sända.

Dagens tema påminner oss om livet.

Vi ska inte döma andra, och vi ska inte

döma oss själva.

Hörde en predikan för ett tag sen. 

Man skulle säga till den som satt bredvid,

men nu kan du säga till dig själv:

Jesus älskar mig.

Så skulle ett viktigt ord läggas till:

Jesus älskar mig ändå. 

Det får bli söndagshälsningen.

Nu har vi äntligen får komma hem. När vi var

borta fann jag tröst i orden för söndagen.

Om att få känna frid. Om att få bli buren.

Om att få känna tröst. Om att benen får livskraft.

Ty så säger Herren: Se, jag leder frid till henne som en flod
och folkens rikedomar som en översvämmande älv.
Ni skall få dia och bli burna på höften och få sitta

i knäet och bli smekta. Som en mor tröstar sin son, 

skall jag trösta er. Ja, i Jerusalem skall ni bli tröstade. 

Era hjärtan skall glädja sig när ni får se detta, era ben

skall få livskraft likt spirande gräs.Herrens hand skall bli

känd för hans tjänare, men på sina fiender skall han vredgas.

Jes.66:12-14